I just know it...

Jag vet det bara. Jag kan inte säga hur, varför eller så. Men känslan är så bestämd. Också välbekant, hur många gånger har det inte inte varit såhär? vad värre är (eller ibland bättre) är att  min intuition sällan sviker. Jag kan inte säga heller om jag är lessen, förbannad eller nåt. Jag. bara. vet.
Visst finns hoppet gömt där under allting, djupt o långt ned. Visst finns det stunder då jag lever på hoppet. Men jag vet ju. Varför ens bry sig?


Jag bara vet hur det kommer gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback