Tack för att man inte är känd
Ibland försöker jag sätta mig in i kända människors vardag, hur det skulle vara att handla mjölk o bröd när hela affären vet vem man är, när det står om en i tidningar var och varannan dag. När man inte kan slänga sopor utan att någon knäpper en bild. Det måste vara påfrestande. Troligen hade jag orsakat "skandaler" genom att gapa och be dem fara åt helvete. Och visst finns det olika "grader" kändisskap. Beckham måste väga tyngre än vissa kändisar här i landet. En känd person här i Sverige kan jag tycka synd om; Ebba von Sydow. Människan kan inte öppna munnen i något sammanhang utan att någon går fullständigt bananas. Senaste som trumpetades ut var att hon blivit portad från nattklubbar runt Stureplan i Sthlm. Ebba bloggade om detta, ett långt inlägg om att hon inte kände de främmande män som senare visades sig ha stort inflytande över den världen på Stureplan. Ebba skriver att människor varje dag känner kom fram o vill prata, människor hon inte känner. Sedan finns det tydligen såpass iq-befriade människor som skriker glåpord och skickar otrevliga mail. Enligt blogginlägget ska folk t-o-m gå till angrepp mot hennes tvååriga systerdotter, hur sjukt låter inte det då!?
Vad jag tycker är att Ebba inte gjort nåt fel, att inte ge sig in i djupare diskussion med en helt okänd person är inget dåligt eller brottsligt. Det har ju hänt när man stått och väntat på bussen att någon främling börjat prata. Helt plötsligt bryts tystnaden och människan börjar snacka om vädret eller hur sen bussen är. Om jag då inte är pratsugen, ska jag då hjärtligt börja babbla om regn, paraplyer, västtrafiks slöhet...? Nej, jag vill faktiskt kunna avgöra själv vem jag vill prata med och det tycker man borde gälla alla. Även kända personer, såväl superkändisar á la Beckham till såväl von Sydow.
Det är inget fel i att vara spontan och prata med någon ny person, det är som är fel är att utgå från att alla ligger på samma nivå. Att alla är lika intresserade av det. Och framför allt är faktiskt jäkligt barnsligt och bli upprörd av en sån banal grej.
Vad snackar du för skit?!
"så kallade kompisar som snackar skit" Que? Nu är det ju så att jag aldrig varit någon jävla kompis till dig, för hade jag varit det så hade du inte behandlat mig på det vis du _gjort_. Man väljer inte bort "kompisar", man undviker inte att bjuda in "kompisar" in till fester fast låter alla andra i dess bekantskapskrets komma. Man gör inte heller en höna av varenda fjäder man ser. Jag skiter väl i din relation. Har faktiskt nog med mitt, god damnit!
Förbannade fjortisar det finns.
Fick iväg papprena till Carlia, var där idag. Senare ringde hon och sa att hon kunde posta dem direkt till a(p)-kassan. "Jag har skrivit ett brev med många rader, många tydliga rader för nu är jag trött på detta" sa hon bedrövat. Well, that makes two of us. God, what hate that thing!
Var sedan in på Kicks en sväng och utnyttjade min rabattcheck. Fick tag i ett skitsnyggt nagellack; brunt/rött. Svår nyans att beskriva...men snyggt :P
Efter det var jag iväg med hunden och svängde förbi biltema för att titta efter såna där hundgaller.
O sen...ja. Thats it. Är trött och ska alldeles strax sova.
gosh.....allt är verkligen pain in the ass..
The world rejects me
Har varit på ett stingsligt humör sista tiden. Är trött på inkonskventa människor som inte tål att man säger mot dem, som blir svinsura om man ifrågasätter vad de tidigare tyckt/sagt. Trött på all slentrian, och nu måste jag sitta och lista alla jobb jag söker/sökt. Var så vansinnigt arg i fredags och usch...allt känns inget vidare.
Kan utöka min måste-köpa-lista
*sockar
*långärmade tröjor
* mössa
* jacka
* bh;ar (skitless på att aldrig lyckas få ordentlig storlek..)
* ett nytt litet paraply
* Några slags små underlägg att ha under ljus
* Någon tunika som inte är svart
* Väggkrokar
Alguna más? Nej, var nog allt. Men eftersom jag aldrig vet när mina pengar kommer så...ja.
Hatar det här.
Eftersom omvärlden inte tolererar mig och min konskventa inställning så håller jag mig undan. Adjö
Tråk, tråk, tråååååk
Allt står stilla, stendött och skittrist. Jag orkar ingenting och jag bryr mig inte om någonting. Så kul är jag nuförtiden. Idag måste jag posta brev, ringa samtal, ställa in disk i maskinen. Har inte kommit speciellt långt, kan jag meddela. Ringt har jag gjort, duschat, käkat frukost, varit ute med hunden, målat naglarna.
La mig jävligt sent igår vilket resulterat i slöhet utan like. Jag borde komma ut och få frisk luft, vädret är jättefint här.
Men nej, allt känns bortkastat och meningslöst.
I want a change, I want things to be better. And I want it now
************
tre böcker jag vill läsa
* Marian Keyes "Är någon där" (minns tyvärr inte titeln helt korrekt..)
* Emilio Ingrosso "La Famiglia"
* Belinda Olsson "Otrogen på öppen gata" (också osäker på exakt titel)
Har inte råd o köpa dem. Och att de skulle finnas på biblioteket, joo, men då lär jag få vänta i veckor på dem. Nejtack.
Vilken svart helg det varit då. Har fortfarande lite svårt att greppa alltihop. några frågor är ju uppenbara
- va fan är det för snorungar som kör runt på moped och sabbar livet för folk? (typ preja bilar, sabotera, krossa rutor, hota etc)
- Varför har inget gjorts tidigare? Är det okej att sabotera folks egendom, hota med stryk osv?
- Vad fan kommer dessa ungdomar ifrån? Vad gick fel i deras uppfostran?
- Man ska inte skjuta folk. Jag är emot dödsstraff också, men hur hanterar man saken då flera personer står utanför huset med påkar och vill "göra upp"?
Det hela är obegripligt.
Taadaaa!
Det är en av mina bästa investeringar och jag har egentligen mamma o tacka. visst, pappa gav mig pengar emellanåt också. Men jag använda mammas arv till mig för att kunna betala allt. Det känns extra skönt; pappa kanske betalade sammanlagt 4-5 tusen. Resten lade jag själv. HELT själv.
Självständighet, ljuvaste saker av alla.
Och visst, såå mkt lättare blev det inte att hitta jobb. Men jag fick arbetet i Vänersborg och tack vare det där kortet har jag breddat sökmarginalerna rejält.
Ser det iaf som en milstolpe i livet. Som studenten, fast ändå inte.
Sååå skönt att ha det avklarat.
Förresten borde jag köpa ett antal plagg till garderoben här hemma nu
* Långärmade tröjor
* Sockar
* Mössa
* Jacka
* t-shirts
Har bara jättetunna jackor och en dunjacka. tar jag på mig den nu, så smälter jag bort. Men använder någon av de där tunna jackorna fryser jag. Sett en jacka från HM som verkar både varm, skön och snygg. Men så länge det är som det är med pengar så får man avvakta.
suck, stön
*******
Måste få tag på något riktigt bra för halsen. Tack vare förkyldningen har jag flera liter snor i luftvägarna som vägrar släppa taget. Jag blir tokig på eländet.
funderar på att ta upp o använda dunjackan på kvällen då hunden ska ut. Det är så hemskt rått och kallt om kvällarna nu :(
Dessa jävla plus!
Aftonbladets nättidning är inget jag läser noga, jag kan klara mig utan det. Det som däremot gör mig grymt irriterad är deras förbannade plustjänster! Först var det plus på några enstaka artiklar, bilder, tv-klipp etc. Nu är snart hela tidningen ett stort förbaskat PLUS. Senaste som retade gallfebern på mig var att krönikor numera är PLUS tjänst. Belinda Olsson och Malin Wollin skriver så förbannat roligt. Och bra, jag vill kunna läsa deras texter. Men nä, då ska man registrera sig på Plus o bla.bla.bla. 29 kr per månad är inte dyrt, det är inte där problemet ligger. Problemet ligger i att jag tycker det är störtlöjligt att betala alls för att läsa en text, på en nättidning. Vår sugiga lokaltidning är likadan. Ska man läsa deras nätbilaga så ska man hosta upp med xx kr per månad.
Och jaa, jag begriper att allt ska gå med vinst och man tar varje chans att kräma ur pengar från folk. Men jag tycker fortfarande det är helt stört. Löjligt. Man har nog med utgifter ändå.
Jag mår inte alls bra idag, förkyldningen släpper inte riktigt taget. Är skittrött, näsa och hals är irriterad och jag vill bara sooova bort dagen. Dessutom har jag legat och sovit fel inatt, min axlar och nacke värker :S
Har igång tvättmaskinen, måste få rent massa tvätt. Liksom vika tvätt. Huu, absolut en av tråkigaste hushållssysslorna :(
*gääspar* Nej, jag måste försöka komma igång. men det känns som om jag ska somna ideligen...
Miljoners funderingar och skitkul blogg
Hittade denna blogg,hahahahahahoohoho ihhh, vad rolig hon är. Fotbollsfrun. Bloggar verkligen suveränt. Bäst var när hon kritiserade posten, något skulle komma seeent. Fotbollsfrun;" Vadå, kommer det med dillegensen eller?"
hahahahaha,
Jag gäspar ömsom klipper med ögonen. La mig så sent igår och har absolut ingen lust att göra nånting idag. Jag vill bara bort från allt...
*********''
Läser Katerina Janouch blogg, hon är verkligen imponerande. Stoor familj (fem barn), jobbar jämnt, skriver både blogg, krönikor, böcker etc. Och människan är runt fyrtio.Och snygg som få. Inte en rynka, fräsch och naturlig. Det jag däremot inte kan hålla med om detta med att låta barn smaka på alkohol hemma. Visst det finns skräckexempel , en person hade mailat Janouch om att en treåring fick öl av sin mamma. Där går ju gränsen, vansinne på högsta nivå. Men detta om att barn blir beroende och att alla "vill ha mer" sprit pga av att föräldrarna bjuder köper jag inte. Jag och min bror är vandrande exempel på detta, fick smaka på öl, vin och sprit hemma, var väl mellan 12-13 år första gången. Min bror var nog yngre. Men vi har _aldrig_ haft trubbel med sprit. Min bror kan ta "en öl" på helgen, framför TV;n eller till maten. Jag dricker nästan ingen alkohol. Full har jag varit några enstaka ggr på krogen under min gymnasietid. Nu tycker jag alkohol är överskattad, jag blir så pinsam då man druckit för mkt. Jag kan kläcka ur mig va som helst, givetvis nåt pinsamt, taskigt och otrevligt. Dessutom gör sprit knappast en vackrare. Tycker alla blir fula som as då dem dricker, rödmosiga, vattniga ögon och o allt liksom hamnar på sniskan. Kläder, smink, hår etc.
Vad jag säger är att bara för ens föräldrar tillät en smaka på deras vinglas då man var runt tolv bast så betyder det inte att dem är skitkassa föräldrar eller att man blir tonårsalkoholist. För mig är bilden betydligt mer nyanserad....
Årstider
Det är tredje oktober och man kunde gå i t-shirt idag. Ca sjutton grader och sol. Trevligt och skönt säger somliga, blä säger jag. Och ja, jag är sommar/värme människa. Men är man van sen födslen att Sverige har årstider så¨kan det gärna fortsätta vara så. Dessutom blir jag alltid så förkyld av underligt klimat, dvs hastigt växlande mellan varmt och kallt. Det är svårt att klä sig rätt,, på morgonen råder isande kyla o några timmar senare blir det vårväder, dvs varmt och soligt :S
Blev så besviken tack vare massa krångel så måste jag avvakta med köpa jackan. Jävla bajs vad trött jag är på att behöva vara beroende av allt möjligt. Skulle inte förvåna mig ifall de vill krångla i flera veckor nu >_<
Fick jobba idag och blev väckt klockan åtta då jag sov som djupast. Tack för den. Men jobb är ju jobb....Tänkt städa upp i köket nu o sen bara ta det lugnt. Kanske måla om mina naglar. Förresten fick jag premiecheck från Kicks, perfekt summa för ett nytt fräscht lack från Depend! Alltid välkommet ju :)
Jag gråter floder
När jag växte upp hemma "på landet" så var aldrig en tanke på att någon skulle göra våra djur illa. Det enda vi fruktade var att vår hund skulle råka bli överkörd. Men inget mer. hunden var mer lös än kopplad och vi lät den komma o gå som den ville. Aldrig existerade tanken på att någon skulle ta den o döda den. Stackars ägare till den där hunden, hon måste varit förtvivlad.
Nu har vi hund här och jag vrider mig i vämjelse då jag läste den där artikeln. Om jag ska in på affären känns det olustigt att binda honom utanför. Gud vet vilka sjuka dårar som kan komma förbi. När jag passade min tax hemifrån min hemort var jag skiträdd. Hon är nämligen i den storleken att det går o stoppa henne i en större väska.
för mig har hundar alltid legat så varmt om hjärtat. Jag grät och saknade Sessan, vår svarta tax som blev elva år. Och jag kommer gråta floder den dagen då Bella somnar in, likaså Musse. De är såna ögonstenar, and I love them with all my heart....
Orka + åsikter
Jag ska nog bara vila. Sen dagens påpekning; väldigt kul och o se folk som vägrar förstå att man kan ha en annan åsikt.
Bacill attacken
Min chef gjorde knappast krumsprång av glädje men hon förstod ju iaf.
så kom inte o snacka förkyldning o att vara sjuk med mig för då blir jag det. Detta var knappast första gången :S
Mår hemskt dåligt nu, behöver halstabletter men Thomas tycks aldrig komma hem. Sedan behövs både disk o tvätt tas hand om men jag orkar inte. Känner mig helt väck. Fast så länge jag inte spyr så är jag glad.
***********'
Jaha. Då var det dags då. Halsvärken har börjat ge sig o istället infinner sig en helvetisk snuva med ett dussin nysningar :S Att något så trivialt o ofarligt som förkyldning kan sätta en så ur spel. Jag mår rent förjävligt. Som vanligt under förkyldning är jag törstig, törstig, törstig. Kan hinka vatten hela tiden, dricker honungs-té osv.
Ska förresten beställa jackan från HM nu. Igår var det ju begravningen. Vilken oerhörd sorg, vad svårt det måste vara att mista en livskamrat. En människa som man delat allt med i över sextio år. En eon av tid. Vädret igår stämde också överens med stämningen, grått o dystert. Blåste och fruktansvärt kallt.Var nog första kalla höstdagen. Jag frös så jag skakade emellanåt. Kanske därför jag blev så förkyld....jävligt fort det gick i så fall bara.
Jag kände mig trött, ledsen och genomfrusen. Idag är det inte bättre, det blåser halv orkan och har regnat.
Ska fylla i beställningen imorrn eventuellt. Och så måste jag leta fram en bra mössa. Mitt hår blir helt stört av mössa (i-landsproblem, I know, så ingen behöver hetsa upp sig), men Indiska sägs ha bra mössor. Sen har jag också börjat anamma o använda riktiga hårprodukter, har nämligen bestämt mig nu, istället för att lägga låga summor på produkter som likförbaskat inte håller vad de lovar så blir det hellre att investera en peng i nåt annat (tyvärr dyrare) men jag får jättebra resultat + att de är jättedryga. Förra schampoot varade i ett år och tvättar jag håret minst varannan dag. Det ni...!
Nä, får väl återgå till kureringen. Börjar faktiskt bli hungrig. Och ska äta en apelsin. Och ut med hunden. Och väcka Thomas :P
Ett skämt ...?
Det är nästan skrattretande märkligt när det kommer till jobbsökning. Så fort man tror sig ha hittat något, då dyker alla möjliga slags bromsklossar upp. Antingen ligger arbetet så sett geografiskt att det är jääävligt långt o ta sig dit ut. O även man har bil så blir bensinkostnaden skithög för pendling. O ligger stället sådär hemskt otillgängligt så är ju bussar bara att glömma bort. Sedan slår det heller aldrig fel att det rör sig om jättelite timmar, "8 timmar i veckan", who the fuck can survive on that?! Åtta timmar i _veckan_ ska vara vad man gör om _dagen_ istället.
Vissa företag vill att man ska använda egen bil, vissa mot ersättning andra inte. I vilket fall som helst är jag inte pigg på det, den egna bilen slits enormt på. Många täcker bara bensinkostnaden, men det finns annat slitage, däck, bromsar, ja hela bilen nyttjas ju. Dessutom har jag absolut ingen lust att skita ned den privata bilen med massa grejor, t.e.x städgrejor o annat snusk. Och vi råkar vara två här hemma varav Thomas inte kan gå hem eller till sin arbetsplats. Alltså behöver han bilen under iaf det vinterhalvår som en mc inte går att köra.
Jag pratade med en kvinna för ett företag jag sökte jobb på (tyvärr visade det sig också vara ekonomiskt ohållbart med timmarna) och vi kom överens om att idag är just fasta tjänster oerhört svåra att hitta. Själv blir jag bara frustrerad och otroligt grinig mellan varven; det ska väl för sjutton inte vara mer lönsamt att vara arbetslös?! För det är just det, vissa jobb erbjuder så få timmar så akassan blir mer ekonomisk. Det är ju sjukt! Värst av allt finns det dem som tror att man _vill_ vara försörjd av en sketen akassa. (visst, finns säkert latmaskar som tycker det är bekvämt) men till den skaran hör inte jag. No way in hell!
Jag vet inte. det känns bara döfött och lönlöst just nu. Mitt i allt kan jag inte heller vara lessen, faktiskt. Tack vare en bok om självkänsla, har jag funnit en massa o vara tacksam över i livet. Jag går runt och är glad 24 timmar om dygnet, visst finns funderingar, oro, och jag söker jobb så mkt det går, men jag varken vill eller kan deppa ihop helt.
Det känns iaf rätt bra att man mår såhär...
Cut the crap...eller?
Pigge Werkelin förlorade sin familj den där ödesdigra morgonen i Khao Lak. Vilken fruktansvärd tragedi, det måste vara en ren mardröm att råka ut för sådant. Men istället verkar Pigge älska att fläka ut sig till media. Han bloggade ett tag om livet efteråt. Han verkade mest förvånade över hur svårt hushållet var att sköta utan sin fru. Han ondgjorde sig över fulla tvättkorgar, ovikt tvätt, massa städning, etc. Sedan att han ägde en camping på Gotland verkade inte riktigt rimma, han kunde sköta den men inte en enkel villa?! Dessutom såg han (skrivet i bloggen) hushållsarbete som en nyttig förberedning för ett kommande förhållande...(!) Alltså....man förlorar hela sin familj o det första man bekymrar sig över är hur pass fort man kan lära sig hushåll så man kan bilda ny familj? Nä, jag tycker inte det låter friskt. Enda som poppar upp i huvudet på mig när jag läste detta var, vad en psykolog sa till mig efter mammas död; "Kvinnor och män sörjer olika, män söker sig ofta fort till nya relationer". Oavsett om det ligger verklig sanning i det påståendet eller inte, så är det sinnessjukt i min mening. Jag pratar av egen erfarenhet här, hur fan kan man börja spana efter någon ny då ens livspartner slitits ifrån en så adrupt?! Och igår såg jag att Werkelin träffat en kvinna och nu väntade de barn. (okej nu är det några år sen katastrofen..men ändå) Om Werkelin ska leva ensam hela livet? Nej. såklart inte! Men varför denna hysteriska media-besatthet? Tror verkligen hans familj hade velat se honom göra så.
Natasha Kampush var flickan i Belgien som satt inspärrad hos en främmande karl i flera år. När hon sist släpptes fri började media cirkusen. Man såg Natascha överallt, tv-soffor, nyhetssändningar, artiklar...överallt. Sitter man inspärrad under vidriga omständigheter i åratal, är då media ens första prioritet då man kommer ut? Jag, jag utgår från mitt eget perspektiv nu, skulle aldrig i livet orka medverka i hundratals talkshows efter ett sånt trauma. Det finns nu en bok ute om hennes liv också.
Jag tycker det är märkliga reaktioner, det är lite ..äckligt. Lite "Aha! jag har varit med om något tragiskt, nu ska jag vältra mig i medias erbjudanden och pengar" Gud så äckligt.
Tycker det är brist på självrespekt genom att göra så, både Werkelin och Kampusch borde tänka på sig själva nu. Läka och försöka hitta livet, istället för att underhålla media med snaskiga historier och såhär-kände-jag-teman.
Eviga mörker
Begriper verkligen inte poängen med så mkt mörka och kalla månader som vi tvingats dras med. Därför är det extra kul att läsa Julies resedagbok, hon är nämligen på en jorden runt resa med en vän. Igår läste jag att hon befann sig i LA, första anhalten på resan. Gaaah, blev så avis, hade så gärna bytt ut vardagen mot det. Ska verkligen bli kul o följa hennes dagbok.
Igår blev jag inringd på jobb, alltid positivt ju. Men det var länge sen man jobbade så man blev helt slut på de där timmarna. Efter jobbet slog jag ihjäl tid inne på Åhléns och hittade till min glädje Toni&Guy´s hårmousse "Boost it". Men mitt relativt goda humör byttes snart ut; jag frågade en av expediterna huruvida det här mousset var. Sa att jag behövde ett riktigt bra volummousse. Inget sånt där som faller platt efter någon timma. Hon verkade så fruktansvärt ointresserad av mig som kund. Hennes åsikt var "Jaa den ska nog vara bra, den är ny" Jag försökte lirka fram mer, men icke. Istället uppmanade hon mig att köpa den o testa, efter det så vände hon på klacken och gick(!). Jag var mållös. Blev så jävla irriterad, under mina år utanför skolan då jag praktiserat i affär blev jag matad och drillad med att ge "bra service". Dvs var uppmärksam, ge råd och tips, var något slut så erbjud något likvärdigt. Men tror ni någonsin jag mött någon som uppfyllt dessa villkor något större? Nej, möjligtvis någon gång men faktiskt ganska sällan. Om jag kunde hanterat det bättre än vad hon gjorde? Ja, jag vågar faktiskt mena det. I mina ögon borde hon vara först av allt mer intresserad av mig som kund, se mig i ögonen etc. Sedan borde hon gott kunna gett tips på andra produkter,kanske stuckit in lite extra info om dem. Men nää då.
Skulle kunna räkna upp otaliga ställen där servicen är nästan obefintlig. Elgiganten är ett annat prakt exempel. Praktiserade på det skitstället och blev fruktansvärt illa bemött och behandlade. Maken till oproffsigare hantering har jag aldrig varit med om. Och i efterhand när man kommit dit som kund, har man fått vänta i evigheter på hjälp. TROTS att dem ser att man behöver hjälp/råd/fråga. När jag köpte min förra mobil, en skitkass Siemens. Så bråkade den något hemskt. Varje gång jag åkte dit ut var det totalt noll intresse för min mobil som helt uppenbarligen hade fel på sig.
Otroligt dåligt.
*************
Nu måste jag igen ryta. tidigare nämnt att jag avskyr Schulmans blogg, hans fru är knappast bättre. Jag VET att många kända människor startar bloggar i syfte om att provocera, uppröra, skapa debatt och underhålla. Men jag TÅL inte dumhet till hur hög grad som helst. Katrin pladdrar på i ett inlägg om hur i hela friden kvinnor kan stanna inom misshandelsförhållanden. Öh? Ja, för kvinnor har ju VALT att bli psykiskt nedbrutna då eller? Hur många tomtar har man på loftet om man verkligen tror att såna kvinnors liv är i bara svartvitt? jag har läst åtskilliga biografier med kvinnor som levt under dessa förhållanden, och samma mönster går igen; det handlar om att psykiskt bryta ned kvinnan. Det finns t.o.m ett namn för detta; normaliseringsprocessen. Inget av förhållandena har startat med blåtiror och sparkar. Tvärtom, det har varit gullgull och romantik. Mannen har "skämt bort" kvinnan på olika sätt. Sedan har han successivt börjar bryta ned henne. Det börjar med diskreta invändningar mot kläder, mat, hur man ska leva, etc. Att mannen baktalar och försöker framställa vänner och familj i dålig dager är också oerhört vanligt. Det handlar kort och gott om att få makt över en annan individ, genom att baktala vänner, påpeka alla kvinnans "brister" etc så blir han alltmer den "enda" hon har. Slag och sparkar brukar komma först långt in i förhållandet, det kan handla om att kvinnan ännu opponerar sig mot något. Går emot hans vilja etc. Då smäller det. Sedan går det bara utför.
Det handlar inte om att någon kvinnan bara får lite uppläxning och några slag. Det handlar om psykisk nedbrytning. Det kan hända alla. Men folk tänker aldrig så långt, de verkar istället tro att kvinnor frivilligt ger sig i kast med farliga karlar som slår dem. _ingen_ av de kvinnor jag läst om har vare sig varit svaga psykiskt, de har haft massa vänner, bra jobb, driftiga och duktiga. Männen de träffat har uppvaktat dem, ägnat mkt uppmärksamhet, skämt bort dem etc. Aldrig att männen i början hotat, slagit eller burit sig illa åt.
Jag blir så upprörd när man skuldbelägger de här kvinnorna med kommentarer som "Ähh, LÄMNA honom bara" osv. Vet ni hur ofta kvinnor försökt göra det? Då vet ni också att dessa kvinnor slagits, våldtagits eller på något annat vis straffats för att ha försökt ta sig ur det destruktiva förhållandet.
Tänk för fan lite grann innan ni öppnar käften.
Damn it
Fick inte reda på något igår, kanske blir idag? Pratade med Ulrika och hon skulle höra efter också. Kan inte förklara min känsla inför detta men det känns på något vis inte riktigt bra. Konstigt. Jag som vanligtvis borde vara jätteglad och förväntansfull. Men..det är väl all skit på senare tid som gör att man inte riktigt vågar hoppas eller orkar hoppas. Det får gå som det går, har iaf visat mitt tydliga intresse.
Jag vet precis vad jag skulle behöva just nu,. eller rättare sagt vi båda; en resa. Bara komma bort från allt det här gråa jobbiga. Det händer så mycket nu. Och det är inga bra saker heller :S
Åhh, tänk något paradis där solen lyser, glittrar i havet, allt som hörs är vågornas brus och varma briser som drar in över land. Där man slipper tänka sig sönder över allt möjlit, såsom jobb, pengar, studier, framtiden i ren allmänhet.
Allt jag gör, känns det som, är att sitta och stirra. Slå ihjäl tid framför datorn och läsa böcker. Läst Mari Ljungstedt nu. Njaaa. alltså, ni som klagar på Läckberg (tar henne som exempel nu) behöver läsa en bok från Ljungstedt och en från Läckberg. Varför? Jo, för då lär ni upptäcka vad som menas då man berömmer Läckbergs böcker. Ljungstedt är nämligen extremt förutsägbar. Läste "Den du inte ser" av henne nyligen. Handlar om kvinnor i 35 års åldern som går en brutal död till möttes. Grejen är att boken är heeelt uppenbar, jag fattade efter bara några kapitel vad som komma skulle. Det är inte roligt med såna böcker. När det är så genomskinligt. Läckberg däremot var helt omöjlig att förutsäga vad som skulle hända. Därför hon är så hyllad.
Sedan handlar det ju såklart om huruvida man gillar kriminalromaner eller inte. Jag personligen älskar en riktigt bra mordgåta. Ju mer bestialiskt, ju mer utstuderat och kusligt desto mer gillar jag det.
Nu funderar jag på att ringa ett samtal och sedan gå ut på promenad. Det är jag duktig med, att vara ute och motionera ;)
Sömnig söndag
Hade velat gå promenad med hunden idag, men vädret är helt hopplöst. Bara att gå ut för rasta hunden eller ut med soporna är vidrigt. Regnet är sådär fint o blåser så paraply inte är o tänka på. Alltså blir man dyngsur och kall.
Finns egentligen mycket jag skulle kunna göra; göra iordning arb-intygen för att kunna posta dem imorrn, vika klart tvätten, börja förbereda middag, plocka iordning allt man spridit runt sig osv. Men energin ligger på botten. Jag orkar inget. Vill bara sova bort såna här dagar.
Fast jag måste snart resa mig och fixa mat åt vovven. Han kan ju inte bli lidande för att jag är totalt slacker idag.
*gäspar stort* Återkommer en annan dag så jag förhoppningsvis är piggare...
Top model Sverige
Det är alltid så halvhjätat, lite ointresse och platt på nåt vis. I år ska inte svenskor tävla mot danskor o norskor utan bara mot varandra. Visst, att göra det till en Skandinaviens Top modell kan kvitta för min del. Vad som är däremot aldrig släpper är den urtrista framtoningen. Deltagarna visar ett vilset och ganska oengagerat intryck. De såg alla likadana ut. Svarta och vita kläder, någon hade röda byxor osv. Men annars var alla i samma stil. Dessutom verkar deltagarna aldrig ge järnet, det finns liksom inte någon glöd i dem. Freja (bilden ovan) var en av få svenska deltagare som faktiskt visade lite jävlar anamma. Och igår då tjejerna fick träffa juryn vid Piperska Muren, vad får man inte höra då? "Varifrån har du fått ditt självförtroende". Vilken totalt idiotiska fråga. Om man jämför (vilket man GÖR) med amerikanska så verkar snarare självförtroende vara något man tas för givet att ha. Nää, men mes-svenska juryn måste vara jante i fingerspetsarna och fråga VARIFRÅN man fått sitt självförtroende!!! Precis som att självförtroende vore något fel. Alla de gånger jag sett på amerikanska så verkar just den biten uppskattas mest, om man har självförtroende och har stark tro på sig själv. Inte är det frågan om att ta reda på VARFÖR man tror på sig själv.
Och sedan; uttagningen. Tjejerna reser sig lydigt upp, piper fram ett tack eller "pjuuh". Inget mer. Where´s is the spirit, god damnit?! Och juryn som i år skulle vara "hårda", hahaha, ja verkligen. Orden blev tydligen förväxlade med "korkade".
Vet inte alls om jag varken vill har lust att se fortsättningen. Please, deltagare; visa lite kämparglöd, skrik, grina, lev om....ja vad som helst. Visa att ni lever.
Hade en vedervärdig natt. Hade fross-brytningar ömsom svettades. Jag snodde runt i sängen som ett jagat djur och kanske sov sammanlagt 4 timmar. Om ens det. Helt otroligt att jag ändå lyckats vara såpass pigg idag som jag varit. Vet inte vad jag ska säga om det hela, det är otroligt mycket o lära sig. Känns som mkt ansvar och jag är osäker på att jag kan få allt o fungera. Iaf trött i fötterna, men så hade jag fel skor också.
Nu måste jag äta innan jag svimmar. Otroligt hungrig, fick ju mat där men det var nån oerhört seg kalops så det var inte så värst aptitligt. Andra rätten var stekt makrill med spenatstuvning, ogillar spenat och kan inte äta makrill pga av alla små läbbiga ben.
Nix, nu vankas mat och sedan hämta mitt paket. Återkommer om det...
Bedrövlig dag
Ikväll måste jag lägga mig tidigt, max halv elva. Helst tio. Ska nämligen upp tidigt som stryk för att det är lite viktiga grejer på gång. Det känns riktigt mastigt nu att tänka på, men jag försöker tänka positivt. Det kan bara gå åt två håll.
Behöver plocka ur diskmaskin och sen lägga ut en auktion på Tradera, de där prenumerationsgåvorna har jag ingen nytta av. Ena produkten hade jag redan och den andra lämpade sig då man ville ha rakt hår. Aldrig i livet att jag vill ha rakt hår, så de åker ut på en auktion. Himla praktiskt sätt att bli av med grejer, slippa ha skiten stående.
Sedan blir det väl ut med hunden en stund.
Sämsta jag hört!
Har inte brytt mig något större om medias skriverier om den där tv-läkaren som begått sexuella övergrepp mot sina patienter, men idag fann jag detta, iofs hört om det förr. Men vad faaen? Det finns dåliga förklaringar och så finns det helt idiotiska, varav detta tillhör det senare nämnda. Hur sjutton kan man få ihop en sån orimlig och rent ut sagt fånig förklaring? Och om nu karln lider av s.k ofrivilliga erektioner, är det då speciellt passande att "åtgärda" dem i arbetstjänst? När dessutom man har en patient i rummet? Och det där om hans underkläder....*äcklad* alltså vad får en människa att helt öppet beskriva sånt?
Han måste varit fullständigt desperat då han hittar på något så jävla korkat till så kallad förklaring. Hoppas han aldrig mer får arbeta som läkare!
Idag måste jag till ams och hämta arbetsgivarintyg och sen till jobbet för att få det ifyllt. Annars händer inget speciellt idag, ska utfodra vovven och sen ut med honom. Vika restrerande torr tvätt och sen får jag se om jag har ork att ta tag en viss städbit jag hatar. Städ funkar för mig, dammsugning, våttorkning av golv, osv men två saker gör mig skogstokig; damma och laga kläder. Knappar som åkt ur, spruckna sömmar etc, jag hatar att sy! Ser det som terapi arbete utan ände och dessutom tar det sån tiiiid. Damningen är lite samma sak med. Plus att man hittar så mycket äckligt. Vår tresektions-bokhylla har förmågan att dra sig hejdlösa mängder damm. Usch....
men nu måste jag göra mig iordning!
Snålt, dyrt och inte miljövänligt
Ovanpå allt detta, så låg det skyddspapper i hela den stora kartongen. För ett rouge! Jag som handlar flitigt på internet har alltid fått med prover på andra produkter från företaget, nix, MrsH hade rätt och slätt slängt ned mitt rouge och sen inget mer. Otroligt gnidigt, tyckte jag. Speciellt med tanke på att rouget var svindyrt.
Och även jag själv inte är någon miljönisse, jag sorterar lite slött, försöker ta till vara på saker, inte slänga i naturen, sortera glas och panta flaskor, så blir jag ändå lite störd då företag paketerar så dumt. Eftersom miljön och klimatet tillhör hetaste och viktigaste debatterna numera så kan jag inte låta bli att förundras över dubbelmoralen; först sitter man o deklarerar hur farligt och onödigt det är med nedskräpning, använda för mkt papper och emballage, att sortera och panta. Helt enkelt spara på naturens resurser. Sedan när man beställer varor så kommer det så mkt papper och plast så det inte liknar någonting.
när det gäller företagens syn på förpackningar är också roligt, Lush som jag beställer ifrån då och då är jättebra. De har helt slopat förpackningar på många av sina produkter, istället för flytande tvålar, schampoon, bodybutter osv så kör dem allt i "kakform". Ett företag som verkligen inte verkar bry sig är Libresse, de som tillverkar bindor och trosskydd. Senaste hypen är att bindorna, som redan är förpackade en och en, ska vara "färgglada, ha motiv och bli personliga" (något sånt lät det). Alltså, dessa enstycks förpackade bindor har blivit smyckade med hjärtan, hundar, text, symboler etc. Är inte så vidare insatt i hur deras tillverkning går till, men det låter inte så värst miljötänkande.....snarare fåfängt och smålöjligt.
Nå, nu ska jag pröva mitt nya rouge ett par dagar o sen kommer jag recensera det. Färgen var faktiskt riktigt fin, dock är jag lite anti att behöva pilla med fingrarna i det. Känns ofräscht......