Eviga mörker
Nu märks det verkligen att hösten är, det mörknar allt fortare för var dag som går. Igår var det nästan becksvart vid halv åtta, snart är det så vid tre tiden :(
Begriper verkligen inte poängen med så mkt mörka och kalla månader som vi tvingats dras med. Därför är det extra kul att läsa Julies resedagbok, hon är nämligen på en jorden runt resa med en vän. Igår läste jag att hon befann sig i LA, första anhalten på resan. Gaaah, blev så avis, hade så gärna bytt ut vardagen mot det. Ska verkligen bli kul o följa hennes dagbok.
Igår blev jag inringd på jobb, alltid positivt ju. Men det var länge sen man jobbade så man blev helt slut på de där timmarna. Efter jobbet slog jag ihjäl tid inne på Åhléns och hittade till min glädje Toni&Guy´s hårmousse "Boost it". Men mitt relativt goda humör byttes snart ut; jag frågade en av expediterna huruvida det här mousset var. Sa att jag behövde ett riktigt bra volummousse. Inget sånt där som faller platt efter någon timma. Hon verkade så fruktansvärt ointresserad av mig som kund. Hennes åsikt var "Jaa den ska nog vara bra, den är ny" Jag försökte lirka fram mer, men icke. Istället uppmanade hon mig att köpa den o testa, efter det så vände hon på klacken och gick(!). Jag var mållös. Blev så jävla irriterad, under mina år utanför skolan då jag praktiserat i affär blev jag matad och drillad med att ge "bra service". Dvs var uppmärksam, ge råd och tips, var något slut så erbjud något likvärdigt. Men tror ni någonsin jag mött någon som uppfyllt dessa villkor något större? Nej, möjligtvis någon gång men faktiskt ganska sällan. Om jag kunde hanterat det bättre än vad hon gjorde? Ja, jag vågar faktiskt mena det. I mina ögon borde hon vara först av allt mer intresserad av mig som kund, se mig i ögonen etc. Sedan borde hon gott kunna gett tips på andra produkter,kanske stuckit in lite extra info om dem. Men nää då.
Skulle kunna räkna upp otaliga ställen där servicen är nästan obefintlig. Elgiganten är ett annat prakt exempel. Praktiserade på det skitstället och blev fruktansvärt illa bemött och behandlade. Maken till oproffsigare hantering har jag aldrig varit med om. Och i efterhand när man kommit dit som kund, har man fått vänta i evigheter på hjälp. TROTS att dem ser att man behöver hjälp/råd/fråga. När jag köpte min förra mobil, en skitkass Siemens. Så bråkade den något hemskt. Varje gång jag åkte dit ut var det totalt noll intresse för min mobil som helt uppenbarligen hade fel på sig.
Otroligt dåligt.
*************
Nu måste jag igen ryta. tidigare nämnt att jag avskyr Schulmans blogg, hans fru är knappast bättre. Jag VET att många kända människor startar bloggar i syfte om att provocera, uppröra, skapa debatt och underhålla. Men jag TÅL inte dumhet till hur hög grad som helst. Katrin pladdrar på i ett inlägg om hur i hela friden kvinnor kan stanna inom misshandelsförhållanden. Öh? Ja, för kvinnor har ju VALT att bli psykiskt nedbrutna då eller? Hur många tomtar har man på loftet om man verkligen tror att såna kvinnors liv är i bara svartvitt? jag har läst åtskilliga biografier med kvinnor som levt under dessa förhållanden, och samma mönster går igen; det handlar om att psykiskt bryta ned kvinnan. Det finns t.o.m ett namn för detta; normaliseringsprocessen. Inget av förhållandena har startat med blåtiror och sparkar. Tvärtom, det har varit gullgull och romantik. Mannen har "skämt bort" kvinnan på olika sätt. Sedan har han successivt börjar bryta ned henne. Det börjar med diskreta invändningar mot kläder, mat, hur man ska leva, etc. Att mannen baktalar och försöker framställa vänner och familj i dålig dager är också oerhört vanligt. Det handlar kort och gott om att få makt över en annan individ, genom att baktala vänner, påpeka alla kvinnans "brister" etc så blir han alltmer den "enda" hon har. Slag och sparkar brukar komma först långt in i förhållandet, det kan handla om att kvinnan ännu opponerar sig mot något. Går emot hans vilja etc. Då smäller det. Sedan går det bara utför.
Det handlar inte om att någon kvinnan bara får lite uppläxning och några slag. Det handlar om psykisk nedbrytning. Det kan hända alla. Men folk tänker aldrig så långt, de verkar istället tro att kvinnor frivilligt ger sig i kast med farliga karlar som slår dem. _ingen_ av de kvinnor jag läst om har vare sig varit svaga psykiskt, de har haft massa vänner, bra jobb, driftiga och duktiga. Männen de träffat har uppvaktat dem, ägnat mkt uppmärksamhet, skämt bort dem etc. Aldrig att männen i början hotat, slagit eller burit sig illa åt.
Jag blir så upprörd när man skuldbelägger de här kvinnorna med kommentarer som "Ähh, LÄMNA honom bara" osv. Vet ni hur ofta kvinnor försökt göra det? Då vet ni också att dessa kvinnor slagits, våldtagits eller på något annat vis straffats för att ha försökt ta sig ur det destruktiva förhållandet.
Tänk för fan lite grann innan ni öppnar käften.
Begriper verkligen inte poängen med så mkt mörka och kalla månader som vi tvingats dras med. Därför är det extra kul att läsa Julies resedagbok, hon är nämligen på en jorden runt resa med en vän. Igår läste jag att hon befann sig i LA, första anhalten på resan. Gaaah, blev så avis, hade så gärna bytt ut vardagen mot det. Ska verkligen bli kul o följa hennes dagbok.
Igår blev jag inringd på jobb, alltid positivt ju. Men det var länge sen man jobbade så man blev helt slut på de där timmarna. Efter jobbet slog jag ihjäl tid inne på Åhléns och hittade till min glädje Toni&Guy´s hårmousse "Boost it". Men mitt relativt goda humör byttes snart ut; jag frågade en av expediterna huruvida det här mousset var. Sa att jag behövde ett riktigt bra volummousse. Inget sånt där som faller platt efter någon timma. Hon verkade så fruktansvärt ointresserad av mig som kund. Hennes åsikt var "Jaa den ska nog vara bra, den är ny" Jag försökte lirka fram mer, men icke. Istället uppmanade hon mig att köpa den o testa, efter det så vände hon på klacken och gick(!). Jag var mållös. Blev så jävla irriterad, under mina år utanför skolan då jag praktiserat i affär blev jag matad och drillad med att ge "bra service". Dvs var uppmärksam, ge råd och tips, var något slut så erbjud något likvärdigt. Men tror ni någonsin jag mött någon som uppfyllt dessa villkor något större? Nej, möjligtvis någon gång men faktiskt ganska sällan. Om jag kunde hanterat det bättre än vad hon gjorde? Ja, jag vågar faktiskt mena det. I mina ögon borde hon vara först av allt mer intresserad av mig som kund, se mig i ögonen etc. Sedan borde hon gott kunna gett tips på andra produkter,kanske stuckit in lite extra info om dem. Men nää då.
Skulle kunna räkna upp otaliga ställen där servicen är nästan obefintlig. Elgiganten är ett annat prakt exempel. Praktiserade på det skitstället och blev fruktansvärt illa bemött och behandlade. Maken till oproffsigare hantering har jag aldrig varit med om. Och i efterhand när man kommit dit som kund, har man fått vänta i evigheter på hjälp. TROTS att dem ser att man behöver hjälp/råd/fråga. När jag köpte min förra mobil, en skitkass Siemens. Så bråkade den något hemskt. Varje gång jag åkte dit ut var det totalt noll intresse för min mobil som helt uppenbarligen hade fel på sig.
Otroligt dåligt.
*************
Nu måste jag igen ryta. tidigare nämnt att jag avskyr Schulmans blogg, hans fru är knappast bättre. Jag VET att många kända människor startar bloggar i syfte om att provocera, uppröra, skapa debatt och underhålla. Men jag TÅL inte dumhet till hur hög grad som helst. Katrin pladdrar på i ett inlägg om hur i hela friden kvinnor kan stanna inom misshandelsförhållanden. Öh? Ja, för kvinnor har ju VALT att bli psykiskt nedbrutna då eller? Hur många tomtar har man på loftet om man verkligen tror att såna kvinnors liv är i bara svartvitt? jag har läst åtskilliga biografier med kvinnor som levt under dessa förhållanden, och samma mönster går igen; det handlar om att psykiskt bryta ned kvinnan. Det finns t.o.m ett namn för detta; normaliseringsprocessen. Inget av förhållandena har startat med blåtiror och sparkar. Tvärtom, det har varit gullgull och romantik. Mannen har "skämt bort" kvinnan på olika sätt. Sedan har han successivt börjar bryta ned henne. Det börjar med diskreta invändningar mot kläder, mat, hur man ska leva, etc. Att mannen baktalar och försöker framställa vänner och familj i dålig dager är också oerhört vanligt. Det handlar kort och gott om att få makt över en annan individ, genom att baktala vänner, påpeka alla kvinnans "brister" etc så blir han alltmer den "enda" hon har. Slag och sparkar brukar komma först långt in i förhållandet, det kan handla om att kvinnan ännu opponerar sig mot något. Går emot hans vilja etc. Då smäller det. Sedan går det bara utför.
Det handlar inte om att någon kvinnan bara får lite uppläxning och några slag. Det handlar om psykisk nedbrytning. Det kan hända alla. Men folk tänker aldrig så långt, de verkar istället tro att kvinnor frivilligt ger sig i kast med farliga karlar som slår dem. _ingen_ av de kvinnor jag läst om har vare sig varit svaga psykiskt, de har haft massa vänner, bra jobb, driftiga och duktiga. Männen de träffat har uppvaktat dem, ägnat mkt uppmärksamhet, skämt bort dem etc. Aldrig att männen i början hotat, slagit eller burit sig illa åt.
Jag blir så upprörd när man skuldbelägger de här kvinnorna med kommentarer som "Ähh, LÄMNA honom bara" osv. Vet ni hur ofta kvinnor försökt göra det? Då vet ni också att dessa kvinnor slagits, våldtagits eller på något annat vis straffats för att ha försökt ta sig ur det destruktiva förhållandet.
Tänk för fan lite grann innan ni öppnar käften.
Kommentarer
Trackback