Slocknar snart
Är så trött, så trött. inte nog med att man gick upp halv fem fem dagar i sträck, ovanpå det jobbade jag helgen o idag var det halv fem som gällde igen. Årrh! Känns som innehållet i mitt huvud består av bomull eller nåt. Kan inte samla tankar eller nåt, det bara flyter iväg. Får inte grepp om något, i helgen kunde jag nätt och jämnt minnas vad de andra tjejerna hette. Trots att de ideligen sa sina namn. Scary, undra om det är något allvarligt fel eller bara kronisk trötthet? Känns fan som som jag ska falla i koma ..:S
Annars händer inte mkt. jobbar vidare och april månaden har antagit en skrud av grått regnväder med en hemsk snålblåst. Fryser så jag huttrar när jag ska ta mig till jobbet. Måste ut snart igen, ska köpa lite grejer i affären.
Fick ett anfall på akassan förra veckan, -igen. Ringde en man och diskuterade de uteblivna avgifterna, varpå jag sa att då vi försökt att betala så har det hetat att ocr-numret inte stämmer. Dessutom kan jag inte ta ledigt för att ringa o fråga dem om sådant! Och ja, givetvis så lever vi kvar i sista Sovjetstaten där alla företag har telefon tider mellan nio till tre (cirka). dvs, det är stängt då jag äntligen kommer ifrån arbetet! Det är rent mysterium att inte fler gör uppror mot de där sjuka tiderna. Hur som helst lovade den här karln att någon som var mer insatt skulle ringa dagen därpå. Men tror ni någon ringde? Nepp, inte en käft hörde av sig på hela dagen! så nu har jag mailat och sagt a piece of my mind. Jag är fylld med otrolig trötthet o inget ska inbilla mig att det är för lite sömn som bara är problemet. Jag är utless på att behöva hålla reda på sådant som inte ens är mitt jobb! Eftersom jag går mkt själv numera får tankarna fritt spelrum och jag går igenom händelse efter händelser. O vissa saker gör mig fly förbannad, idag blev jag så arg att första impulsen var att slita upp mobilen, ringa o skälla ut människan efter noter. Men jag la locket på....
Jag är bara rädd att det kommer en dag då allt formligen exploderar. Jag är också rädd att den dagen inte är långt borta....
nu måste jag komma iväg ut och till affären. Innan jag somnar!
Annars händer inte mkt. jobbar vidare och april månaden har antagit en skrud av grått regnväder med en hemsk snålblåst. Fryser så jag huttrar när jag ska ta mig till jobbet. Måste ut snart igen, ska köpa lite grejer i affären.
Fick ett anfall på akassan förra veckan, -igen. Ringde en man och diskuterade de uteblivna avgifterna, varpå jag sa att då vi försökt att betala så har det hetat att ocr-numret inte stämmer. Dessutom kan jag inte ta ledigt för att ringa o fråga dem om sådant! Och ja, givetvis så lever vi kvar i sista Sovjetstaten där alla företag har telefon tider mellan nio till tre (cirka). dvs, det är stängt då jag äntligen kommer ifrån arbetet! Det är rent mysterium att inte fler gör uppror mot de där sjuka tiderna. Hur som helst lovade den här karln att någon som var mer insatt skulle ringa dagen därpå. Men tror ni någon ringde? Nepp, inte en käft hörde av sig på hela dagen! så nu har jag mailat och sagt a piece of my mind. Jag är fylld med otrolig trötthet o inget ska inbilla mig att det är för lite sömn som bara är problemet. Jag är utless på att behöva hålla reda på sådant som inte ens är mitt jobb! Eftersom jag går mkt själv numera får tankarna fritt spelrum och jag går igenom händelse efter händelser. O vissa saker gör mig fly förbannad, idag blev jag så arg att första impulsen var att slita upp mobilen, ringa o skälla ut människan efter noter. Men jag la locket på....
Jag är bara rädd att det kommer en dag då allt formligen exploderar. Jag är också rädd att den dagen inte är långt borta....
nu måste jag komma iväg ut och till affären. Innan jag somnar!
Kommentarer
Trackback