channy- the right kind of wrong

Jag blir så trött. Allt, precis, allt runt mig handlar om att vänta på allt möjligt. På folk. På beslut. På möten. Vänta, vänta vänta vänta och väääänta. Jag blir så jävla less. När jag är lessen och stressad som jag är nu och varit de sista dagarna blir min toleranströskel extremt låg. Om folk tycker att jag är gnällig i vanliga fall så är detta inget i jämförelse. Jag tycker de flesta pratar massa skit och de flesta irriterar på olika vis. Folk som är långsamma. Eller människor som inte låter mig prata till punkt utan avbryter bryskt mitt i. Jävla as, håll käft och låt mig prata klart. Människor som ska vara skitnödigt viktiga och verka förmer än andra. Vem bryr sig om att dem gjort bla-bla-blabla? Gör inte deras åsikter viktigare än andras. Ingen bra dag idag, alltså. Eller mer en dag då jag är extremt ömtålig och lessen.
Jag tröstshoppade lite saker iaf; köpte mest basplagg. Älskar sånt, passar till allt och till alla tillfällen. Blev två par längre linnen i gult och blått och två kortärmade tröjor, en mascara och flera par örhängen. Örhängen är det bästa smycke jag vet.

Nepp...nu ska jag....öh..dammsuga? Finns nada o göra här hemma och ingen hund att varken umgås med eller promenera med.  Saknaden sitter som en klump :/