Dessa kärringar!
Dagen har gått riktigt bra, vi ska knåpa ihop ett tal och en insändare. Insändaren är redan färdig. Talet ska bara finjusteras. Psykologin ska jag printa ut i eftermiddag. Känns jäkligt bra att ha bra koll på läget.
Däremot undrar jag vad det är med äldre kvinnor, alltså kvinnor upp mot 40årsåldern.De kärringarna som går här (ursäkta men dem ÄR kärringar) gör inget annat än att försöka poängtera sin "mogna" ålder. De ska veta bäst, de ska liksom briljera med "jaja, jag har mina BARN då, och livet är inte ALLS som DU menar att det är" De verkar ha ett desperat behov av att hävda sig och att de minsann har livs-erfarenhet av annan kaliber än t.e.x människor i min ålder. De verkar närmast se ner på dem som inte har levat längre än 20 år, saknar barn, är ogifta, har inte jobbat i över 15 år osv. Why?
Vad är ert problem?
Bara för att jag råkar vara 22, ogift, bara jobbat tre år, och har inga barn så betyder det väl knappast att jag är dum i huvudet?! Det verkar snarare som om NI är det. Eftersom ni verkar sakna förmågan att förstå att alla inte lever erat liv. Dessutom, tack vare att ni över 40 år , är ni helt lost på att plugga här. Fastän vi får genomgång efter genomgång sitter ni där, som några dumma paddor och frågar "Hur menar du nu då"? Och i samma andetag dumförklarar ni oss, tjugoåringarna. Hur osmart är inte det?!
Er överlägsenhet äcklar mig, och jag behöver inga 15 år som dagisfröken eller några snoriga ungar för att hävda mig.
Sorry att inlägget blev så negativt. Men jag tål inte människor som inte hyser respekt för andra. Jag respekterar dessa människors liv, men varför ska dem då fördöma mitt?
Ska köpa böcker nu.
Tjing.
//A