feels like its killing me

Fyyy fan vad förkyld jag varit/är nu. började ju i tisdags och idag o igår har det varit olidligt. Smak, doft är helt borta, kan äta vad som helst utan att känna nånting. Använder Fischermans halstabletter som det är bra "krut" i, men inte ens dem känner jag! :S

Tänkte sova snart, har varit på väg o somna hela dagen. Sov på soffan i en timme runt lunch, sedan vaknade jag o kände mig spyfärdig. Fresh! :/ Hostan har dragit igång också. Förkyldningar borde fan utrotas! =(


Som avrundning ikväll; jag _vet_ att det åtminstone springer 50 människor o läser min blogg. Vilka är ni? Har ni träffat mig? Jag vill veta ju!

Livet är en diskriminering..eller?

Aftonbladet har haft mkt löjliga så kallade nyheter, t.e.x gubben som uppmanades visa leg i kassan på mataffären. Det skrev AB om i tre dagar, gubben verkade helt  ifrån sig och skulle tala med sin pensionärsförening, bland annat...(vad nu dem kunde göra åt saken...) och idag finns denna artikel med. En kille med ovanlig hårklippning o knallrött kort hår i nacken nekas jobba vidare såvida han inte ändra hårfärgen. Killen tycker det är så orättvist och fel, eftersom man ska få, tydligen, se ut hur som helst. . Jag begriper inte det svåra med att följa en policy, jurister svassar knappast runt i shorts och linne, poliser kommer inte mjukisbyxor och tshirt. Samma sak gäller extrema saker, t,e,x piercings,makeup, etc i ansiktet.
Vart jobb har sin kläd/stil policy,det handlar om att vara klädd för sin uppgift. Ingen rörmokare eller vaktmästare skulle gå omkring i kostym, liksom en advokat aldrig skulle klä sig i blåställ eller färga håret i nån skrikig nyans.

Men Sverige verkar fullständigt marinerat i mjäkeri, bortskämdhet osv. så fort någon regel, fullständig normal sådan, som t.e.x inga mobiler påslagna i klassrummen/jobben så går alltid någon bananas och börjar yra om fritt land o annat flum. Eller att folk förväntas hålla en viss stil på sina arbetsplatser.
Om anser att det är viktigare att få "klä sig / se ut som man vill" istället för att behålla ett jobb o därmed inkomst, så kanske man ska säga upp sig då? Tänk om AB, med flera, kunde ägna tid åt dem människor som blir diskriminerade på riktigt istället?

Jag tajmar allt så bra....

INTE! Första arbetsdagen och jag mår som ett as. Kände retningarna igår i näsa o svalg men ignorerade dem. Idag har jag nyst i ett, varit lätt snuvig och en infernalisk kliande/värkande hals. Finns värre saker än detta men är det inte typiskt så säg! Och värst med förkyldning; den här berg o dalbanan i kroppstemperatur, ena stunden fryyyser jag för att i nästa känna mig glödhet, som om blodet kokar :S
Enda bra med denna dag var att det gick bra, helt friktionsfritt. Och egentligen vore annat lite konstigt eftersom det inte är första gången jag sysslar med de här arbetsuppgifterna.

Nu ska jag äta innan jag faller samman. Har snott en stickad kofta tätt, tätt runt mig, hällde i mig varmt te när jag kom hem. Thomas inhandlar lite grejer på apoteket, jag ska åtminstone försöka skrämma skiten ur de små bacilljävlarna. Det ska drickas brus, ätas apelsiner, drickas vatten, o sen soooova.

Usch.....

Stress X2

ikväll vill jag hinna

* se NAVY CSI
* kolla på reprisen av Predikanten på webben
* Se på ANTM episode 10 , youtube
* Skriva färdigt en årsanmälan
* Vika färdigt den rena tvätten
* Kolla efter jobb (ziljonte gången lr nåt,..suck)
..och ja, dessförinnan ska jag hinna laga middag.

Och jag ska försöka lägga mig tidigt ikväll.....yeah.right...



***********
ÅHhHHH! Hade sett sååå fram emot att få vara _ifred_ imorrn, inte massa mas, tjat o folk, och framförallt äckliga tårtor. Men nu så ringde de från jobbet o jag ska arbeta, och visst, jobb är bara bra...men imorrn och _givetvis_ ska jag bli inringd på jobb samma jävla dag som jag ska till barnmorskan! Kl två dessutom, jag frågade förvirrat hur jag skulle kunna jobba eftersom jag ska sluta kvart i två. (och man är sällan _ifrån_ jobbet innan två prick!) Slutsatsen blev att jag börjar nio o går vid kvart över ett. Det låter ju jättebra förutom att jag alltid är helt hysteriskt hungrig när jag går hem därifrån. Mitt i allt ska en hund ut. Blir säkert tvungen o ta något äcklig korv som någon slags mellanmål. Annars går jag loss på inredningen hos barnmorskan. Och mitt i all skit så har jag jordens pms-humör.
Jag skriker fan rätt ut snart. Låt  mig vara ifred!

Jävla stress!

Arrgh! Var eviga år Thomas fyller så är det sånt himla ståhej. Det är hjorder av folk som ska hit o massa grejer o göra. Först så har vi vänner som vill hit, sen familjen på hans pappas sida, sen hans mamma, o sen hans äldsta syster med familj. Jag blir fan tokig. Igår var det hans systers tur o komma, o sen efter det så var det två timmars lugn o ro o sen iväg för att bowla med två vi känner. Och sen äta på restaurang. Idag är det snack om att hans pappa ska hit. Och i fredags var  det ju vänner som var här. och dessförinnan igen så har jag farit runt som en skållad råtta på jobbet. Faaan, vad trött jag är nu! Vill bara vara ifred!!

Och nästa år blir Thomas 25. Jag hoppas på att vi slipper vara här då. Typ en resa vore skönt. Gärna i två månader


Yes! Rätt i krysset!

Linda Skugges krönika på Expressen idag är en fullständig fullträff! Det är egentligen synd o skam att jag inte var på den där föreläsningen, men om det där var vad hon pratade så är jag med. Jag är på! Såklart har man ett eget ansvar gentemot sin egna fysiska, psykiska, och ekonomiska tillstånd. Man får fixa saker själv, inget kommer gratis. Och även om jag kan vara pisstrött på att behöva leta jobb, utbildningar lr vad det än handlar om, så begriper jag ju att ingen kan göra detta åt mig! Känner igen mig i det där om att bli styrkt av andras kämpande, för samtidigt som jag kan bli grön av avund på folk som drar in cash o fixar schyssta etc etc, så styrks jag! Ofta blir tanken "jaha ja, kan dem så kan jag" o så ökar jag insatserna för att nå det eventuella målet. Visst, det finns folk som fötts med silversked i mun o fått allt serverat, men så finns det en _stor_ mängd personer som stått med tomma händer o sen jobbat sig upp. Det behöver inte handla om att de är äckligt rika o glassar runt i dyra bilar o äger flotta våningar/villor. Det handlar om människor som uträttat det dem strävat efter, t.e.x slagit igenom som författare, blivit duktiga föreläsare, det handlar kort om människor som strävat för att nå sitt mål. Och vad själva målet, kan det för mig, kvitta. Det är saken i sig, att kämpa och jobba på.

Så, ros till Skugge för att hon talar ur skägget o säger det uppenbara, att alla har eget ansvar. Och en tistel till dem som tror att allt faller från himlen och _dessutom_ blir förbannade då man påtalar det naiva i det. på tal om just att  bara "få något" så var det exakt det som hände mig i samband med regeringskiftet förra året; En person sa kaxigt "jaha!! tror du att kommer o FÅ något jobb nu då,?" Jag svarade bara helt lugnt att jag aldrig trott att jag kommer "få" något jobb, för det "skaffar jag mig" genom att själva försöka hitta ett. Bara visar en del av Sveriges idé om att man inte behöver göra nån möda för målet.

Men nog om detta nu, igår käkade vi tårta å Thomas födelsedags vägnar med några vänner här. Satt o spelade spel o hade kul. Och igår utlovades snöstorm, men vad fick vi? Jo, några deppiga snöflingor runt tolvtiden o sen inget mer. Jo, en infernalisk kyla också. Och idag är allt vitt av rimfrost. Rätt vackert. Ska nog ut på promenad senare o kanske kan fota något snyggt då.


Fast jag skriver ändå

Lackade ur på en mupp igår, därav blogginlägget. Det är överspelat nu, fast det kommer säkert mer orddiarré från den typen. Bah.

Jobbat idag, så oerhört trött i fötterna och benen nu. Mitt i allt ska jag försöka masa mig ut till köpcentret, måste hitta en tröja. Borde försöka hitta både det o jeans men så var det den där lilla detaljen med pengar också. suck.

Måste smörja mina händer igen, för sisådär femhundra gången idag. Jag avskyr alla lakan o skurmedel, de torkar ut mina händer så till den grad att de skulle kunna självantända :S Ilsket röda fingertoppar, nagelband som fnasar, går av, spricker o känslan av fingrarna påminner om ettans sandpapper. Åhh :S

Suttit o slösurfat ett tag nu, kom in på Skugges
blogg och där har man fått läsa de senaste dagarna om hennes föreläsning som tydligen inte föll i god jord i Malmö. Har ingen större koll på föreläsningen eftersom jag inte hört den. och visst, är det så att hon sagt att tjejer medvetet ska droppa ppiller i toan lr handfatet för att, inför killen, "råka" bli gravida, så tycker jag också att det är fel metod. Men det är inte det jag tycker är mest löjeväckande i denna historia. Utan dem som mailar henne o är rosenrasande. Folk skriver asförbannat att hon borde lägga tid o energi på viktigare saker, bland annat. Ehm, och dem själva då? Borde inte dem kunna lägga _SIN_ tid på något viktigare än att skriva långa ramsor av ilska till en krönikör? Det är ju komiskt.
Människor, gillar ni inte någon, så behöver man inte bry sig. Tänk så enkelt det kan vara.....


Det kommer ingen mer blogg nu

Jaha

Det bästa är väl att klippa av tungan, skära av armar o ben. Sedan kan jag ju sitta här, oförmögen att kommunciera. Vrålstirra ut i tomma intet.

För jag kan ju inte öppna käften utan att någon med flit ska misstolka allt alternativt lägga sig i privata saker.

Det finns ingen, ingen, ingen, ingen som förstår. Och det känns förjävligt.
Dra åt ***** och gonatt!


We have a terrorist

Det finns någon liten skit som vandaliserar vår bil, nu har det hänt igen. första gången var det en repa på ena bakdörren. Vi tog lackstift o täckte för skiten o sen var det lugna gatan fram till igår. För igår kväll upptäckte Thomas o hans arbetskamrat att någon gjort korta lodräta repor på andra bakdörren, plus en kort vågrätt vid framskärmen. Vi har såklart våra teorier om vem som ligger bakom detta. Jag vill få det till att dessa övriga repor kommit till under gårdagen och jag, min idiot, brukar i regel titta till bilen då jag är ute med hunden. Men inte igår! Så någon patetisk liten jävla råtta har varit där o förstört någon gång under gårdagens timmar..!
Kan ju säga såhär; vi har starka föraningar vem det kan vara. Jävla pack. Skaffa ett liv era patetiska jävla nollor.

Jag måste till AMS, ut med hunden o senare ska jag skriva ansökningsbrev. Väntar på viktigt samtal idag också. Hoppas på att det kommer snaaaart.
Och även detta med bilen mest upprör mig så bekymrar det mig. Ska det hålla på såhär? Ska man tåla att det är någon tragisk jävel som gör såhär? Flera repor till o lackstiftet kommer orsaka att bilen liknar ett "lapptäcke"
Enligt Thomas har vi försäkring mot vandalism, men ändå. Behöva lämna in bilen för  att någon IDIOT inte kan hålla sina långa fingrar borta! >_<
Grymt förbannad över detta.....

Those years just went by

Ikväll ringde min bror varpå vi började diskutera skolminnen. Vi båda hade en fruktansvärd opedagogisk lärare de första tre åren i skolan. Människan var absolut inte lämpade för rollen som lågstadielärare, kan jag ju säga. En bra pedagogisk lärare ska inte hota, håna, eller vara cynisk mot sjuåringar. Vi båda satt o berättade skräckhistorier för varann, t.e.x om hur hon kränkte min bror inför hela klassen genom att påtala ett fel han gjort. Förväxlat två ord, big deal liksom. Hur kan en lärare, vuxen människa, göra sig rolig på en sjuårings bekostnad o sen tillåta hela klassen o skratta med åt det hela? Hur sjuk i huvudet är man inte då? Jag minns henne som en kärring med snipigt uttryck o hållning som en militär. Jag minns att vi tjejer o killar skulle dela upp oss i två köer intill klassrummet o allt skedde med militärisk disciplin.

Det finns så mkt minnen från skoltiden, så mkt knepigt, korkat och sanslöst. Men de där åren känns som ljusår bort, det känns som en eon av tid bara passerat sen dess. Och visst, händelser som inträffade för över tio-femton år sen känns ju inte aktuella men å andra sidan börjar vissa minnen elda upp ilska i bröstet på en. Som barn fann man sig i så mkt, man bara tog emot. Vuxna människor som, utan orsak, skuldbelägger ett barn, får det att känna skam och osäkerhet borde ha spöstraff. Inte bara för att det är fel där och då, utan för att sådant kan förfölja en hela livet. Tycker mkt av mina matteproblem är pinsamma att erkänna eftersom jag blev hånade och förringad för det. Idiotförklarad för att jag inte kunde huvudräkning, rektanglar, procent o skit. Jag har under både skoltiden och efteråt klarat mig galant utan allt det där. Jag har bra betyg överlag, min styrka var andra ämnen istället. Jag fick alltid fullpott på geografi, historia, svenska etc. Inga svårigheter där inte. Men ändå skulle somliga lärare nagla sig fast vid min bristning och hela tiden köra det i halsen på mig. Varför gör vuxna människor så? Vad får dem att agera så omoget och opedagogiskt mot ett barn?
Vissa ska helt enkelt inte vara lärare, vissa människor har helt uppenbarligen valt fel yrken.

Men å andra sidan igen så kanske skolan spelade roll? Min hemska grundskola var inte känd för varken auktoritet, pedagogik, eller rättvisa. Massa elever kunde leva rövare men både lärare och rektorer knep igen som musslor, för så fort någon opponerade sig mot de stökiga eleverna kom deras föräldrar galopperande som snipigt upplyste om deras små änglar aaaaldrig skulle kunna vara stökiga eller orsaka störning i undervisning. Sedan att det fanns både lärare, elever, rektorer etc som kunde vittna om detta, spelade ingen roll. Detta resulterade i ett skämt till skola, undervisning och brist på ordning. Och många gånger var det lärarna som hade spån i huvudet. Kan ju sammanfatta allt med att under alla år man gått i skolan så var grundskolans idéer bland de konstigaste. Under mina tolv skolår, med gymnasiet inkluderat fick jag kvarsittning en gång. Orsaken var att jag vägrade gå elljusspåret på ca tre km i ösregn. Det var någon såndär aktivitet som jag i vanliga inte haft problem med, men faaan inte i hällande regn. Det räckte ju att man kom ned på spåret så var man dyngsur...(ja jag försökte faktiskt innan jag gav upp)
Detta bestraffades  jag alltså för (fast jag var inte den enda som vägrat...:P). Men mobbning, förstörelse, klotter, uppkäftighet, skolk o annat kunde helt friktionsfritt passera.

Nu när man är över tjugo o har skolåren långt bakom sig kan jag bara säga; Tack för att det är över! En tråkig sak är dock att man skulle fått haft sin gymnasieklass hela vägen. då hade man haft hela tolv fina år att se tillbaka på. För mig är det just nu bara två år som för mig varit riktigt underbara.
Tjing.

It´s all grey again

Snön töade bort så nu är landskapet sådär deprimerande grått igen. Fy.

Jag sitter och söker jobb, ringt runt en massa. Och som tidigare känns allt totalt bortkastat, antingen svarar ingen alls, alternativt "nej". Jag måste kontakta ams imorrn, nåt grejs med akassan. Förstod inget av det meddelande jag fick av dem. Får inte glömma o ringa  hotellet idag, måste höra efter om pappret är ifyllt.  Väntar på posten också.

Tog en titt i
Fotbollsfruns blogg förut, läs inlägget "Nya hatregler" och sedan längre ned i inlägget ligger ett sånt där hatmail utlagt för allmän beskådning. Jag blir alltid lika förvånad då jag ser sådant, vad får en vuxen människa och bete sig omoget? Att kränka något på ett sånt löjligt sätt som MAIL?!

Man borde söka upp dårarna som skriver sånt här och sedan ha en lång utläggning om hur fula, äckliga, korkade, löjliga och meningslösa dem är. Det tarvliga är då att man sänker sig deras nivå. Och sedan vågar jag satsa en peng på att de här personerna inte skulle våga säga flaska i verkligheten ens. Har själv handskats med just en sån, satt o snackade dynga på nätet o när jag konfronterade personen såg hon ut som om hon skitit på sig. Inga argument, vågade inte ens se en i ögonen. Svagt, mycket svagt!

**********
Provsvaret kom idag! Redan efter en dryg vecka!! Och allt var som det skulle!!! INGA förändringar, fel, etc! Jag fick nästan andnöd då jag såg att postskörden innehöll ett brev NU-sjukvårdens logga på. Bokstavligen slet upp brevet och tack lov inget "läkarspråk" utan rätt o slätt att allt var bra. Stod allra överst. En sten föll från hjärtat. Om nu bara mitt jobbproblem kunde lösas också så vore det underbart.

Åhh, nu kan jag se fram emot julen o nyåret. Weiiii :)

Nervous...

Å. suck. Usch. Redan en vecka, det innebär att följande veckor kan betyda riktigt jobbiga grejer. Jävla skit :S
Har så tröttnat på den här bloggen också, har ju min beauty.blogg reggade på blogspot istället. Tyckte mer om bloggspot..men jag vill inte döda den här bloggen. Och inte fan vet jag hur man "flyttar" inlägg...går det ens? Jag o teknik...suck

Vädret har massa äckliga plusgrader i sig så det slaskar ute, är dimmigt om dagarna o trist. Sedan är jag jämt rastlös ömsom irriterad och orolig. Can´t this shit be done, sometimes?!

Första december ska Thomas iväg på jubliumsfirande med sitt jobb o ingen får ta med sig flickvänner, fruar, sambos män, eller pojkvänner. Frågat Maria om hon kan tänka sig att spendera en lördag ihop med mig, kan ju ta  ut henne på en åktur hon sent lär glömma...mohahahahaha...:P

I almost forgot

Måste återge en tjuvlyssning jag gjorde  idag. På väg in i Nils-Ericsson Terminalen går två unga killar snett bakom mig, kanske runt 16-18 år

Kille 1; Asså, jag stör mig på att honom ibland
Kille 2; dådå?
Kille 1: Amen, han är så överdrivet mycket gay ibland!
Kille 2: Mjoo, ligger i nåt, han blir jobbig då
Kille 1: Jag skiter ju i vilket egentligen, han får ju vara bög om han vill.....
Sedan går de före mig.

Det finns inte mkt humor i detta, det jag störde mig på var sista kommentaren "om han vill". Ehm, och vi väljer våra sexuella läggningar eller? Jag vet inget om denna grabb som de snackade om, men om han är homosexuell så är han bara det, punkt. Liksom att jag inte VÄLJER att vara heterosexuell. Men folk verkar så konstiga just när det kommer till detta, många verkar på fullt allvar tro att man VALT att vara  homosexuell. Naivt, ingen vaknar en dag och tänker "Tja, vad ska jag välja för sexualitet...hmm, låt se nu", man tänder på det man tänder och så är det med det,,......

Har kommit på saker o göra inför jul, iofs, det är mkt som vanligt ..men....
*Göra återigen mitt eget julgodis, i år ska jag våga mig på tryffel med fruktsmaker
* Fixa egna julkort och skicka (nej jag kan inte skicka till alla, det blir mestadels släkt + nära vänner)
* kanske göra några julklappar, blir mer personligt...




Gick bra, den här gången också

Var i GBG idag och gjorde hjärtundersökningen. Otrevligt och jobbigt som aset, precis som förra gången. Är så trött nu, gick upp kl sex (har inte varit uppe före åtta de senaste veckorna...huuu) o duschade, åt frukost, klädde mig o rastade av hunden. Vid halv åtta gick bussen. Trööött. Mådde illa på bussen och i Ljungskile klev ett fruntimmer på som satte sig bredvid o tände läslampan. Jag som avskyr starka lampor då jag är riktigt trött!

I GBG sprang folk omkring som yra höns i vanlig ordning, jag tog reda på hur man bäst tog sig till sjukhuset o sen ut för att vänta på en ny buss. Efter färden till sjukhuset så kom jag fram till att bussar i GBG är vidrigt. Tack vare alla spårvagnsspår så hoppar, skumpar o rasslar bussen hela tiden. Blev illamående igen. Sedan finns det miljoooner stopp i den där stan så bussen rullade typ några hundra meter o så stopp igen.
Var ganska virrig inne på sjukhuset, hade svårt o hitta och jag hatar o springa omkring som ett frågetecken. Behöva förklara allting för alla, usch.....

Undersökningen gick fortare denna gång , för ett moment behövdes inte. Och allt såg bra ut, tydligen var jag en av de bästa gällande just min typ av hjärtoperation. Gud så skönt o höra. Var gång man hör "det är bara bra" så sköljer lättnaden över en. Efter att jag äntligen fått på mig mina egna kläder, började nästa spring-leta-hitta-inte-problem. Sjukreseersättning och kassan. såklart gick jag fel, man skulle till kassan först så man fick kvitto, sen pengar. Trött, jävligt kissnödig, irriterad och  med begynnande hunger så tog jag mig  till kassan. Bad de fakturera eländet o sen återigen till reseersättningsdisken. Fick mer denna gång! 90 kr! Förra gången var det sketna 35 kr....!
Sedan toan o sen äääntligen ut från det där hemska stället.

Nere på terminalen käkade jag mat o sen köpte lite godis. Eftersom jag lyckades få tag på Belinda Ohlsson´s nya bok igår hade den fått följa med som rese läsning. Läste den medan jag inväntade bussen hem. Den är helt otroligt rolig! Ni måste läsa! Jag ger upp höga skratt mellan varven, Belinda är alltid så bra.

Bussresan hem var ett töcken av trötthet, och busschauffören verkade ju inte klok. När vi närmade oss Ödsmålsbron, ovanför Stenungsund, ser jag att han börjar famla efter nåt nere på golvet. Han verkar djupt okoncentrerad och jag blir nervös. Det är moddigt på vägen o dessutom befinner vi oss på en jävla bro. Hela tiden växlar han blick mellan vägen o det där på golvet. När jag sen får se att han halar upp en KAMERA och börjar FOTA vägen framför börjar jag allvarligt undra va fan han gör?! Sedan öppnar han sitt sidofönster o fotar på sidan! Det är vinter, modd, snöglopp o skit på vägen, det är motorväg o hundratio i hastighet o han sitter och tar KORT?!!! Idioti!

Nu ska jag fortsätta leta efter en räkning, fått påminnelse på någon som jag bestämt vill hävda är betald. Kruxet är att jag inte hittar räkningen. Har letat vid skrivbordet, i min låda, bland mina tidningar o papper, t-o-m kollat papperskorgen....men hittar den inte!
*suck*

Let it snow!!

Åhhh, myyys. Det snöar här idag! Vaknade först av sol silade in från vardagsrummet o slutligen nådde in i sovrummet..men när jag senare går upp är det blygrått på himlen o små diskreta flingor börjar singla ned. Och nu,,,,,snöar det som fasen!! IHHH. Love it! Just nu kommer snöflingor i storlek med cornflakes o det lägger sig. Tycker om snö för att allt blir så vitt och gnistrande vackert. Landskapet blir så mkt finare. Nackdelen är ju dock väglaget.
Vad det är än beror på så har ju naturen ändrats, när jag var liten, mellan 5-12 år, så minns jag alltid att vi fick snö runt jul. Och det var aldrig det här blasket som lätt blir nu, utan riktig fluffig fin snö. Jag byggde snögubbar, snölyktor m.m. Tack vare riktig kyla så frös sjöar så man kunde åka skridskor på dem. Jag o mamma kunde åka skridskor i flera timmar och längdskidor provade vi också. Så himla roligt.
Jag minns de där vintrarna så mycket. O sen när man kom in, alldeles blossande röd om kinderna o iskall in i märgen så vankades het choklad. Mmmmm!!

Jag har lite o göra idag, måste få undan en del tvätt, få ur den rena disken ur maskinen. Måste kolla upp tider och avgångar för imorrn. Hatar det här. Vi måste troligen storhandla senare, så jädra tomt i skåp o kyl. O inköpslistan bara växer. *suck* Ska skaffa busskort med. Jag  får ju ersättning där nere men den summan var skrattretande sist, täckte inte ens hälften av utgiften. Löjligt.

Helgen som gick var stressig o mkt som hände. I fredags var jag o gjorde det där jävla testet, mådde uselt under hela tiden och nu svänger tankarna hejvilt i huvudet på mig. sedan på kvällen var vi bjudna till Thomas gamla klasskamrat i Grebbestad. Han hade fyllt år, så det blev fest. Jag var däremot stenhård på att jag inte ville sova där uppe utan hemma så lotten föll på mig att vara nykter och köra. Och det hade jag inga problem med, hade en trevlig kväll iaf. Det visade sig att alla där var par som också varit ihop i fyra år! Allihop....lite lustigt...men himla kul för då har man mkt o prata om ;)
Det visade sig att ett par t-o-m bodde grannar med mig o Thomas, bara några uppgångar bort! :P Sedan visade det sig att man bortskämd med ljus, alltså i stan har man ju alltid ljus någonstans. Gatlyktor, etc. Vi befann oss bara några meter från havet i hans pappas hus o det var ett kompakt beckmörker som låg runt oss. Jag blev förgrymmad över det då jag är urusel på att backa i sånt totalt mörker :S
Däremot var huset urmysigt, de hade en spis som vi eldade i. Det knastrade och sprakade sådär hemtrevligt.
Vill verkligen ha en kamin lr någe sånt när jag flyttar till hus......

Då kom det då...

Brevet jag väntat på kom idag. *suck* Bara obehagliga saker som väntar nu. Känner mig alldeles stirrig. Dessutom skulle det som kom idag kosta mig femhundra sammanlagt...ringde och frågade om man kunde ta summan på faktura istället vilket inte skulle vara några problem. Iaf en bra sak.....mitt i all skit :S
Men jag kastas hit o dit i tankarna. Behöva masa mig till GBG, irra runt efter rätt spårvagn o sen in i den vämjliga mijön :S

Har både sänt sms och ringt Maria, men inget svar. Det skulle vara skönt att ha med sig någon. Trött på allt pusslande o hankande. Samtidigt orkar jag inte fästa fokus på ordna upp det på den fronten. Är okoncentrerad och bekymrad.

Läste
detta idag med, det där nämde jag i tidigare blogg inlägg då det var som färskast. Och min åsikt har knappast förändras, vad är det för jävla pucko? Dessutom måste jag säga att hans taktik är helt skrattretande; endera stunden drar han en osannolik vals om ofrivilliga erektioner o nu hävdas annat. My good.


Nu ska jag typ......försvinna. Iaf är de det jag vill göra.....


while the days are passing by...

nothing happens, except from my worries which is just growing. Jag försöker kontrollera negativa tankar men det är så svårt emellanåt.

ganska effektiv här hemma iaf; tvättat kläder, kört en matta i grovtvättmaskinen i källaren, skurat badrummet och dammsugit lägenheten. Jobbat igår och ska jobba igen imorrn. Alltid nåt, allt jobb är bra.

Måste ordna med lite
* Köpa reflexväst åt hunden
* Städa ur en garderob på allt möjligt
* Rensa ur allt utvättat, trasigt, sånt som mist sin forna glans bland underkläder
* Köpa massa bhar
* Laga lite kläder som har småhål, spruckna sömmar etc
* fundera ut julklappar
* köpa present åt Thomas


Konstaterat

* Att apelsiner lätt är godaste frukten
* Att gå hemma o dra runt bara gör mer onytta än nytta
* Ha hund gör en sysselsatt
* Laga mat är kul men bakning är roligare....
* Jag behöver tröjor, jeans och jacka....no money
* Att Sverige älskar att vältra sig i menlösa "nyheter" som att gubbar måste visa leg på ICA (sååå kränkande...)
* Jag älskar nagellack, har ca fjorton stycken
* Vill läsa böcker men de jag vill ha, måste jag köpa...

och slutligen
* Mår uselt och det gnager inombords.
* Jag vill vara frisk....:´(
* Saknar mamma så det gör ont