Whats wrong with everybody?

Österrike verkar ju vara ett land där dårskapen väldigt tätt den senaste tiden försöker slå nya "rekord". Har ni läst om det här, yxmordet på en hel familj? Jag sa häromdagen att 2008 hittills omfattat otroligt mkt brutala mordfall o hemska händelser som kommit fram i dagsljus. Men Österrike verkar ha många dårpippis, först var det han Priklopil o Natascha -historien, sen var kom chocken om Fritzl o nu detta. Man kan ju börja undra...

**********

Exakt fem år sen idag jag o Thomas blev tillsammans. Det var 14 maj 2003 och t-o-m på en onsdag. Precis som idag ;) Äta god middag med dessert idag. Love you honey.

Imorrn ska jag till Vänersborg på viktigt möte. Kommer väl köra vilse...är usel på att lokalisera ett mål som bilist. förra gången åkte jag in på fel håll. Och, ja, jag följde en gps....så den gången fick jag tråckla mig igenom hela Vbgs centrum.
Sedan måste jag lämna papper på arbetsförmedlingen. Ingen aning om hur helgen ser ut eller vad som händer då. Helt ärligt vore sömn i mängder inte fel.

Kika efter studentpresent till Thomas syster snart samt leta födelsedagspresent till min bror. Vad man nu ger en 33 åring........?
Nu ska jag ut med hunden, gäspar så en mås kan vända i käften på mig. Och detta till trots att jag började en o en halv timma senare idag...!

Motivation? tvärtom, snarare

För några dagar sen skrev jag om att Linda Skugge uppmanade unga kvinnor att skaffa barn, mkt pga att det blir svårare senare i livet. En sak slår mig ofta i diskussioner kring barn; varför kan ingen berätta något peppande? Allt man får höra är allt äckelpäckel i samband med barn, speciellt förlossning! Det förstår väl jag också att det inte är en lätt  eller smärtfri historia. Men att hela tiden få höra om bajsinkontinens, att någon blev sydd med massa stygn, att någon "skadade" något i underlivet, att man inte kan sitta på flera veeeckor, att man störtblöder i samma eviga veckor efteråt, motiverar mig KNAPPAST att vilja producera en unge. Jag förstår såklart att kroppen förändras, tar stryk, att man får kanske sys etc....men det är iaf inget som gör en sugen på att skaffa barn.
Ytterst sällan får man höra något positivt. Det är massfokus på allt snusk, in i minsta detalj o sen avslutas historien med "o det var såå värt allting" ....eeeeh...?

För flera månader sen skrev jag till en av min favorit bloggare/krönikör Katerina Janouch. En stark person i mina ögon. Läst hennes bok Anhörig vilket berörde mig starkt. Jag skrev att jag känner bara skräck och oro inför eventuell framtida graviditet + förlossning. hon svarade med att alltid "rysar-historierna" får utrymme men sällan de bra historierna. Hon uppmanade sina bloggläsare att mejla positiva o fina minnen av just detta. O se på fan, då blev det annat ljud i själlan. In kom massa bra o peppande historier.
-Varför gör inte folk så annars? Dvs berättar BRA saker? Vet tjejer som varit gravida o fullkomligt nedlusade med hemska historier, vilket fått dem att må dåligt o blivit stressade o nervösa.
Lägg av med sånt, gott folk. Hjälp istället för stjälp!


såhär blir det varje gång!

När jag jobbat eller varit iväg på något en hel dag så kommer jag hem, sätter mig, stirrar i några minuter o sen öppnar datorn. Jag sitter här, helt virrig i pallet av trötthet, o bara surfar runt på olika sidor. Och! givetvis tänker på alla grejor som jag borde göra.
Jag borde just nu köra ett yoga pass som sedan gör att jag känner mig helt bruten. Jag behöver det, för axlar, rygg, nacke o ben..ja hela kroppen. Men blotta tanken på att dra fram mattan, peta in dvdn osv lockar inte direkt så att säga...
Nåja, målet är iaf att ha kört passet innan sängdags! Imorrn ska jag också få sova en timme längre. Helt underbart! Vad som är mindre underbart är då att jag får jobba längre. Det blir en seg dag.
Kan inte heller förstå varför jag skulle börja senare...men men no energy to care!


mitt bildprogram till min mobil är helt kört igen. Fattar inte det här! Skulle kolla mina nytagna bilder, bland annat på Muzze osv...helt plötsligt bara strejkar skiten. Som förra gången. Så otroligt störigt...


Kallt?

Idag blåser det sviiinkallt! Så himla synd, helgen var ju så fin o varm! Får väl ta mig jacka sen när jag ska iväg :/ Solen lyser iaf!
När jag var ute med hunden förut så stod den där kärringen i fönstret. Disket man kan vara då....*ironi*

Ska iväg till stan för möte hos arb-förmed. vid klockan ett, sen vet jag inte. Måste försöka komma ut på promenad med hunden. Behövs för både min o hans del. Köra en vända med dammsugaren och vika ihop sista tvätten också.

Läste
detta och tycker det låter så jävla naturvidrigt. Tillåter myndigheter verkligen sånt?! Man vill ju bara ta fram en hink o börja kräkas då man läser sånt. Tycker verkligen ingen ska behöva skickas tillbaka till sånt helvete...och är man av annan åsikt så kan man ju själv åka dit ned o se hur vedervärdigt det är. 
Att det ska vara så jävla svårt o känna empati för sina medmänniskor!! 

Veckan som gått

Jag har läst o följt nyhetssändningar som vanligt under veckan o kan nu sammanfatta vissa saker;

* Englas begravning direktsänds o retar upp många. -inte konstigt. när jag först fick reda på att dem tänkte låta begravningen vara öppen för allmänheten så tyckte jag det lät helt okej. Man kunde alltså gå dit o därmed visa sympati. Men varför direktsända....nej...det känns mer som nåt slags jippo. Dessutom; varför direktsänds inte andra ungars begravningar då? eller nån annans överhuvudtaget?`

* Incest-pappan i Österrike har öppnat truten o ut kom bara saker som förvärrar för honom själv; nämligen att han varit "en god make" och en pappa....? Att han låste in sin dotter av nåt slags sjuk omtanke då eller? Jag ids inte uttrycka vad jag känner för den människan.  -lås in honom o släng nyckeln.

* "Rent hus"-programmet har orsakat, vad jag kallar, massa offer och martyr-fasoner. Minns ni familjen vars hem var mer lr mindre en soptipp? Mamman hävdade surt att dem inte fick städa på  två veckor. -jag betvivlar nånstans starkt på att man kan grisa ned så jävulskt på två veckor ...två _månader_ möjligtvis....Nu ska tydligen mamman "stämma" programmet. Jamen lycka till!

Tycker otroligt många svenska program såsom Lxyfällan, Rent Hus, Du är vad du äter, m.m får mkt skit..och skiten handlar om medverkande som blivit sååå missnöjda. Jaha...så varför gick ni med? om nu ert liv/situation var så himla lyckad innan? Som de där töntarna i Lyxfällan som klagat pår hur dååålig deras ekonomi blivit..o den var bättre innan då eller?
Väx upp o ta ansvar för vad ni gör! GAAAH!

jordens lataste....

Ibland  känner jag verkligen så. kom hem vid kvart i 4 o trött pga av att jag gick upp halv fem. Tänkte dammsuga här hemma men har ännu inte kommit till skott med det. Drog fram den, men nu står den bara där.

Sen har jag tydligen fått inflammerade benhinnor(?). Haft obehagligt ont, som värk i smalbenen en längre tid. Första och största skräcken var blodpropp och eftersom jag äter ppiller var ju det ännu större orosmoment. så igår tog jag mig i kragen o gick till läkaren. Hon lyssnade, kände o klämde, enligt henne är det inte blodpropp. däremot sa hon att det låter som benhinnorna, att jag överansträngt muskler o därmed inflammerat benhinnorna. Kroppen är fascinerande...aldrig hört om benhinnor innan. Så jag fick värktabletter utskrivna och rådet att köpa ett par _rejäla_ skor att gå i. Ingen billig skit utan något bra som stöttar fötterna, är bra dämpade etc.
En aning modfälld över det gick jag hem o förde över lite pengar från mitt sparkonto, satte mig på bussen ut till Stadium i jakt på "bra skor".

O vet ni? Det var den bästa servicen jag fått i butik på.....ja vet inte för hur länge. Killen var otroligt serviceminded, trevlig och kunnig. Han ägnade sig verkligen åt mig som kund, kom med råd, tips och visade hur detta problem kunnat uppstå. Det kändes nästan konstigt att få så bra mottagandet i en affär, inte ofta det kan jag säga. Hade väntat mig något i stil med "jaha,..ja...du har ett par skor där, så hejdå"
Så jag gick hem med sprillans nya flotta löp/walking skor som kostade sjuhundra kronor. Dyrt..men värt nu känner jag. Bästa är också att skorna går att jogga i om jag skulle nu vilja göra det. Dvs, jag behöver inte köpa några nya snordyra skor för det ändamålet. -perfekt!
Värktabletterna var billiga iaf. Tur det....

Annars har jag jobbat idag. I lördags var vi på Ge-kås Ullared. Vi kom dit vid åtta på morran och det var lagom mkt folk. Man behövde inte bli förbannad för att kunna ta sig fram. när klockan slog tio slog också helvetet ned. sååå mkt människor! ;/ Så trångt, låånga köer osv.
Köpte iaf väldigt mkt underkläder, sockar, en mysdress i svart velour och nya sängkläder. De hade billiga o skitsnygga skinnjackor! En för 500! Det är inte ofta man kan hitta en skinnjacka för en femhundring! Tyvärr hade jag ju redan en vårjacka. Men bra o veta att det finns därnere.

Nej, jag får väl dammsuga då.....

Dålig ursäkt?

Jag stör mig grymt på människor som _vet_ att deras medmänniskor far illa men ändå står helt passiva o bara låter det ske. Många kanske ser det som oskyldigt men för mig är det lika grisigt som att vara den som utför det hemska. Nyss läste jag om detta elände i Österrike och hittar då denna man. Han påstår alltså att han visste om våldtäkterna hon utsattes för, men inte "vågade" anmäla. Så kasst. Så förbannat jävla kasst o bara står där som ett fån o låta en annan människa fara så fruktansvärt illa. Anonymt tips, finns inte den möjligheten i Österrike eller? Såklart kan man vara rädd för repressalier o obehagliga följder för sig själv....men att  inte göra ett skvatt tycker jag är oförsvarbart.

Det här med att inte "våga" verkar vara skrämmande utbrett, ta t.e.x Marc Dutroux i Belgien som kidnappad barn, kedjade dem som fångar i källaren och sen våldförde sig på dem. Hans fru var helt insatt i sin karls sjuka brott men sket högaktningsfullt i att rapportera till polis. Två barn svalt ihjäl i hans källare då han själv satt inne för något mindre brott. Frun "vågade" inte gå ned med mat, påstod hon. Hade jag varit henne hade jag hellre knipt käft än att yppa något så korkat. Nu var historien Dutroux extrem, men det finns överallt..detta med att bara se på när folk far illa.
För ett tag sen såg jag ett klipp på nätet med två tjejer som hjälper o lär ut självförsvar åt tjejer. Intiativet från deras sida berodde på egna hemska erfarenheter. En av  tjejerna  berättade att när hon, i tidiga tonåren, varit på stan med en vän o tagit tunnelbanan hem så hade ett gäng killar kommit fram och börjat snacka. Ganska fort utvecklades samtalet till hotfullt o aggressivt. När en kille blottade sitt kön rätt framför ögonen på tjejen började hon verkligen må dåligt. Strax efter det så försöker samtliga killar få ut henne på perrongen samtidigt som de försöker få av henne kläderna! Vad som gör denna historia så vidrig är att tunnelbanevagnen var proppad med folk o alla bara sitter där i sin egna tankar. Ingen säger eller gör något. Inget "Nu får det faan vara nog, släpp henne!!" utan de bara ser på när hon nästan blir våldtagen. Tillslut lyckas tjejen, som kämpar som ett djur att ta sig ur deras grepp, att få in en spark på en av killarnas haka. Detta gör att  hon kommer loss o kan ta sig därifrån.

VARFÖR gjorde ingen nåt? Vad har hänt med folk när sånt, utan protester, bara får passera? Det är tamigfan masspsykos bland mänskligheten. Iaf är det så det känns!! :(

Elva år i text

jag läste  ut mina dagböcker igår. Det var en ....annorlunda upplevelse. Att läsa om sig själv, skrivet av sig själv, under totalt elva år. Sista dagboken var tung. Avslutade den cirka två månader innan mamma gick bort. Sista inlägget var en väv av hat, självförakt o totalt beckmörker. Jag blev nästan lite chockad av att läsa allting, speciellt de senare böckerna. Det var som en helt annan tjej skrivit dem. Såklart minns jag vissa saker, men massa saker hade jag helt glömt (kanske förträngt).  Det nyttigaste var att faktiskt se hur mkt man utvecklats. Herregud, de problemen jag hade då, är inte ens något jag tänker på idag. Jag känner, då jag läste böckerna, sån styrka i mig, jag känner ett lugn som jag inte hade då.  Mycket känslor. Om jag fick träffa den där sextonåriga tjejen som mådde så dåligt o kände sånt stort självförakt så hade jag nog sagt, "Du duger. Precis. Som. Du. Är."
Efter all läsning kan jag bara konstatera, nu när man vuxit upp o fått perspektiv på saken, att jag var en helt normal tonåring. Precis lika naiv o ytlig som de flesta i tonåren, iaf någon gång, är.
Det känns så konstigt, så läskigt att tjejen som skrev allt detta känns så avlägsen. Det känns som om jag inte känner henne. Reflekterade också över hur mkt jag o mamma hittade på.

Det kan ju bero på dagböckerna, men jag drömde om henne. Inte drömt en blund om henne på sju år. Värst av allt var hur verkligt det kändes. riktigt sjukt var det också då drömde skulle vara att jag drömt allt om hennes död istället. drömmen handlade om att jag vaknade upp ur det som varit verklighet nu i sju år (så länge som hon varit borta) När jag vaknade sen, tre på natten, var jag chockad o rörd. För den här drömmen skiljer sig så markant genom att jag _kände_ hennes närvaro. Det var ett så mäktigt o stark känsla att när jag vaknade så kändes det som om jag träffat henne. På riktigt.
Känslan är helt omöjlig att beskriva. Enda jag kan säga är att jag kände hennes närvaro.

det blev ju ett djupt inlägg detta. Men att läsa böckerna gjorde mig gott. Jag känner en stor ödmjukhet inför allt pga den här läsning.

Men era jävla as!

Jag blir så besviken på folk mellan varven. Det finns ju en del avtrubbade människor som skiter heligt i att uppföra sig och använda sunt förnuft och vi tycks råka ut för dem hela jävla tiden! När vi köpt bilen var det någon som höll på att repa den. Två kärringjävlar hotade med anmälan för något dem enbart kokat ihop själva. Vi fick ett anonymt skitbrev med grova personangrepp och nu senast är det Thomas mc! Det dyker upp skador på den ideligen som någon åsamkat. Det uppstår inte sprickor o lossnar saker överallt av sig självt! Vad, vem eller varför kan man fråga sig. Enda teori jag har så är det nån missunsam jävel utan liv o riktiga intressen som gör så. En störd människa med andra ord. 
Ni borde fan ha ett spett i röven!!!! 

ibland ställs man inför olika beslut

Jao,.just nu undrar jag, ska jag läsa vidare i mina dagböcker? eller ska jag lacka mina naglar? eller ska jag läsa mina tidningar, som jag inte hann igår? Eller ska jag bara tvätta av mig o sen däcka i sängen? -så trött ju. samtidigt vill jag läsa vidare i mina dagböcker. Kommit till år 1997. Jag börjar sjuan o ett nytt helvete väntade mig. Jag ömsom blir lessen ömsom glad av att läsa. Det är iaf känslosamt...

På tal om naglar så köpte jag ett minlack från Nivea, såg en gul nyans som jag tyckte såg så härligt somrig o fräsch ut. Men sen när jag skulle lacka så blev det ränder o annat jobbigt. Tråkigt. Enda trösten var att nagellacket var billigt -25 kr. Handlar aldrig dyra nagellack. Helt menlöst då det är samma innehåll i både dyra som billiga. Samma med body scrub o sockar.
Vet iaf inte vilken färg jag ha på naglarna. Mitt bubbelgumsrosa är coolt iofs. Skulle vilja ha ett lack i cappucino-nyans.

Nå, vi får väl se. Gonatt.

Bilder

image63

My look at party last night. klädseln var inget speciellt, svart blus o jeans.

image64

Just wanna show my new earrings. Love them.

Men hej minnen!

Ikväll ska jag slå upp dörren till förflutna på vid gavel. Idag var jag hemma hos pappa o hämtade mina dagböcker. Tio stycken. Det är ungefär lika många år som beskrivs i dem.  Det känns mäktigt. Pappa hade stuvat alla mina saker i ett förråd i källaren. Där  fanns kläder, brev, kataloger, tidningar, prydnadssaker, gamla skridskor, dockor, pärmar, skolböcker, gosedjur, skor o mkt mer. Först fick jag nästan panik när jag trodde att nyckeln till trälådan (där dagböckerna) var borta. Jag rotade i varenda påse efter ett litet kassaskåp där jag förvarat den. När jag väl hittar den kommer jag inte ihåg kombinationen till eländet. Jag vrider febrilt o provar olika kombinationer. Tillslut tryter mitt tålamod och jag hittar en låda med verktyg i källaren. Bland annat en skruvmejsel, jag bände upp skiten helt enkelt :P Sen fick jag med lite fotografier.

Gosade med underbara Bella, taxen. Herregud vad liten hon var, tyckte jag! Har ju haft o vant mig vid Muzze nu, o sen träffar man henne. Så pyyyytteliten var hon! Liten, liten nos o alldeles underbart gullig. Sen var hon lite rädd för Muzze. Han, däremot, var helt till av glädje av att se henne. Han slog tassarna i golvet flera gånger för att uppmana till lek. Bella tittade med sina blanka svarta ögon o såg helt förvirrad ut :P Farmor hade satt ihop ett litet album med bara bilder på mig från att jag var liten. Den ska ligga i trälådan också.

Imorrn blir det kuratorn igen. Skönt det. Ska försöka få det mer regelbundet. Sen måste jag köpa tråkigt busskort o sen till banken. Får absolut inte glömma att lämna böcker på biblioteket heller

Nu räcker det

I had enough now. Jag hoppas allt blir lättare....för er.

Jag blir så trött på er!

Jag har väldigt länge gillat Linda Skugge och hennes texter. Oftast har jag känt igen mig i dem osv. Men en av de senaste får mig bara att bli irriterad. Det handlar om barn. Jag vet inte hur jag ska skriva för att mitt budskap ska gå fram. Jag vill nämligen inte påstå att jag är "barnhatare". Tycker tanken på barn kan vara mysig o väldigt tilltalande. Eller ja, tanken på att skapa en familj. Men! Det finns ett par "men" i detta. Enligt Linda ska man tydligen glatt hoppa i bingen vid 20 o hoppas att det tar sig. Enligt henne så finns det ingen vits i att vänta. Hennes argument är bland annat att det "inte blir lättare" med åren, dvs förmågan att producera barn minskas ju äldre man blir. Jamen jaha? Det har har jag vetat sen jag var i tonåren. Men det handlar inte om okunskap om biologiska klockan o blaha-blaha. Det handlar väl också lite om vilja? Ska jag producera fram ett barn vid 20 för att, vem vet, jag KANSKE inte kan få barn senare? Jag ska skaffa en unge som jag kanske inte kan garantera att ta hand om, både ekonomiskt och praktiskt på övriga plan, bara för att mina chanser till graviditet minskar med åren?! Är det vad Skugge menar? Och alla bara "jamen vi är ju Sverige, klart du kommer klara er"...ehh..näe, jag vill inte leva på bidrag o skit hela livet. Jag mår dåligt redan nu över min sits. Jag vill ha en stadig sits, jobb o inkomst. gärna utbildning. vad i helvete är så fel med det?!
Jag blir så förbannad.

Sedan pladdras det om alla dessa par som går barnlösa eller befinner sig i hopplösa sitsar där dem prövar allt för att få en baby. Jaha? Så jag ska skaffa barn för att det finns ANDRA som INTE kan få barn?! Vad hjälper det dem om jag kan bli gravid o föder ett barn? Jag förstår faktiskt inte. Såklart är det djupt tragiskt att människor som verkligen älskar barn o vill ha barn inte klarar av att få det. Men hur exakt hjälper det dem om jag sätter igång o avlar fram ungar i unga år? Skugge säger att alla kan bli det där paret som förgäves försöker bli gravida. Ja, såklart. Men alla kan drabbas av cancer också. Ska man gå runt o tänka sådär så går det ju inte att leva anser jag. Om jag tror mig kunna bli "lätt" gravid trots åren går? Såklart inte, jag har vissa dagar så jag tänker "tänk!, så hemskt om man får ett sjukt barn, eller missfall, eller utomkveds..." men vad ska man göra då? Ska jag strunta i faktumet att jag inte har stadig inkomst, aldrig vet om jag har jobb o hur länge? Det är ytterst märkligt hur Skugge resonerar. Hon har vid flera tillfällen ondgjort sig över mammaledigheten o "latte-morsor" -dvs mammalediga kvinnor som lever på mammapeng o drar barnvagnen i stadsparken o sen fikar. O nu vill hon att riktigt unga människor utan utbildning etc ska skaffa ungar...? I dont get it. I just dont do it.

Jag förstår inte varför jag ska bli gravid då jag inte _vill_?`Bara för att det kan bli svårare _sedan_? Bara för att det finns dem som _kämpar för att bli gravida_  Jag är 23, mamma fick min bror vid 27. Jag tycker _faktiskt_ inte att det är nån panik.....
Nej, jag är lessen gott folk, Skugges argument räcker inte för mig.
Jag är sorry.

Watch out, its burning!!!

Jag är i chock. Eller näee. Stor förvåning kanske. Jag fick äntligen tummen ur o köpte hem Listerin idag. Advance...den där som sägs motverka mot tandsten. Passar ju mig perfekt eftersom jag varje gång besökt en tandläkare får höra om all tandsten jag jämnt får. Efter att jag började använda tandtråd har iofs saken förbättrats. Men whatever; jag köpte hem Listerin idag och det var med en skräckblandad förtjusning jag började skölja truten. Först tänkte jag "äh, vilka veklingar, detta är ju inte starkt, pftt..." precis då är det som en brand exploderar i käften på mig. Det bränner, svider, känns som om hela innandömet i min mun håller på att utplånas. Jag kniper ihop ögonen som tåras o fortsätter gurgla. Sen pallar jag inte mer, spottar ut det o står sen frustande över handfatet. My god, vilket medel. Det borde ha varningstext. Fast efter vad jag hört så ska just den effekten vara det som gör att bakterierna drar sin kos.
Jag hoppas verkligen det. Annars vore det rena vansinnet.

Så. Saker som gör livet värt o leva just nu

* Vädret. En dunderhelg! Massa soool. Give me more.
* Väntar på paket på Amerikat.....komsi, komsi
* Snart fixa iordning min cykel
* Har iaf lite jobb

Kan tillägga att samtalsmötet i måndags var bra. Kom lite tårar. Men å andra sidan var jag så förkyld att jag hade problem med röst o snuva. dessutom kände jag mig febervarm hela tiden :( men på det stora hela så var allt bra. Nytt möte inbokat. Fast inte veckan som kommer :/ utan veckan därpå. Well, I survive, like always,,,,

Yes, just what I needed

Köpte vårjacka igår, nöjd o belåten tog jag mig hem. Nu hade jag både införskaffat jacka o skor så nu behövde jag inte mkt mer. Allt klart. Tills idag, de jävla skorna gick sönder. Försökte åtgärda eländet men det blev bara fel ändå. Nu struntar jag i det o åker o köper nya imorrn. -igen. Konstigt bara att det inte tajmar med jag har helt slut på pengar. Skorna kostade inte mkt. O nej, kvittot är puts väck så något byte blir det inte heller......

Ska snart sätta mig o se på något, tv eller film. whatever. Trött som en gnu, jobbade på Carlia en sväng idag. Var över fyra månader sen jag jobbade där o jag hade helt förträngt hur intensivt och fort allt går där. Hade också helt glömt hur jäkla varmt det var.


Dem fattar ju fan ingenting

Idag kan man läsa om detta och jag undrar; är dem inte riktigt kloka i huvudet? De vill skärpa regler för sms lån men vilka metoder då!? Alla ska genomgå en kreditprövning, det kan ju låta bra för dem som inte råkat för vårat scenario. För oss skulle det inte hjälpt om det tagits kreditprövning, för den här personen som försatt oss i skit är, när det kommer till djävulskap o bedrägeri, förbannat kreativ.
Frågar nån mig efter lösning på sms-låns eländet så finns en bra grej; var inte så slappa! Man ska inte bara kunna använda personnummer o uppge kontonummer sedan. Jag tycker det är helt barockt att enda som krävs är just personnummer. Det innebär att precis vem som helst, utan skrupler, kan pipa iväg ett sms med mitt personummer o sen kan denne någon få pengarna in på sitt egna konto.

Ni kanske tycker det låter otroligt att någon kan göra så? uppge annan personnummer o sen ta pengarna för egen räkning, nå, det är inte otroligt. Det är högsta grad sanning för det har drabbat oss här hemma.
Vad som är ännu mer tarvligt o lågt av dessa snabblån o smsbanker är  att då vi ringt för att utreda va i helvetet det är som hänt, så heter det plötsligt att det är sektressbelagt. ÖH? De kan glatt o helt utan vidare bara ta emot personummer från höger o vänster o sätta in pengarna på alla möjliga konton, men de kan inte lämna ut uppgifter till oss (som ska föreställa "låntagarna" i deras ögon) för när de fått klart för sig att det är bedrägeri i faggorna så sluter dem sig som musslor o hänvisar till sekretess. Vilket jävla förbannade bullshit! Ska det vara noga o hårt å ena hållet så ska det också gälla _allt_ - alltså även när lånet _tas_.

Det här människorna har i god tro (?!) fakturerat en person som visar sig vara utsatt för bedrägeri o när personen vill ha uppgifter i form av belopp, vem som tagit det, vilka datum, till vilket konto etc så surrar dem om sekretess.....Vad sägs om att ha hårda regler från början, så slipper man sånt här trams?
Jag blir så obeskrivligt jävla arg av sådant här.

Well

Jag lyckades sova inatt. Faktum var att jag somnade som en sten vid elva o sov djupt fram till halv sju. Sen kom Thomas hem. Vad som också betecknar att jag sovit djupt är att jag legat i samma position hela natten. Dessutom var jag inte alls utsövd så jag var alldeles vimmelkantig av trötthet då jag gick upp vid sju för att hinna duscha o göra mig i ordning. 

Men jävlar, vad bra mötet gick! Vill ni veta vad han tyckte?! "Ja, du har verkligen gjort ett riktigt gott intryck". Jag hade alldeles lyckas göra ett suveränt intryck trots att jag var förkyld, risig o sliten =) Så roligt! Blev alldeles varm i kroppen av all positiv respons jag fick. Men, som vanligt finns ett aber med i bilden. Och denna gång stavas det matte! För  första gången jag gick ur skolan har nu mina brister inom det området drabbat mig negativt. Detta arbete inkluderar massa siffror, som procent o överslagsräkning etc. Jag är såklart nedslagen av det, men eftersom mötet  gick så strålande bra o dem verkade så nöjda över mig så kan jag inte vara deppig. Och okej om det inte blir något, jag har iaf bevisat för mig själv att jag verkligen _kan_ sälja in mig.
Well, vi får se. Man kan inte trolla. Man kan inte låtsas vara något man inte är. Men man kan göra sitt bästa. Och det gjorde jag. Är SÅÅ nöjd med min insats!
*glad*

Efter mötet var jag livsfarligt hungrig, smöret man har på mackor var slut imorse så jag fick inte i mig nån frukost innan jag åkte till stan. Så mitt sikte var inställt på frukost efteråt, gick o köpte smör och en stenugnsbakad rågbaguette som jag åt här hemma av. Fantastiskt god!

Nu sitter jag här, mätt, belåten o trött.  Och riktigt fint väder idag, man borde gå ut. Om jag bara hade den energin......kanske kasta boll med hunden senare. Nu vill jag bara vila
Yej,,,,vad GLAD jag känner mig!!

suit yourselv

Gah. Trött. Trött. Trött. Folk som åmar sig över att börja jobba sju eller gå upp halv sju ska fan inte klaga. Sju är rena sovmorran. En annan får masa sig upp halv fem. Buss som går kvart över fem. Jag var mer död än levande imorse. Tack vare förkyldningen som härjar i min kropp så har jag inte fått en blund i ögonen. Varenda gång jag lyckades somna så vaknade jag, glödhet av feber :S i vanliga fall ser man inte fräsch ut halv fem på morgonen, men idag var det ren katastrof.
Inatt ska jag sussa sött. Annars lär jag få frispel.

Update from last time;
* Lilla flickan i Dalarna, Engla, blev funnen mördad. Otroligt tragiskt.
* Dåren som begick mordet har åkt fast o tydligen nystas hans övriga brott upp nu
* Jag har tagit tag i en del issues som jag borde dealet med för läänge sen
* Skiten som utbröt för några veckor står stilla. Det går varken framåt eller bakåt så att säga.
* Vi har åkt mc nu två gånger ihop, så jävla kallt så fort kvällen nalkas! :S

Omöjligt

Att det är fredagen den _elfte_ är svårt o tro, ty jag haft en jävla otursdag. Hela dagen har varit besvärlig. Först vaknade jag vid halv tre, sen kände jag känningar av förkyldning.  Sen när jag skulle sätta mig på bussen bestämde sig den där idiot-chauffören för att köra innan jag satt mig ned. Vilket gjorde att mitt knä slog i nåt armstöd. Fick jävligt ont.  (va  är det med busschaufförer som MÅSTE trycka plattan i botten när folk GÅR i bussen?!, as!) Sedan satt jag o mådde illa samtidigt som min näsa o hals besvärade mig något oerhört. Nyser så det ekar etc..:S Sen när jag ska av bussen o tar på mig jackan river jag ned en skylt. Jag orkar inte bry mig, bara svär inombords. Väl framme o börjat jobba så börjas det. Jag tappar saker, saker välter, etc. När jag ska lyfta den där träpallen i bastun så lossnar ena brädan. Ja, skiten gick sönder! Sedan vägrar moppskaft etc att stå upp då jag sätter ifrån mig dem, allt bara välter (?!) När jag äntligen börjar tycka att det går bättre så har ett litet hål på vattenslangen uppstått så en kaskad av vatten sprutar rakt ut. SÅKLART åt det håll där vattenvredet sitter så jag blir dyblöt när jag sträcker mig desperat för att stänga av vatten.
Jävla skitdag :S Mitt i allt har jag förkyldning på gång o har troligen haft feber eftersom jag varit onaturligt varm i kroppen hela dagen. Ögonen har bränt :S
Så det vore lämpligare med fredag den trettonde.

Har druckit bisolvon, ätit strepsil osv. Halsen bara värker *suck* allt har som vanligt en sån underbar tajming. Jag vill inte ha det här! Hade äntligen fått tummen ur o  tänkt åka till Tanum imorrn, hämta saker, träffa dem där hemma, gosa med taxen Bella. Sen på måndag har jag ju äntligen tagit mig tid att sätta upp mig hos kurator. Jag vill inte ligga plakat dö i soffan med feber o rinnande snok då. Jag behöver ju det där samtalet! :S
Vill inte boka om,vill inte , vill inte :S

Nu ska jag dricka min andra kopp bisolvon. Man kan ju försöka iaf o kurera sig till imorrn.

Tidigare inlägg Nyare inlägg