channy- the right kind of wrong

Jaha, det blev preciiis som jag förutspått, nu när jag väl är färdig med den jävla skiten så är det andra saker som ska klagas på och anmärkas på.  Varför har ni inget förtroende för mig? Tror ni inte att jag kan någonting? eller förstår någonting? Det här blev bara droppen, hade faktiskt tänkt att åka upp till er men nu skiter jag i det. När jag väl kommer så är det bara mas och tjat om allt jag inte klarar av, alternativt det ni inte TROR att jag klarar av. Jag har nu förstått att jag aldrig någonsin kommer vinna ert förtroende. Det känns så himla löjligt och ynkligt att jag försökt göra er stolta och glada men istället möts jag bara av nya tvivel. Det känns så bortkastat allting. Det kvittar vad jag gör och hur mkt tid jag lägger ned på det. Jag är inte bra nog, enligt er ändå.
Fan vad ni sårar mig hela tiden. Jag hatar er faktiskt, för hur ni får mig att känna mig. Det spelar ingen roll att du/ni hjälpt mig praktiskt och ekonomiskt. Ni är helt känslomässigt döda och det bevisar ni hela tiden genom att agera såhär mot mig.

Ni kan fara åt helvete.

Jag ska dra till skolan strax, stör mig på en gubbjävel här ute som står och väsnas med röjsåg. :(

***********
Känner mig som upp och nedvänd pommac. Det bubblar och fräser i hela mig. Men positivt alltså.

"Det är nästan bara i Sverige man kan skaffa barn helt utan pengar på banken och samtidigt ge dem ett OK liv, låta dem gå gymnasiet, tom högskola. GRATIS!"

Det där läste jag i ett mail som skickats till Skugge som hon i sin tur lagt ut på sin blogg. Och det är återigen en hint om Sveriges förmånliga levnadsstandard som ingen tycks ta vara på.
Gnällrövar.