Before bedtime...
Kolla detta! Jag garvar ihjäl mig. Undra varför jag tänker på Tanum? :P
Sova nu, seg och trött som en koala. Men min bror började skicka fjortis-videos...och då...ja då fastnar man.
Gonatt!!!
Zelmerlöw
And then she'll run awaaaaay" eller så går man o nynnar på den.
Ni som läste gårdagens inlägg minns min reflektion över den där människan "Jenny/Sjöjungfrun" i Schulmans blogg. Idag börjar jag undra om det hela rör sig om något sjukt uppgjort skämt. Personen ifråga kan nämligen inte låta det gå en dag utan att skriva tillmälen och kränkningar i kommentarsfältet. Hon låter som papegoja "HahaHA, Rinkebyare som vill bli Östermalmare". I stort sett är det hennes enda så kallad budskap. Kanske är det hela någon liten PR sak....media världen tycks ju aldrig upphöra att förvåna. Om inte, så skulle jag omedelbums (om jag var i Katrins kläder) filtrera bort de där hjärndöda kommentarerna. Det verkar ju stalker-liknande om något. Om det är "for real" så kanske den sorgliga figuren häckar utanför den Sculmanska bostaden också? Och så fort Katrin går ut hoppar människan fram o utropar triumferande "Rinkebyaaare"
Det är situationer som denna som gör mig lycklig över att inte vara känd mediaprofil.
Jag har fått förkyldningsblåsa i halsen och gjorde besök på Apoteket för nässpray och bisolvon. Efter det tänkte jag titta efter hudkräm på Åhléns. När jag ska vända mig om inne på Åhléns, så känner jag någon ta tag i min huva. "Va..?" säger jag o vänder mig och i samma stund; "riaaatch". En slags reklamvepa dras ned från taket! En såndär metall fjäder hade fastnat i min jacka.
Pinsamt men oerhört komiskt.
Inte sant..
Så otroligt retligt. Var trött som skam runt tio. Och nu ligger jag här, oförmögen att sova. Det finns iofs faktorer som bidrar till denna sömnbrist, det stinker huggorm i lägenheten, någon duschar, spolar o masar i vattenledningarna, förut var det något ljushuvud som drog igång musik. Halv tolv! Men värst är nästan den här stanken! Thomas stekte kött åt sig förut, och han envisas med att använda en marinad som jag inte klarar av. Det är vitlöksmarinad, jag som annars äter vitlök pallar inte denna styggelse.
Det formligen stinker, och det är inte den där vanliga normala vitlökslukten. Nej, det är nån kväljande, osig doft som tränger igenom allt. Jag har vädrat, sprayat desperat med parfym, kört med fläkten. -inget hjälper.
Den har satt sig i näsan och det är rent obeskrivligt äckligt.
Jag börjar runt tio imorrn, inte tidigt men ändå skulle flera timmars sömn göra gott. Men jag ligger bara här, lätt illamående och lyssnar till det eviga spolandet av vatten. Går det att åstadkomma att varmvatten stängs av? Vore roligt. Ett skri av köldchock som tränger igenom natten.....
Jag i ett solarium? Så fan heller
-Ja, det va Annika?
- Ja hej! Är detta Annika? På Nordanvindsvägen?
- Ehhh, ja, vem pratar jag med?
- Ja, detta var Anette.
Kvinnan låter sådär självsäker som man bara gör då man ringer någon som känner en. Hjärnan är helt blank. Har jag sökt nåt jobb? Har jag gjort något osmart nu igen? Eller vad vill människan? Vem är hon?!
-Alltså, ursäka med vem är du?
- Ja, Anette! Det var väl du som tog in dammsugaren i solariet här förra veckan?
Solariet? Dammsugaren? Vad faen är detta?
- Jag förstår faktiskt ingenting här? Dammsugare? Solarium? Jag har aldrig dammsugit nåt solarium?" Jag börjar irritera mig på att personen verkar stenhårt tro att jag svabbar solariet vi har i källaren, vad tusan grundas detta på liksom?
- Men är inte detta Annika? Du bor väl i längan mot parkeringen?
- Öh, nej verkligen inte. Mina fönster vetter mot innegården och mot vägen!
- Jaha....men då måste jag ringt fel. Förstår inget, Eniro gav mig rätt hemnummer till denna Annika men fel mobilnummer. Herregud, jaja, jag ber om ursäkt
-Visst fine, ha det!
Tsss. Dammsuga ett solarium? Please!
Jag har sedan ägnat mig åt lite udda sysselsättning, granskat kommentarer på bloggar. Katrin Schulman läser jag ofta, för även om människan kan irritera mig så skriver hon onekligen ganska komiskt. Jag ägnar mig åt att läsa hennes kommentarer och märker ett lustigt mönster; det finns någon som figurerar i kommentarer, dessutom i nästan varje inlägg. Personen avslutar i regel med "/Sjöjungfrun" och namnet "Jenny" ...det roliga är att människan verkar ha obsession på Katrin. Negativ sådan också. I stort sett varenda bokstav är kritiserande. Sen när jag kollar upp denna "Jenny/Sjöjungfru" så har hon listat Katrins blogg som favorit(!). Varför i hela friden listar man till en människa man uppenbarligen har problem med?!
Nu vrålar min mage
Bilderna då....
Detta var en specialdesignad sak. Dumma var att jag inte kunna få med hela mcn på en bild....
Baken på en Honda goldving; snacka om feta avgasrör!
Har några fler bilder än detta, men de tar sån plats! klickade i för miniatyr bild, men det blev ytte-pytte bild. Alltså ingen bra idé. Men det fanns mkt och se där i GBG. Framför allt mkt kläder etc. Det retade mig också att jag fick se en sån snygg mc, den hade speciallackad tank samt bakskärm. Men! Min mobilkamera kan inte gå igång när jag har lite batteri, så det blev ingen bild :S
Tänkte avsluta med att påpeka denna artikel, krönika lr va det nu ska räknas som. Först av allt är hon mest upprörd för att hon själv kanske drabbas på något vis, sedan är hela grejen löjlig. Vi har mördare, våldtäktsmän, pedofiler, rånare osv som glajjar omkring och polisen springer benen av sig efter fildelare! Det känns ju verkligen nödvändigt.
Tjenare, Tjenare!
Efter mässan igår vojar Thomas; "ajaj, mina fötter!" Ähhh. Vem var det som gick i högklackat va, va,va?! Thomas har förresten den där effekten att göra allting roligt.
Ta detta t.e.x; jag gormar en morgonen över att min lilla älskling inte torkat av bordet. - Ta trasan nu för helvete, vrålar jag i hallen. Jag hör hur någon reser sig och börjar gå mot mig. - Jajaja, jag ska hämta Traaasan då, replikerar han tillbaka, Trasan! Trazan och Banarne!!"
Jag som ska iväg börjar fnittra hysteriskt. - Trazaaan, kiknar jag och trevar efter skor o jacka.
Thomas bara tittar mig på när han går förbi igen med Wettexduken i näven. - Herregud!
Han är bara för söt.
Vi hade en rolig dag/kväll igår. Mc-mässa på dagen och firande av Ulrika på kvällen. Åt god men dyr mat. Däremot gjorde jag misstaget igen, att inte be om att de skulle steka köttet ordentligt. Jag är inget rovdjur som äter rått kött. Faktiskt. Sedan var jag lite grinig över att ha hamnat på kortsidan av bordet. Vet inte hur många gånger folk trängde sig förbi. Obekvämt var bara förnamnet. Jag axlade rollen som chaufför, inte mig emot. Dricka eller inte, ...ingen big deal för mig. Dock blev jag vansinnigt sugen på nån drink senare.
Nu väntar dammsugning, utgång med hund, vikning av tvätt. Återkommer med bilder från mässan.
Varför kan inget vara helt bra?
Ringde o pratade med jobbet, de kändes lite bättre. Härefter ska jag dra kopia på varenda bokstav till dem. Jag borde skaffa en pärm eller mapp och sortera upp allting. Skaffa ordning.
Jag. Blir. Så. Förbannat. Trött.
Och efter detta blev jag uppringd och fick fyra dagars jobb tilldelat mig. Kan ju tyckas kanon, två heltidsdagar också. MEN. Eftersom att jag kommer knega dessa dagar och såklart skriva detta i kassakortet, så kommer det låta "Jaha o var du jobbat nuuu då? nu måste vi ha intyyyyyg" Och så är karusellen igång igen.
Jag har också intagit min gamla taskiga matvanor. Jag har svårt o äta, äter skitmat och ¨på mest underliga tider.
Om bara februari och mars kunde vara förbi! Jag hatar vinter. Jag mår dåligt av allt gråväder och regn.
Men värst av allting är att ingen förstår mig. Ingen. Alls.
It feels good!
Pratade med min trevliga granne och "coach", hon tyckte det lät suveränt och tillade mig andra uppgifter nu. Jag var fylld av positiva känslor igår när jag gick och lade mig, och har känt så hela dagen. Skönt! Så gott o känna sig glad...har varit så nere ett par dagar.
Tack vare ett uppträdande (som ligger lika högt som en valnöts iq) så blev jag bara ännu mer sporrad. Jag blev riktigt förbannad pga det, men det väckte också nåt. Samma sak som alltid när jag blir nedgraderad av någon/någon; jag ökar insatsen till det tredubbla. Förresten kan man ju undra vad den människan pysslar med..speciellt efter dagens händelse. Well, I dont trust her, at all!
Kollar lite på Efterlyst nu, detta är ju sjukt. Ingen brydde sig! Ett gäng fjortisar ger sig på två jämnåriga och ingen gör nåt....? Man kan göra något, man kan bidra på nåt sätt. Men nej, folk kniper som musslor och låter medmänniskor fara illa. För ett par år sen iscensattes en misshandel på en Sthlms stora gator, folk gick förbi som ingenting! Ingen slog larm, ingen försökte ingripa...inget...! Det kunde lika gärna varit allvar, det kunde varit någons syster, kompis, flickvän etc....
För många år sen var min pappa på Vattenfestivalen i Sthlm, mitt i vimlet ramlar en gammal tant framstupa. Samma scenario; inte en käft bryr sig. Ingen ämnar hjälpa till. Pappa o mamma blir förskräckta och börjar försöka hjälpa henne upp.
Var finns människors hjälpsamhet? Den lyser med sin frånvaro.....
Partners skrämmer skiten ur folk
Jag börjar bli trött på det här! Överallt på nätet där man reggar sig och på något vis inte säger rakt ut att man är upptagen så tar folk för givet att man är singel. Vet inte hur många gånger trevliga killar börjat skriva till mig o så fort de får reda på att jag har ett femårigt förhållande så kniper de käft illa kvickt? Är jag den som inte ser Internet som nåt jäkla ragg-hak och möjliga kk´s?! Långt innan jag träffade Thomas hade jag massa vänner över nätet, visst fanns det personer som attraherade mig osv men inte fasen slutade jag pratade med någon för att denne hade partner.
Ja, jag har pojkvän, men newsflash; det GÅR o prata med mig iaf. Folk är perverst ytliga och ute efter en liten tur i bingen.
************'
Det är sent, jag är trött och lipig. Mår dåligt och har ångest över det mesta. Och det gör att jag blir bara än mer förbannad på gnället. Folk som har jobb gnäller så in i helvete på sina jobb. Men stick då! Lämna "skiten" till någon som uppskattar det. Jag sitter här, jag tar gärna emot "skitjobb" som bringar mellan 12 till 15 tusen. Och bra lön? Vad är det då? Jag blir glad bara jag slipper a(p)-kassan t.e.x! Arbetsmarknaden är ett skämt idag, jättemånga är arbetslösa och vill inget hellre än jobba. Men de som har jobb bara klagar på det. Så förbannat arg på det.
All I can think...
Tråkig dag i största allmänhet. Vet inte hur jag ska formulera mig heller. Mobilen behöver laddas men här hemma finns det inte en enda jävla laddare. Har letat överallt, Thomas har såklart glömt den i det där garaget.. Och så mens-humör på allt. stön.
nu ska jag terrorisera jimmy.
Everything is just a pretty shell
Underneath it all, it´s all dirty and sick.
Mitt bruna hår. Iofs extensions på denna bild, men ändå. its looking insane...
Längtar till april.
Jag är så sjukt icke-fotogenisk.
Jag är ingen schablon
För någon dag sen var det tjafs som kommit igång. Nåt dravel om att jag skulle låta folk känna mig som den jag är.....? Eh? Jag kan nog säga att jag bland de ärligaste människor som finns. Jag ljuger nämligen mkt sällan. Jag kan nämligen inte ljuga. Jag är sådär jobbigt uppriktig, mår jag dåligt klarar jag inte av att dölja det. Är jag lessen så kryper det fram. Är jag glad så märker alla det. Jag tycker också det skulle vara mkt obekvämt o sitta o leverera texter som jag inte alls kan känna igen mig i. Jag har aldrig, handen på hjärtat, försökt omforma mig för att duga. För att passa in. Jag håller fast vid mina åsikter och tankar, oavsett om någon retar sig på dem.
För något år sen chattade jag med en gammal klasskompis från gymnasiet. Vi kom o prata om hurdana vi var som personer. Han sa "Du är verkligen dig själv". Och yes damn it, I am.
När jag bytte gymnasium fick jag nämligen helt klart för mig att jag dög. Precis som jag var. Jag behövde inte uppföra mig på visst sätt. Och OM jag skulle börja lägga en schablonbild på mig, både i bloggvärlden och IRL.. så skulle jag må dåligt. Folk får ju inte känna _mig_. Jag skulle behöva tycka på ett sätt bara för att uppskattas och accepteras. Det är sjukt. Det ställer jag inte upp på.
Och vad det gäller vänner. såhär tänker jag; hellre ensam och sig själv än tillgjord för att skapa vänner. Vänner är något som står över allt sånt. Vänner är sånt som kan ta mig när jag ballar ur, när jag är glad som fan. Samma med relationer. Jag o Thomas kan sitta i varsitt rum,göra varsitt. Vi kan bredvid varandra utan att prata. Vi kan åka iväg på varsitt håll. En bra relation, en bra vän behöver inte "underhållas" man behöver inte "göra" saker hela tiden. Man behöver bara finnas.
Jag tror också jag har blivit stark av min mamma gick bort. Jag minns så tydligt hösten efteråt. Jag tyckte alla i min ålder var så äckligt ytliga, många stajlade runt o lekte Allan. Varför då? Vad finns o tjäna på sånt i längden? Tror faktiskt det var just där jag beslöt mig för att aldrig omforma mig.
Vad som däremot inte behöver finnas är all jävla väntan just nu. Och akassan. Jag är så trött. Jag orkar inte berätta. Jag vet bara att jag måste ringa idioterna vid ett.
Och den bärbara datorns skärm har börja svaja..eller vicka typ. Och batteriet är skitkasst.
Och jag behöver nya kläder. även om jag tycker mig ta rätt storlek etc i butikerna slår det aldrig fel att plagget blir helt knäppt efter ett par tvättar..ändå följer man tvättråden.
Och bh;ar! Gaah.
Facebook och päls
Först av allt; I hate that fucking fur! Päls är fult, äckligt och osmakligt plagg. Spelar ingen roll om det är äkta lr ej. Och videon gjorde så jag tycker mer illa om det. Hade svårt o se vad för slags djur de plågade men av någon konstig anledning var inte själva flåandet det värsta. Nej, det vidrigaste var när de slängde upp djuret som en trasa efteråt på nån slags vagn. Då zoomade man in ansiktet och ser tydligen hur djuret andas. Då stänger jag av videon.
Och det är här jag blir sådär lessen. Det pågår så mkt grymhet i världen. Överallt, i olika former. Allt ifrån djurplågare, sexhandel, slavhandel, fattigdom, krig, ja...fan allting. Häromdagen då jag åkte buss hade någon satt upp en affisch. Bilden föreställde unga afrikanska flickor som släpade enorma risknippen flera kilometer per dag. Samma tomhet o vanmakt bildas inom mig. Vad gör man? Okej, skänka femtio spänn till Läkare utan gränser, men....mer då? Allt känns så futtigt. Hur vet man ens att donerade pengar verkligen kommer till sitt ändamål? Var det inte förra året Sida hade ertappats med att använda slantarna till några jävla strandtomter till sig själva? Jag blir matt.
Det känns tungt att veta att i just denna stund kan något djur plågas till döds, eller att nån tjej dras in i trafficking. Allt är bara en sörja. Det är maktmissbruk överallt, korruption, fiffel och båg ....överallt, överallt. På något vis är det ändå barn o djur som gör mig mest berörd. De är så fruktansvärt utlämnade. Det är en praktisk omöjlighet, men hade jag kunnat så hade jag velat ta alla skadade djur o barn till mig. Visa att det finns människor som är inte helt döda på känslor, visa att det finns hopp om bättte tider. Visa att dem också förtjänar respekt och hänsyn. De är också individer...
Pengar och fåfänga är vad som styr världen. Inte konstigt att många tappar hoppet. Jag försöker intala mig själv att det FINNS människor med hjärtat med rätta stället, som verkligen hjälper, som drar något strå till stacken för förändring. Det är dem som är dem verkliga hjältarna.
Det här var jobbigt. Den där räven/minken/järven/ kommer inte lämna min näthinna på ett bra tag. Jag önskar jag kunde hjälpt den.
Nästan som mig
Så känner jag för att ligga nu. Plakat väck o sova. Raklång. Trött. Men man har bara sig själv att skylla. Gå o lägga sig alltför sent medför mer onytta än nytta hos mig. Ikväll ska jag lägga mig tidigt, sjunka ned bland kuddar o fluffigt täcke, blunda, o sen zzzzzzzzz
Mmm.
Var på bio igår. National Treasure 2. Vägrade först gå på den, ettan var urkass och tråkig. Men så såg jag trailern och ångrade mig. Och ja, den var mkt bättre än första filmen. Framför allt roligare.
Nu väntar en promenad om en halvtimme. Ska bli gott och röra på sig.
The secret; play along
Är så full i skratt nu. Sitter o flinar från öra till öra och allt beror på ett patetiskt inlägg. Nåväl, alla som känner mig väl vet också om att jag blev mobbad i stort sett hela grundskolan. Och jag kunde vara så jävla tyken tillbaka också.Varför är det så att man minns vissa saker glasklart och andra inte? Min mellanstadie lärare sa på ett utvecklingsamtal; "Annika kan vara så vass, vass som en sticka.." hahaha, det glömmer jag aldrig....Idag kan jag se det som nyttig erfarenhet; jag är stark och tar inte så allvarligt på vad folk säger till en. Visst kan jag bli sårad, arg, lessen etc. Men då oftast om någon nära sårat mig, skulle Thomas säga nåt elakt skulle jag bli arg eller skitlessen. Skulle någon jag inte känner så väl göra samma sak skulle jag bara "jaha" typ.
Ser ni skillnaden? Jag väljer helt enkelt bort sånt som kommer från människor som inget betyder för mig. På senare år kör jag också med en strategi; driv med dig själv. Det är nämligen skitråkigt o reta en människa som bara "AA, du har rätt, Beirut är nog inte hälften så bombat som jag är!" Då blir reaktionen lite "....ehhh...." från retstickan, för du tog just det "roliga" ur mun på dem.
För ett tag sen var jag ordentligt förkyld vilket medförde hosta, snorande etc. Jag får alltid så mkt äcklig skit i luftvägarna vilket jag måste ha bort. Varpå jag harklar mig o håller på. Någon sa "åhh, du utövar din kvinnlighet ser jag" (detta var faktiskt inte menat som taskigt, utan bara för att påpeka), men istället snyter jag mig o säger torrt "Japp, det var därför jag sattes till världen förstår du, för att vara underskön och vacker, för att skapa tillfredställse hos alla människor"
Det blev faktiskt helt tyst. Och se där; en oväntad replik kan göra mkt. Eller som jag ibland ser på saken; dum fråga eller påstående ger lika dumt svar eller påstående tillbaka!
Självklart ska man ju inte dra saker o ting för långt heller. Men jag är oändligt road av människor som bryr sig om så lite. Som orkar lägga energin på helt obetydliga saker såsom tillmälen, kommentarer, etc.
Så, play along eller bli en gås; låt allt rinna av, då kan ingen få ned er
it always cheers me up
o tänka på inredning o dylikt då jag är på lite dåligt humör, här är lite saker jag vill ha till sovrummet
Spegel, har ända sen vi flyttade in velat haft en spegel ovanför byrån. Den här var söt med värmeljus på vardera sidor
Ljusslinga, vi har en liten hylla ovanför sängen, under den, intill väggen vill jag fästa en ljusslinga. Tror det kan bli riktigt snyggt. Jag hade en, men den visade sig vara trasig.....:(
Rund, fluffig matta; vill ha två sådana om vardera sida av sängen. Ser mysiga ut...plus att vi har svinkallt golv i sovrummet
Påslakanset i svart, blått, eller grått; snyggt, passar till allt och en förbrukningsvara. Kan aldrig få för mkt av dem....
Orkidéer; svårskötta jäklar, tycker jag iaf. Men jag funderar på någon riktig bra fuskvariant o ha på våra nattduksbord. Så vackra. Ska nog vara vita i så fall.....
Guldfärgad panelgardin med tecken på; Den här har jag faktiskt beställt :) Älskar lite glansiga, lyxiga känslan.
Its going to be really nice..I think...
Men....varför?!
På förmiddagen idag så hade jag tagit några bilder på mig samt några med hunden på. Kopplar in USB-kabeln och får igång kära Nokia PC Suite. Klickar på Lagra bilder/Videos. Tror ni det händer något? Icke. Inte ett jävla smack händer. Kopplar i..kopplar ur...blir mer stressad o förbannad. Slutligen struntar i alltihop, för jag ska iväg på fika med Emma i stan.
Fikan var som vanligt jätterolig, tror jag aldrig haft tråkigt i hennes sällskap. Sedan tog vi en sväng i lite affärer o sen hem. Väl hemma försöker jag återigen med att lägga in bilderna på datorn. Lönlöst. Och nu har jag hunnit bli arg. Jag är en såndär person som blir enormt frustrerad av fel som bara kommer upp av...ingenting? Senast igår lade jag in bilder och det fungerade allt friktionsfritt. Jag gör allt jag kan komma tänka på; läser i hjälpavsnitt, snurrar runt i mobilens olika menyer för att se om det blivit fel lr ändrat någonstans, jag startar om både dator o mobil. Inget händer. Samma löjliga jävla text lyser mot mig "Hämtar information om bilder och videos..." Ehhh..och? Vanliga fall brukar det stå "Hämtar info och blablaba" o sen en indikator som rusar upp till hundra procent o sen, voilá, bilderna finns där.
Men idag är det tvärstopp. Thomas tittade på det, kunde heller inte bringa någon klarhet i det. Han påpekade också att övriga funktioner fungerar, vilket gör det hela ännu konstigare. Varför kunna skicka sms, kolla i kontakter, etc etc..men inte lagra bilder?
Hungrig är jag nu också, frustrerad och hungrig :S Teknik, sometimes I just hate i all. Samma frustration uppstår t.e.x vid krångel med datorer, bilar, mp3 spelare, mobiler etc etc. Speciellt fel som bara uppstår och inte en käft tycks se var det gått fel.
Nu har jag, i desperationens läge, raderat alla bilder från mobilen. Så nu är alla mina bra bilder borta.
Tack för det jävla skit-nokia pc suite!
**********'
Men maaas! Nu har några töntar brutit sig in tydligen på bilddagboken o kommit över folks lösenord o annat. Så nu fick man byta lösenord på massa sajter på nätet. Så-himla-nödvändigt. - INTE. Vad är det för idioter som sitter o hackar bilddagboken.se?!
Hur vore det om energin lades på att ha ett liv? Istället för att störa andras?
********
Det fungerar inte.
En mobiljävel på ett värde över tre papp borde inte bete sig såhär...
Nu ställs hoppet till stationära datorn.
Annars så åker jag ut med fanskapet.
Let me present;
Musse! Här är jag o matte, hon bara slet tag i mig o fotograferade oss. Men jag klagar inte, en man i mina år älskar alla kramar, mys o allsköns omsorg.
Ni därute
Den här dagen är skitkass. Men imorrn blir det roligare; Emma, fika, = bra stund
Väljer nya gardiner till sovrummet
Ska hämta en ljusslinga o slå upp under vår hylla, ovanför sängen.
Lånat nya böcker
Snart promenad
varje dags syssla; grubbla, leta, ringa, tjata, svära och bara undra "varför?"
Slagen o avsvimmad
Vilken jävla dag jag haft. Började med att jag inte hittade ett viktigt papper från HRF, letade som en galning. I lådor, skåp, under soffan, i bokhyllan, vid databordet, i mitt nattduksbord. -överallt. Men spårlöst borta. Kopplar hunden o ger mig ut på morgonrastning med honom, såklart har jag tagit på mig mina gympaskor med nedsliten sula så jag har noll grepp i det här slaskvädret. Vi har en slänt här borta, första halkar jag till men lyckas behålla balansen. Slappnar av lite o då, duns!, rätt ned ända. Jag har trillat förr på röven men aldrig såhär! Det var en smärta som skar igenom mig. Lyckas ta mig på fötter och vacklar iväg, sen blir det jobbigt. Jag minns bara att jag böjer mig o sluddrar "det svartnar för mina ögon" Minuterna därpå vaknar jag på marken, raklång. Musse, går misstänksamt runt mig och undrar säkert varför matte är så jävla korkad som ligger på gräsmatta i nollgradigt slask. Jag hade svimmat! Det har aldrig tidigare hänt mig. Läbbig upplevelse. Obehagligt o komma till medvetande och inte veta om det är dag, natt, var man är o varför.
Tog mig återigen på fötter, känner hur det värker infernaliskt i svanken och huvudet dunkar hårt. Underlig smärta, det känns ut i öronen. Värst av allt är att Musse inte är ordentligt avrastad...jag måste alltså vackla omkring en stund till.
När jag väl kommer in, tar av mig de smutsiga o våta byxorna, sedan sätter mig i soffan. Dricker vatten. Gör. så. ont. i . huvudet. Kanske slog i det när jag svimmade? Så fort jag gör vissa rörelser är det som ett spjut av smärta genomborrar svanken. Kommer få ett saftigt blåmärke där, troligen.
Lugnar mig i ca två timmar, sen måste jag iväg som planerat. Med mkt möda o stort besvär klär jag mig, kopplar hunden, tar min väska och då...ja då kommer nästa strid. Nycklarna! Mina husnycklar är spårlöst försvunna. Jag grips av panik, tror mig ha råkat slänga dem i och med att jag rensade mina fickor på skräp. Rotar igenom alla papperskorgar här hemma. Men inget. Jag tänker febrilt, var faaan kan dem vara? Så slår insikten in, att kanske, kanske föll dem ur då jag svimmade? Jag flänger ut,bort till gräsmattan o spanar vilt. Sedan till platsen där jag föll ihop, och DÄR, halleluja, ligger dem! Jag snappar åt mig dem o återvänder in.
Först nu kommer jag äntligen iväg. Men sen har det varit massa annan skit idag också, så trött på alla eviga papper som man ska skicka åt a-kassa, ams, o blablala. Trött på människor som inte förstår hur man mår när man tvingas hanka omkring.
Var iaf till Carlia, sen arbetsförmedlingen, sen ut och köpte dammsugarpåsar, slutligen rastade hunden o sen åkte hem.
Det värker fortfarande nåt jävligt i min svank. Usch......
Some kind of a promise...
Det här känns bra. Det känns också inte alls svårt att förverkliga och hålla sig till det.
Varit ute på över en timmes promenad idag, det har kommit rejält med snö här. Och mer ser det ut att bli; lätta, små flingor faller ännu.
Vad jag borde göra nu är att släpa ned resväskor, kylbag, halmbock, granfot o andra julsaker till källarförrådet. Men först ska jag leta reda på den där telefonen som ligger o piper i brist på ström någonstans....
Jag konstaterar
Jag sitter o surfar runt på nätet o finner detta. Ja, det är säkert inte lätt o lägga av med snus. Men å andra sidan är det något man självmant försatt sig i. Personligen rätt trött på rökare/snusare som vräker ur sig hur jobbigt det är att sluta, hur dem försöker o försöker o blablala. Varför började ni från början då? Alla vet ju att nikotin skapar beroende. Det är jättebra att det finns dem som tar intiativ till att verkligen lägga av (ja, jag ogillar både rökning o snusning, ser verkligen inget, som helst, nödvändigt med det), så det är bra att de kämpar mot det...men jag blir bara less när jag ständigt hör klagande o gnällande. Snusa/röka är något varje människa själv bestämmer, o då borde man väl rimligtvis få ta konsekvensen?
Julen är över. Och varje gång reflekterar jag över samma sak; varför sådan otrolig stress o jäkt inför något som pågår i ca tre dagar? När man bryter ned det så, blir det lätt humoriskt. Speciellt i matvaruhandeln, folk handlar mat som om de aldrig ätit.
Nu har vi den jobbigaste tiden framför oss; ett kompakt mörker fram till att våren börjar visa sig. De där första kvällarna då det helt plötsligt är ljust ute fastän klockan är fem.
Minusgrader. Det är otroligt vad fort man vänjer sig vid något. Hela hösten o under julen har det varit plusgrader. När vi kom hem från Danmark knäppte det till o blev minusgrader. Oh herre jäklar, vad man fryser! En ynka minus känns 10 minus istället....:S Fast det beror säkert på att vi har ganska rå luft också.
Pjuh...ända sen vi kom hem har jag haft fullt upp. Tvättat mängder av tvätt, vikt lika mkt tvätt, dammsugit, plockat i och ur disk, skurat badrum, dammat sovrum, packat upp. Det som återstår nu, i trettondagshelgen är att städa ut julen. Granen ska köras bort, julpynt ska packas ned, adventsstakar ska återigen in i garderoben, julgardinen ska tas ned. Har några juldukar som också ska bort.
Får heller absolut inte glömma o få iväg papprena till veckan.
Januari, Februari.....Baah!
Människa igen
Sovit som en stock hela natten, stängde av mobilen i sömnen imorse och sov flera timmar till. Men nu har man duschat, klätt sig, filat o målat naglarna, kört tvättmaskiner, handlat mat, hämtat hunden, packat upp allt. Nu fattas det bara att jag ska orka dra fram dammsugaren och plocka ur diskmaskinen så är allt ordnat.
Vistelsen i Danmark över nyårs helgen blev hur bra som helst, sånär som på ett iskallt hus. Dårarna innan oss, alternativt dem som hyrde ut stugorna, hade nollställt varenda termostat. Alldeles utkylt o svinkalla golv var det som mötte oss. Klinkersgolv, ...utan golvvärme. Verkligen ingen hit.
Färjan över var jävligt gungig, jag tar inga risker utan drog i mig ett åksjuke piller. Sällan att jag tänker riskera att må tjyvens o vara med huvudet i toan i tre timmars färd. Däremot finns det inga hjälpmedel mot yrsel, det var hård sjögång på ditresan och jag kände mig vimmelkantig. I restaurangen fanns det pelare varpå där hängde julpynt, dem svängde fram o tillbaka, fram o tillbaka....i taxfreen som låg i båtens akter skallrade varenda spritflaska. Det blåste så det lät i taket också :S
När vi kommit igenom hälften av båtresan lugnade det sig.
På hemvägen var havet lugnt, eftersom vi skulle anlända runt sextiden i GBG gick jag till taxfreen runt femtiden. Tänkte köpa lite godis o kanske nåt mer. När jag valt ut mina varor (hittade förresten skitsnyggt pärlarmband och en ring), slog plötsligt motorerna av. Jag höjde misstänksamt ögonbrynen, men vem vet..vi kanske var närmare Göteborg iaf. Men..inte då. Det visade sig vara tekniskt problem, så färjan låg blickstilla. Efter mkt om och men kom vi såpass sent som halv åtta till GBG. Himmel, vad trött man kände sig.
Så, vi var inte hemma förrän runt nio tiden. Och Thomas skulle iväg o arbeta. Poor fellow, I just say. Båda var helt slut ju. Som tur i otur följde hans kusin med som stöd under arbetspasset.
Men nu har man sovit gott och jag känner mig som människa igen.
Nu tänkte jag kicka igång middagen för jag börjar bli vrålhungrig! :)
Och så nytt...
Jag är så in i helvete trött efter vår resa hem från Danmark. Jag klipper med ögonen, domnar i vissa kroppsdelar och det finns inte en enda klar tanke i skallen. Stackars Thomas som måste jobba :S Och jag måste dra nu.....!