Facebook och päls
Jag är trött som stryk, surfar runt på nätet o beslutar mig för att logga in på Facebook. Möts där av att någon sänt mig en video. Jag öppnar eländet och inser att det handlar om en video som visar hur ett levande djur flås, en video som ska visa hur vidrig päls industrin är. Varför tittade jag på den videon? Jag borde låtit bli. För efter vad jag såg måste jag ventilera mig.
Först av allt; I hate that fucking fur! Päls är fult, äckligt och osmakligt plagg. Spelar ingen roll om det är äkta lr ej. Och videon gjorde så jag tycker mer illa om det. Hade svårt o se vad för slags djur de plågade men av någon konstig anledning var inte själva flåandet det värsta. Nej, det vidrigaste var när de slängde upp djuret som en trasa efteråt på nån slags vagn. Då zoomade man in ansiktet och ser tydligen hur djuret andas. Då stänger jag av videon.
Och det är här jag blir sådär lessen. Det pågår så mkt grymhet i världen. Överallt, i olika former. Allt ifrån djurplågare, sexhandel, slavhandel, fattigdom, krig, ja...fan allting. Häromdagen då jag åkte buss hade någon satt upp en affisch. Bilden föreställde unga afrikanska flickor som släpade enorma risknippen flera kilometer per dag. Samma tomhet o vanmakt bildas inom mig. Vad gör man? Okej, skänka femtio spänn till Läkare utan gränser, men....mer då? Allt känns så futtigt. Hur vet man ens att donerade pengar verkligen kommer till sitt ändamål? Var det inte förra året Sida hade ertappats med att använda slantarna till några jävla strandtomter till sig själva? Jag blir matt.
Det känns tungt att veta att i just denna stund kan något djur plågas till döds, eller att nån tjej dras in i trafficking. Allt är bara en sörja. Det är maktmissbruk överallt, korruption, fiffel och båg ....överallt, överallt. På något vis är det ändå barn o djur som gör mig mest berörd. De är så fruktansvärt utlämnade. Det är en praktisk omöjlighet, men hade jag kunnat så hade jag velat ta alla skadade djur o barn till mig. Visa att det finns människor som är inte helt döda på känslor, visa att det finns hopp om bättte tider. Visa att dem också förtjänar respekt och hänsyn. De är också individer...
Pengar och fåfänga är vad som styr världen. Inte konstigt att många tappar hoppet. Jag försöker intala mig själv att det FINNS människor med hjärtat med rätta stället, som verkligen hjälper, som drar något strå till stacken för förändring. Det är dem som är dem verkliga hjältarna.
Det här var jobbigt. Den där räven/minken/järven/ kommer inte lämna min näthinna på ett bra tag. Jag önskar jag kunde hjälpt den.
Först av allt; I hate that fucking fur! Päls är fult, äckligt och osmakligt plagg. Spelar ingen roll om det är äkta lr ej. Och videon gjorde så jag tycker mer illa om det. Hade svårt o se vad för slags djur de plågade men av någon konstig anledning var inte själva flåandet det värsta. Nej, det vidrigaste var när de slängde upp djuret som en trasa efteråt på nån slags vagn. Då zoomade man in ansiktet och ser tydligen hur djuret andas. Då stänger jag av videon.
Och det är här jag blir sådär lessen. Det pågår så mkt grymhet i världen. Överallt, i olika former. Allt ifrån djurplågare, sexhandel, slavhandel, fattigdom, krig, ja...fan allting. Häromdagen då jag åkte buss hade någon satt upp en affisch. Bilden föreställde unga afrikanska flickor som släpade enorma risknippen flera kilometer per dag. Samma tomhet o vanmakt bildas inom mig. Vad gör man? Okej, skänka femtio spänn till Läkare utan gränser, men....mer då? Allt känns så futtigt. Hur vet man ens att donerade pengar verkligen kommer till sitt ändamål? Var det inte förra året Sida hade ertappats med att använda slantarna till några jävla strandtomter till sig själva? Jag blir matt.
Det känns tungt att veta att i just denna stund kan något djur plågas till döds, eller att nån tjej dras in i trafficking. Allt är bara en sörja. Det är maktmissbruk överallt, korruption, fiffel och båg ....överallt, överallt. På något vis är det ändå barn o djur som gör mig mest berörd. De är så fruktansvärt utlämnade. Det är en praktisk omöjlighet, men hade jag kunnat så hade jag velat ta alla skadade djur o barn till mig. Visa att det finns människor som är inte helt döda på känslor, visa att det finns hopp om bättte tider. Visa att dem också förtjänar respekt och hänsyn. De är också individer...
Pengar och fåfänga är vad som styr världen. Inte konstigt att många tappar hoppet. Jag försöker intala mig själv att det FINNS människor med hjärtat med rätta stället, som verkligen hjälper, som drar något strå till stacken för förändring. Det är dem som är dem verkliga hjältarna.
Det här var jobbigt. Den där räven/minken/järven/ kommer inte lämna min näthinna på ett bra tag. Jag önskar jag kunde hjälpt den.
Kommentarer
Trackback