Trött på allting

Hela jag är uttömd på energi. Jag vet,så sant som det är skrivet, att man inte ska ägna för mkt energi åt ilska, bitterhet och surhet. Men jag ids bara inte ta till mig det just nu. Tycker det mesta är så jävla orättvist. Inte blev det bättre efter förgårdagens telefonsamtal. Vad kul att andra lyckas in på saker som de inte lyft ett finger för! Livet. Är. Så. Jävla. Orättvist.
Jag ska jämnt lägga ned min själv i allt, går in för saker till 110 % och kämpar. Ändå lyckas andra, TROTS att dem inte ansträngt sig ett dugg. Nej, jag tänker inte sticka under stolen med hur jag känner. Världen får vackert ta min bitterhet och ilska för jag orkar inte längre upprätthålla någon fasad! Och ja! Jag kan faktiskt gå vidare, men förändrar inte hur jag känner, så det så. Jag är så otroligt lessen, arg och sur.

Borde göra så mycket nu, har bara ingen ork. Har jobbat, kommit hem och var vrålhungrig som vanligt. Och vad är det med vädret? Den här sommaren har varit det sjukaste jag upplevt, antingen har regnet öst ned eller också någon klibbig hetta som inte känns äkta utan mer som om åska var på väg. Samma sak idag; jag hade säkert hundra grader i kroppen efter cykelturen hem. Det är någon underlig, stillastående värme. Otroligt kvalmig och otrevlig. Jag hatar det.
Riktig sommar eller också ingen alls.

Tänkt ta mig ut en sväng med hunden men måste först betala en pisstråkig räkning.
och jag vet att det här inte var någon glatt inlägg, men jag är bara uppriktig. Och nej, jag tänker inte sitta och tjafsa med någon om det. Tack och hej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback