kanske bra ändå
Efter all ångest, hemska tankar och annat jobbigt tänkte jag ägna detta inlägg till mer positiva ting. Såsom vad jag faktiskt har åstadkommit den senaste tiden. Och vad jag faktiskt kan.
Förra året, faktiskt vid denna tid hade jag psykbryt. Trodde verkligen jag skulle klappa ihop, jobbade på ett ställe där jag vantrivdes något oerhört och såg ingen utväg från det. Slutligen visades det sig att min sexmånaders tjänst var över och äntligen var fri! Av detta lärde jag mig att inte ta så mkt skit. Jag vägrar bli behandlad på samma sätt härefter!
Efter det grep jag tag i körkortsstudierna på allvar. Jag pluggade dag och natt på fåniga bromssträckor, vinterdäck, högerregeln o massa annan smörja. Fixade teorin med en poäng i överkant i juni! Var så lycklig den dagen, dessutom var dagen fylld med solsken, ljummen temperatur och allt var bara underbart. Sedan satte jag fokus på uppkörningen. Fick en tid i september som jag (såklart) kuggade på. Men envis som jag är vägrade jag ge upp. Jag menar, kan alla andra idioter, så kan jag! Vilket blev bevisat den sjätte oktober. Efter en blandning av skräck, glädje och lätt illamående gratulerade läraren mig till mitt nytagna körkort. Jag svävade nog den dagen! ;)
Jag pluggade i höstas, läste upp fem ämnen. 450 poäng på ett bräde. De högre makterna ska veta att jag skalv av skräck då jag tog beslutet till detta. Men jag vägrade ge mig. Fyra veckor senare hade jag gått från IG til MVG på religionen. Och det var bara början. Fick den ena positiva responsen av lärarna efter den andra. Och slutresultatet blev fyra MVG och ett VG(!).
Jag och sambon lyckades äntligen få vår utlandsresa i januari. Sjunde januari lämnade vi gråa Sverige för ett soligt och hett Teneriffa. Jag botades dessutom för min flygrädsla. Nu längtar jag så det pirrar i kroppen efter nästa flygtur! :P Vi tillbringade en vecka på Teneriffa, hade ett förträffligt väder. Alla hade menat att regn och halvdan värme skulle förekomma, tsss, in my ass heller! Vi hade 28 grader och strålande sol. Var morgon käkade vi frukost på balkongen, vi såg och upplevde så mkt att varje natt somnade man som en stock, mätt på alla intryck.
När jag kom hem kom förvisso ett svart solk över allt, hade fått avslag på jobb o min akassa (sjuka idioterna) hade som vanligt inte godkänt min ansökan. Så jag fick börja om från scratch med dem. Slutligen lyckades jag någon sådär rätsida på allt. Sökte sökte över tjugo jobb på en vecka, fick massa svar. Nästan alla ville träffas. Fick jobb i Vänersborg. Rätt ok, men inte helt. När jag fick jobberbjudande här i stan valde jag bort dem. Och återigen fick jag plocka fram diktatorn i mig för att få ut min rättmätiga lön. Återigen fick jag börja påminna folk om hur de skulle sköta sitt jobb. Fyra tusen hade de tänkt lura mig på. Well, they tried and they failed. HA!
Har skrivit ansökan till KY och ska bara rådfråga vägledningscentrum om några detaljer innan jag sänder in handlingarna nu. Jag ska till veckan träffa Sonja från Carlia. Ska få ut min intyg från Riverside. Jag vet vad jag vill och tänker inte ge upp förrän jag får som jag vill ha det.
Så jag tänker inte låta några underbetalda kärringar förstöra för mig. Det är så skrattretande patetiskt då man tittare närmre på det. Uppenbarligen känner dem inte mig. But they will, I promise.....
Nämde jag förresten att jag kanske har ett annat kommunjobb i ett par veckor framöver?
Förra året, faktiskt vid denna tid hade jag psykbryt. Trodde verkligen jag skulle klappa ihop, jobbade på ett ställe där jag vantrivdes något oerhört och såg ingen utväg från det. Slutligen visades det sig att min sexmånaders tjänst var över och äntligen var fri! Av detta lärde jag mig att inte ta så mkt skit. Jag vägrar bli behandlad på samma sätt härefter!
Efter det grep jag tag i körkortsstudierna på allvar. Jag pluggade dag och natt på fåniga bromssträckor, vinterdäck, högerregeln o massa annan smörja. Fixade teorin med en poäng i överkant i juni! Var så lycklig den dagen, dessutom var dagen fylld med solsken, ljummen temperatur och allt var bara underbart. Sedan satte jag fokus på uppkörningen. Fick en tid i september som jag (såklart) kuggade på. Men envis som jag är vägrade jag ge upp. Jag menar, kan alla andra idioter, så kan jag! Vilket blev bevisat den sjätte oktober. Efter en blandning av skräck, glädje och lätt illamående gratulerade läraren mig till mitt nytagna körkort. Jag svävade nog den dagen! ;)
Jag pluggade i höstas, läste upp fem ämnen. 450 poäng på ett bräde. De högre makterna ska veta att jag skalv av skräck då jag tog beslutet till detta. Men jag vägrade ge mig. Fyra veckor senare hade jag gått från IG til MVG på religionen. Och det var bara början. Fick den ena positiva responsen av lärarna efter den andra. Och slutresultatet blev fyra MVG och ett VG(!).
Jag och sambon lyckades äntligen få vår utlandsresa i januari. Sjunde januari lämnade vi gråa Sverige för ett soligt och hett Teneriffa. Jag botades dessutom för min flygrädsla. Nu längtar jag så det pirrar i kroppen efter nästa flygtur! :P Vi tillbringade en vecka på Teneriffa, hade ett förträffligt väder. Alla hade menat att regn och halvdan värme skulle förekomma, tsss, in my ass heller! Vi hade 28 grader och strålande sol. Var morgon käkade vi frukost på balkongen, vi såg och upplevde så mkt att varje natt somnade man som en stock, mätt på alla intryck.
När jag kom hem kom förvisso ett svart solk över allt, hade fått avslag på jobb o min akassa (sjuka idioterna) hade som vanligt inte godkänt min ansökan. Så jag fick börja om från scratch med dem. Slutligen lyckades jag någon sådär rätsida på allt. Sökte sökte över tjugo jobb på en vecka, fick massa svar. Nästan alla ville träffas. Fick jobb i Vänersborg. Rätt ok, men inte helt. När jag fick jobberbjudande här i stan valde jag bort dem. Och återigen fick jag plocka fram diktatorn i mig för att få ut min rättmätiga lön. Återigen fick jag börja påminna folk om hur de skulle sköta sitt jobb. Fyra tusen hade de tänkt lura mig på. Well, they tried and they failed. HA!
Har skrivit ansökan till KY och ska bara rådfråga vägledningscentrum om några detaljer innan jag sänder in handlingarna nu. Jag ska till veckan träffa Sonja från Carlia. Ska få ut min intyg från Riverside. Jag vet vad jag vill och tänker inte ge upp förrän jag får som jag vill ha det.
Så jag tänker inte låta några underbetalda kärringar förstöra för mig. Det är så skrattretande patetiskt då man tittare närmre på det. Uppenbarligen känner dem inte mig. But they will, I promise.....
Nämde jag förresten att jag kanske har ett annat kommunjobb i ett par veckor framöver?
Kommentarer
Trackback