channy- the right kind of wrong

Jag blir återigen så innerligt less på alla som verkar mena/insinuera att livet innan/utan barn skulle vara något....påhittat, ej äkta och inte lika bra som ett liv MED barn. Idag läste jag att kvinnor, många av dem, söker egentid, dvs för att kunna sporta, måla, rida, lr va de nu känner för. Några kvinnor hade t.e.x tagit på sig att starta en basketgrupp. Om detta säger Malin Wollin att egentid är ett ord hon får eksem av. Att ALL hennes tid, oavsett om det är vikning av tvätt eller umgänge med barnen är EGENTID. O visst, det är la gött för Malin att känna så, hennes deal ju. Men återigen kommer det snarstuckna fram att de utan barn inte riktigt har ett ...ähm..liv? Eller vad man ska tro när hon skriver detta:

"Vad händer då med fritidsintressena när vi får barn? Tja, jag anser att fritidsintressen är något man sysslar med i väntan på att man får sina barn. Jag vet inte ens vad ett fritidsintresse är. Golf?

När barnen kommer "offrar" vi våra fritidsintressen men jag vill veta; när blir barnen ett legitimt fritidsintresse?"

-det följer en rad konstigheter med detta stycke. Är träning, målning, dans, musik sånt som människor sysslar med  för....tjaa..de har inga barn så de måste "fylla" ut sin tid då eller? Dummaste jag hört! Skulle barn vara fritidsintressen? Ops, shit...jag som trodde man skaffade ungar för att man ville bilda familj, någon att sköta om och att älska. Att kalla sitt barn för ett fritidsintresse är osmakligt tycker jag.

Allra mest irriterad blir jag på folk som menar att jag, som icke-mamma, inte kan känna stress. Pardon moì? Ursäkta, come again, liksom?! Så jag kan inte må dåligt, vara stressad, etc etc för att de med barn har det jobbigare? Men förlåt så mkt då för att jag utgår från MIN värld, min verklighet, var ju himla dumt av mig att leva i MITT perspektiv.....