Slagen o avsvimmad
Vilken jävla dag jag haft. Började med att jag inte hittade ett viktigt papper från HRF, letade som en galning. I lådor, skåp, under soffan, i bokhyllan, vid databordet, i mitt nattduksbord. -överallt. Men spårlöst borta. Kopplar hunden o ger mig ut på morgonrastning med honom, såklart har jag tagit på mig mina gympaskor med nedsliten sula så jag har noll grepp i det här slaskvädret. Vi har en slänt här borta, första halkar jag till men lyckas behålla balansen. Slappnar av lite o då, duns!, rätt ned ända. Jag har trillat förr på röven men aldrig såhär! Det var en smärta som skar igenom mig. Lyckas ta mig på fötter och vacklar iväg, sen blir det jobbigt. Jag minns bara att jag böjer mig o sluddrar "det svartnar för mina ögon" Minuterna därpå vaknar jag på marken, raklång. Musse, går misstänksamt runt mig och undrar säkert varför matte är så jävla korkad som ligger på gräsmatta i nollgradigt slask. Jag hade svimmat! Det har aldrig tidigare hänt mig. Läbbig upplevelse. Obehagligt o komma till medvetande och inte veta om det är dag, natt, var man är o varför.
Tog mig återigen på fötter, känner hur det värker infernaliskt i svanken och huvudet dunkar hårt. Underlig smärta, det känns ut i öronen. Värst av allt är att Musse inte är ordentligt avrastad...jag måste alltså vackla omkring en stund till.
När jag väl kommer in, tar av mig de smutsiga o våta byxorna, sedan sätter mig i soffan. Dricker vatten. Gör. så. ont. i . huvudet. Kanske slog i det när jag svimmade? Så fort jag gör vissa rörelser är det som ett spjut av smärta genomborrar svanken. Kommer få ett saftigt blåmärke där, troligen.
Lugnar mig i ca två timmar, sen måste jag iväg som planerat. Med mkt möda o stort besvär klär jag mig, kopplar hunden, tar min väska och då...ja då kommer nästa strid. Nycklarna! Mina husnycklar är spårlöst försvunna. Jag grips av panik, tror mig ha råkat slänga dem i och med att jag rensade mina fickor på skräp. Rotar igenom alla papperskorgar här hemma. Men inget. Jag tänker febrilt, var faaan kan dem vara? Så slår insikten in, att kanske, kanske föll dem ur då jag svimmade? Jag flänger ut,bort till gräsmattan o spanar vilt. Sedan till platsen där jag föll ihop, och DÄR, halleluja, ligger dem! Jag snappar åt mig dem o återvänder in.
Först nu kommer jag äntligen iväg. Men sen har det varit massa annan skit idag också, så trött på alla eviga papper som man ska skicka åt a-kassa, ams, o blablala. Trött på människor som inte förstår hur man mår när man tvingas hanka omkring.
Var iaf till Carlia, sen arbetsförmedlingen, sen ut och köpte dammsugarpåsar, slutligen rastade hunden o sen åkte hem.
Det värker fortfarande nåt jävligt i min svank. Usch......