Jamen, prata mindre då!
Skummade igenom dagens expressen och hittade denna artikel om riskerna med ens mobil. En timme om dagarna ökar tydligt markant risken för cancer. Först av allt är jag ganska less på alla cancer larm..få se nu, man får cancer av chips, grillkorv, vissa hudvårdsprodukter, av solen, av rökning (uppenbart iofs) av snus, och...ja listan är lååång.
Jag var hos en läkare för över ett år sen, hade nämligen en knöl i armhålan som gjorde mig döförskräckt. Han sa att det enbart berodde på att jag använt för mkt deodorant, huden hade blivit irriterad och en "bula" hade bildats. Jag drog ned på deo-bruket och tre dagar senare var knölen borta.
Poängen är att läkaren sa, innan jag gick, att många får hispan av alla larm som tidningarna vrålar ut. Han sa att många blir jättenervösa av alla alarm och skriverier.
Tro fan det.
Men å andra sidan, hur många behöver/måste prata i mobilen varje dag? Jag säger inget om dem som saknar hemtelefon eller har mobilen rent arbetsmässigt. Men oss andra? Vad har jag för skäl att babbla i timmar i mobilen? Jag använder min mobil för att upplysa, så att säga "Hej, jag blir sen hem" "glöm inte ta ut soporna" "Jag är sen, bussen är försenad" Sådana saker. Eller skickar sms då och då.
Jag är rätt uttråkad av telefoner. Många ggr har jag värjt i det sista, "åh..neej, inte ringa. Så trist" eller när man måste ringa akassan, csn, ams och såna ställen. Man sitter i evigheter och väntar på att få tag på någon person. En gång satt jag i en trekvart med akassan i andra änden. Till slut lessnade jag och lade på. Jag stör mig också enormt på detta; "Tryck 1 för att prata med handläggare" "tryck 2 för att komma till växel" och när man väl tryckt sig igenom alla dessa val. Så hörs rösten "Tyvärr, vi har stängt mellan 12 och 14" Det kunde dem förståss inte meddelat i början?! :(
Telefoner, väldigt praktiska och nödvändiga ..men fruktansvärt trista egentligen tycker jag.
Nu måste jag fortsätta dammsuga. Ska på bio klockan 6, se Da Vinci-koden!
Jag var hos en läkare för över ett år sen, hade nämligen en knöl i armhålan som gjorde mig döförskräckt. Han sa att det enbart berodde på att jag använt för mkt deodorant, huden hade blivit irriterad och en "bula" hade bildats. Jag drog ned på deo-bruket och tre dagar senare var knölen borta.
Poängen är att läkaren sa, innan jag gick, att många får hispan av alla larm som tidningarna vrålar ut. Han sa att många blir jättenervösa av alla alarm och skriverier.
Tro fan det.
Men å andra sidan, hur många behöver/måste prata i mobilen varje dag? Jag säger inget om dem som saknar hemtelefon eller har mobilen rent arbetsmässigt. Men oss andra? Vad har jag för skäl att babbla i timmar i mobilen? Jag använder min mobil för att upplysa, så att säga "Hej, jag blir sen hem" "glöm inte ta ut soporna" "Jag är sen, bussen är försenad" Sådana saker. Eller skickar sms då och då.
Jag är rätt uttråkad av telefoner. Många ggr har jag värjt i det sista, "åh..neej, inte ringa. Så trist" eller när man måste ringa akassan, csn, ams och såna ställen. Man sitter i evigheter och väntar på att få tag på någon person. En gång satt jag i en trekvart med akassan i andra änden. Till slut lessnade jag och lade på. Jag stör mig också enormt på detta; "Tryck 1 för att prata med handläggare" "tryck 2 för att komma till växel" och när man väl tryckt sig igenom alla dessa val. Så hörs rösten "Tyvärr, vi har stängt mellan 12 och 14" Det kunde dem förståss inte meddelat i början?! :(
Telefoner, väldigt praktiska och nödvändiga ..men fruktansvärt trista egentligen tycker jag.
Nu måste jag fortsätta dammsuga. Ska på bio klockan 6, se Da Vinci-koden!
Kommentarer
Trackback