it always cheers me up

o tänka på inredning o dylikt då jag är på lite dåligt humör, här är lite saker jag vill ha till sovrummet

65231-51
Spegel, har ända sen vi flyttade in velat haft en spegel ovanför byrån. Den här var söt med värmeljus på vardera sidor

65231-52

Ljusslinga, vi har en liten hylla ovanför sängen, under den, intill väggen vill jag fästa en ljusslinga. Tror det kan bli riktigt snyggt. Jag hade en, men den visade sig vara trasig.....:(


65231-50
Rund, fluffig matta; vill ha två sådana om vardera sida av sängen. Ser mysiga ut...plus att vi har svinkallt golv i sovrummet

65231-49
Påslakanset i svart, blått, eller grått; snyggt, passar till allt och en förbrukningsvara. Kan aldrig få för mkt av dem....

65231-48

Orkidéer; svårskötta jäklar, tycker jag iaf. Men jag funderar på någon riktig bra fuskvariant o ha på våra nattduksbord. Så vackra. Ska nog vara vita i så fall.....

image53

Guldfärgad panelgardin med tecken på; Den här har jag faktiskt beställt :) Älskar lite glansiga, lyxiga känslan.

Its going to be really nice..I think...


Men....varför?!

På förmiddagen idag så hade jag tagit några bilder på mig samt några med hunden på. Kopplar in USB-kabeln och får igång kära Nokia PC Suite. Klickar på Lagra bilder/Videos. Tror ni det händer något? Icke. Inte ett jävla smack händer. Kopplar i..kopplar ur...blir mer stressad o förbannad. Slutligen struntar i alltihop, för jag ska iväg på fika med Emma i stan.

Fikan var som vanligt jätterolig, tror jag aldrig haft tråkigt i hennes sällskap. Sedan tog vi en sväng i lite affärer o sen hem. Väl hemma försöker jag återigen med att lägga in bilderna på datorn. Lönlöst. Och nu har jag hunnit bli arg. Jag är en såndär person som blir enormt frustrerad av fel som bara kommer upp av...ingenting? Senast igår lade jag in bilder och det fungerade allt friktionsfritt. Jag gör allt jag kan komma tänka på; läser i hjälpavsnitt, snurrar runt i mobilens olika menyer för att se om det blivit fel lr ändrat någonstans, jag startar om både dator o mobil. Inget händer. Samma löjliga jävla text lyser mot mig "Hämtar information om bilder och videos..." Ehhh..och? Vanliga fall brukar det stå "Hämtar info och blablaba" o sen en indikator som rusar upp till hundra procent o sen, voilá, bilderna finns där.
Men idag är det tvärstopp. Thomas tittade på det, kunde heller inte bringa någon klarhet i det. Han påpekade också att övriga funktioner fungerar, vilket gör det hela ännu konstigare. Varför kunna skicka sms, kolla i kontakter, etc etc..men inte lagra bilder?

Hungrig är jag nu också, frustrerad och hungrig :S Teknik, sometimes I just hate i all. Samma frustration uppstår t.e.x vid krångel med datorer, bilar, mp3 spelare, mobiler etc etc. Speciellt fel som bara uppstår och inte en käft tycks se var det gått fel.
Nu har jag, i desperationens läge, raderat alla bilder från mobilen. Så nu är alla mina bra bilder borta.
Tack för det jävla skit-nokia pc suite!

**********'
Men maaas! Nu har några töntar brutit sig in tydligen på bilddagboken o kommit över folks lösenord o annat. Så nu fick man byta lösenord på massa sajter på nätet. Så-himla-nödvändigt. - INTE. Vad är det för idioter som sitter o hackar bilddagboken.se?!
Hur vore det om energin lades på att ha ett liv? Istället för att störa andras?

********
Det fungerar inte.
En mobiljävel på ett värde över tre papp borde inte bete sig såhär...
Nu ställs hoppet till stationära datorn.
Annars så åker jag ut med fanskapet.


Let me present;

image47

Musse! Här är jag o matte, hon bara slet tag i mig o fotograferade oss. Men jag klagar inte, en man i mina år älskar alla kramar, mys o allsköns omsorg.

Ni därute

i snitt läser iaf 30 läsare min blogg, varje vecka också.  Jag bad i annat inlägg om att ni 30 ska visa er, men icke. men nu börjar min frustration stiga; skriv nåt. Så svårt är det väl inte?

Den här dagen är skitkass. Men imorrn blir det roligare; Emma, fika, = bra stund 
Väljer nya gardiner till sovrummet
Ska hämta en ljusslinga o slå upp under vår hylla, ovanför sängen.
Lånat nya böcker
Snart promenad

varje dags syssla; grubbla, leta, ringa, tjata, svära och bara undra "varför?"

Slagen o avsvimmad

Vilken jävla dag jag haft. Började med att jag inte hittade ett viktigt papper från HRF, letade som en galning. I lådor, skåp, under soffan, i bokhyllan, vid databordet, i mitt nattduksbord. -överallt. Men spårlöst borta. Kopplar hunden o ger mig ut på morgonrastning med honom, såklart har jag tagit på mig mina gympaskor med nedsliten sula så jag har noll grepp i det här slaskvädret. Vi har en slänt här borta, första halkar jag till men lyckas behålla balansen. Slappnar av lite o då, duns!, rätt ned ända. Jag har trillat förr på röven men aldrig såhär! Det var en smärta som skar igenom mig. Lyckas ta mig på fötter och vacklar iväg, sen blir det jobbigt. Jag minns bara att jag böjer mig o sluddrar "det svartnar för mina ögon" Minuterna därpå vaknar jag på marken, raklång. Musse, går misstänksamt runt mig och undrar säkert varför matte är så jävla korkad som ligger på gräsmatta i nollgradigt slask. Jag hade svimmat! Det har aldrig tidigare hänt mig. Läbbig upplevelse. Obehagligt o komma till medvetande och inte veta om det är dag, natt, var man är o varför. 
Tog mig återigen på fötter, känner hur det värker infernaliskt i svanken och huvudet dunkar hårt. Underlig smärta, det känns ut i öronen. Värst av allt är att Musse inte är ordentligt avrastad...jag måste alltså vackla omkring en stund till.

När jag väl kommer in, tar av mig de smutsiga o våta byxorna, sedan sätter mig i soffan. Dricker vatten. Gör. så. ont. i . huvudet. Kanske slog i det när jag svimmade? Så fort jag gör vissa rörelser är det som ett spjut av smärta genomborrar svanken. Kommer få ett saftigt blåmärke där, troligen.

Lugnar mig i ca två timmar, sen måste jag iväg som planerat.  Med mkt möda o stort besvär klär jag mig, kopplar hunden, tar min väska och då...ja då kommer nästa strid. Nycklarna! Mina husnycklar är spårlöst försvunna. Jag grips av panik, tror mig ha råkat slänga dem i och med att jag rensade mina fickor på skräp. Rotar igenom alla papperskorgar här hemma. Men inget. Jag tänker febrilt, var faaan kan dem vara? Så slår insikten in, att kanske, kanske föll dem ur då jag svimmade? Jag flänger ut,bort till gräsmattan o spanar vilt. Sedan till platsen där jag föll ihop, och DÄR, halleluja, ligger dem! Jag snappar åt mig dem o återvänder in.

Först nu kommer jag äntligen iväg. Men sen har det varit massa annan skit idag också, så trött på alla eviga papper som man ska skicka åt a-kassa, ams, o blablala. Trött på människor som inte förstår hur man mår när man tvingas hanka omkring.
Var iaf till Carlia, sen arbetsförmedlingen, sen ut och köpte dammsugarpåsar, slutligen rastade hunden o sen åkte hem.

Det värker fortfarande nåt jävligt i min svank. Usch......


Some kind of a promise...

Nyårslöften har aldrig varit min grej. Tycker snarare det är lite pk och fånigt. Men i år har jag tänkt ut något som jag ska försöka efterleva; motionera mera. And so far so good. Har varit ute o gått raska promenader ända sen vi kom hem från Danmark. Och mer ska jag se till att det blir; gå rask promenad varje dag, minst 45 minuter, helst en timme, (gärna mer ...), försöka vara mer aktiv med yoga (har varit såå slapp på den fronten). Nu har vi fått snö här, men så fort våren börjar skönjas ska jag fixa i ordning cykeln. Bakdäcket måste bytas ut. I höstas joggade jag lite, vilket jag ska försöka återuppta nu till våren.
Det här känns bra. Det känns också inte alls svårt att förverkliga och hålla sig till det.

Varit ute på över en timmes promenad idag, det har kommit rejält med snö här. Och mer ser det ut att bli; lätta, små flingor faller ännu.

Vad jag borde göra nu är att släpa ned resväskor, kylbag, halmbock, granfot o andra julsaker till källarförrådet. Men först ska jag leta reda på den där telefonen som ligger o piper i brist på ström någonstans....

Jag konstaterar

Jag sitter o surfar runt på nätet o finner detta. Ja, det är säkert inte lätt o lägga av med snus. Men å andra sidan är det något man självmant försatt sig i. Personligen rätt trött på rökare/snusare som vräker ur sig hur jobbigt det är att sluta, hur dem försöker o försöker o blablala. Varför började ni från början då? Alla vet ju att nikotin skapar beroende. Det är jättebra att det finns dem som tar intiativ till att verkligen lägga av (ja, jag ogillar både rökning o snusning, ser verkligen inget, som helst, nödvändigt med det), så det är bra att de kämpar mot det...men jag blir bara less när jag ständigt hör klagande o gnällande. Snusa/röka är något varje människa själv bestämmer, o då borde man väl rimligtvis få ta konsekvensen?

Julen är över. Och varje gång reflekterar jag över samma sak; varför sådan otrolig stress o jäkt inför något som pågår i ca tre dagar? När man bryter ned det så, blir det lätt humoriskt. Speciellt i matvaruhandeln, folk handlar mat som om de aldrig ätit.
Nu har vi den jobbigaste tiden framför oss; ett kompakt mörker fram till att våren börjar visa sig. De där första kvällarna då det helt plötsligt är ljust ute fastän klockan är fem.

Minusgrader. Det är otroligt vad fort man vänjer sig vid något. Hela hösten o under julen har det varit plusgrader. När vi kom hem från Danmark knäppte det till o blev minusgrader. Oh herre jäklar, vad man fryser! En ynka minus känns 10 minus istället....:S Fast det beror säkert på att vi har ganska rå luft också.

Pjuh...ända sen vi kom hem har jag haft fullt upp. Tvättat mängder av tvätt, vikt lika mkt tvätt, dammsugit, plockat i och ur disk, skurat badrum, dammat sovrum, packat upp. Det som återstår nu, i trettondagshelgen är att städa ut julen. Granen ska köras bort, julpynt ska packas ned, adventsstakar ska återigen in i garderoben, julgardinen ska tas ned. Har några juldukar som också ska bort.

Får heller  absolut inte glömma o få iväg papprena till veckan.
Januari, Februari.....Baah!


Människa igen

Sovit som en stock hela natten, stängde av mobilen i sömnen imorse och sov flera timmar till. Men nu har man duschat, klätt sig, filat o målat naglarna, kört tvättmaskiner, handlat mat, hämtat hunden, packat upp allt. Nu fattas det bara att jag ska orka dra fram dammsugaren och plocka ur diskmaskinen så är allt ordnat.

Vistelsen i Danmark över nyårs helgen blev hur bra som helst, sånär som på ett iskallt hus. Dårarna innan oss, alternativt dem som hyrde ut stugorna, hade nollställt varenda termostat. Alldeles utkylt o svinkalla golv var det som mötte oss. Klinkersgolv, ...utan golvvärme. Verkligen ingen hit.
Färjan över var jävligt gungig, jag tar inga risker utan drog i mig ett åksjuke piller. Sällan att jag tänker riskera att må tjyvens o vara med huvudet i toan i tre timmars färd. Däremot finns det inga hjälpmedel mot yrsel, det var hård sjögång på ditresan och jag kände mig vimmelkantig. I restaurangen fanns det pelare varpå där hängde julpynt, dem svängde fram o tillbaka, fram o tillbaka....i taxfreen som låg i båtens akter skallrade varenda spritflaska. Det blåste så det lät i taket också :S
När vi kommit igenom hälften av båtresan lugnade det sig.

På hemvägen var havet lugnt, eftersom vi skulle anlända runt sextiden i GBG gick jag till taxfreen runt femtiden. Tänkte köpa lite godis o kanske nåt mer. När jag valt ut mina varor (hittade förresten skitsnyggt pärlarmband och en ring), slog plötsligt motorerna av. Jag höjde misstänksamt ögonbrynen, men vem vet..vi kanske var närmare Göteborg iaf. Men..inte då. Det visade sig vara tekniskt problem, så färjan låg blickstilla. Efter mkt om och men kom vi såpass sent som halv åtta till GBG. Himmel, vad trött man kände sig.
Så, vi var inte hemma förrän runt nio tiden. Och Thomas skulle iväg o arbeta. Poor fellow, I just say. Båda var helt slut ju. Som tur i otur följde hans kusin med som stöd under arbetspasset.

Men nu har man sovit gott och jag känner mig som människa igen.
Nu tänkte jag kicka igång middagen för jag börjar bli vrålhungrig! :)


Och så nytt...

år igen.
Jag är så in i helvete trött efter vår resa hem från Danmark. Jag klipper med ögonen, domnar i vissa kroppsdelar och det finns inte en enda klar tanke i skallen. Stackars Thomas som måste jobba :S Och jag måste dra nu.....!

Merry X-mas

Ja, dagen före dopparedagen. Ska snart upp till Thomas pappa. Jag längtar efter julmat så jag kan döööö. Eller ja, nästan iaf :P Har inte så mkt som luktat på julmat i år och därför blir längtan extra stor. Vad jag vet, sen tidigare är att dem inte har lax...men det ska Thomas mamma ha som vi ska vara hos på själva julafton. Och har inte hon kallrökt lax så går jag fan o köper det! Lax måste det vara!

Well, well, alla klappar är inslagna, julgranen är klädd sen långt tillbaka, julmust är inhandlat,har hunnit städa undan, tvätta alla kläder i tvättkorgen. Nu råder det frid här hemma. Lugn o skönt, har varit så trött ett par dagar. Och mitt hemgjorda julgodis är färdigt och ligger snyggt inslaget i små askar. Till Thomas mamma, min pappa, farmor o min bror. Och; menyn för juldagen är färdig!! Potatisgratäng med grillad fläskkarré och nybakt brownie med hallonsås till efterätt. Känner mig rätt nöjd faktiskt.

Och folk blir helt tokiga i den här jultiden, somliga verkar mista förmågan att köra bil också. Var en gubbe som stannade i en utfart för att _prata_ med  nån kärring. Jag gjorde ett lätt tutande, det hjälpte iaf. Hade han stått kvar hade jag troligen vevat ned rutan o frågat om han tyckte stället var lämpligt o parkera på. Är grymt irriterade, måste vara pms;n som dragit igång. Men folk är så knepiga i folkträngsel, som på köpcentrumet. Vad är det för gökar som stannar MITT i vägen för att prata i mobilen, kolla i handväskan, prata etc? Hur svårt är det att gå åt sidan? Eller som igår, när jag handlade på Willys. Två kärringar, varav den ena är mor o andra dotter. Den gamla ställer sig med kundvagn o allt mitt i gången o börjar dividera "jamen..skulle det inte ligga här då....?" o så börjar tjafset. Det är någon jäkla fryst grej dem är ute efter. Jag harklar mig, säger "ursäkta?"  ett par ggr, men inget händer. Tillslut tryter mitt tålamod o jag tar vagnen o bara kör på utav bara helvete. "URSÄKTA", fräser jag surt. Hur jävla svårt kan det vara o släppa fram folk då man ber om det flera gånger?!


Nu ska jag göra de sista sysslorna här hemma o sen klä mig inför kvällen. God jul!!!

Santa, I wish something...

please try to calm people down! Handlat julklappar idag, ja, jag vet. Sent som attan, men har inte riktigt kunnat köpa dem förrän såhär sent. Jag borde följt min impuls att handla klapparna i oktober, men så blev det inte. Vilket resulterade i en jävla massa köande, trängsel och noll syre. Hur kan köpcenter bli så otroligt varma? Jag trodde jag skulle smälta bort. Ärligt, jag tycker inte julklappar är viktigt. Klart jag blir glad över att få saker, men folk måste inte ge mig något. Min familj frågat efter önskeklappar o jag svarar bara "spelar inte så stor roll". Vi är vuxna människor, varför envisas då att köpa julklappar för flera tusen kronor? Födelsedagar o jul är mer för barn, jag har blivit mer för att pynta, göra fint, äta god mat, etc. Julklappar är en kul bonus, typ...inte så mkt mer. Framför allt är det skumt hur mkt pengar folk plötsligt har då jultiderna kommer.
Iaf;jag hittade inte ett skit. Eller jo, jag hittade till pappas sällskap. Men pappa o min bror är hopplösa att hitta presenter till. Bägge har hunnit samla på sig det mesta, vad jag än kommer på, så har dem det! Alternativt kommer jag på saker som de inte gillar, aldrig skulle använda, inte är deras stil, etc....Otroligt irriterande.
Vi ska dit imorrn igen för då får Thomas ut sin lön (jag fick  min tidigare pga lite strul med banken)  och köpa det sista. Plus att jag måste byta en vara.

imorrn, sista arbetsdag. sen jul o nyår, sen.......vet i fan. Jag hatar det.
Och jag hostar o hostar o hostar. Det kan inte vara så bra att växla med kall o varm temperatur med tanke på denna pangförkyldning..

I need you now

Haft en jävlig dag. Fick reda på något som jag egentligen haft klart för mig sen start, men ändå blir jag besviken. Så jävla besviken också, för EN JÄVLA GÅNGS SKULL hittar man ett bra jobb...o va händer? Jo, de kan givetvis inte erbjuda något stadigt, eller något alls nu efter jul. För en jädra sorglig gång i mitt liv hittar jag arbetskamrater som jag klickar med, jobbet i sig är jättebra och lönen bästa jag haft.. Varför är det alltid såhär? Varför kan inget fungera fullt ut för mig? Som om den här skiten räckte så är det mammas födelsedag idag; 17 december. Eller varit det om hon nu levt.

Jag skulle behöva henne nu. Thomas vill socialisera sig med mig i soffan, men jag vill inte se någon typ. Jag vill bara krypa ned i sängen, dra täcket över huvudet och gråta. Är trött på att alltid dra korta strået...

Värdelöst!

Jag har nu haft en period där jag slarvat så med maten. Alltså ätit mkt onyttigt, fett, och sött. Inte för att jag anser att det är tabu med snabbmat o godis, men jag känner att det blivit mycket det sista. Känns inte bra. Men samtidigt är jag också i en period då  jag har noll inspiration till att laga mat. Enda jag kan komma på är typ pasta, köttfärs o nån köttbit...urtråkigt. Att laga mat lockar inte alls nu. Dessutom är vi i den tiden då pengar fullkomligt rinner ur plånboken och då känns matlagningen ännu tråkigare eftersom jag är i behov av t.e.x matgrädde, lök, vitlök, ja...osv..och allt kostar pengar :S Såklart.....I hate december.
Så idag, vet i fan vad jag ska äta. Vi åt mer lr mindre brunch idag så min mage börjar knorra först nu....but what kind of dinner should I make? Gaah.

Har iaf besökt frisören idag. Försov mig och hade en timma på mig att; tvätta håret, torka det, måla mig, tvätta mig, klä mig, utfodra hunden, borsta tänderna samt rasta hunden. Men jag fixade allt på en timma också! Hann t.o.m ta ut pengarna innan jag öppnade dörren till salongen. Så nu är jag en hög hår "fattigare" vilket känns riktigt bra. Var så himla tjockt och omöjligt att frisera.

Gick en vända på stan efteråt, letade bh;ar på Lindex men det var lönlöst. antingen såna till fullpris; över hundra kr, nästan tvåhundra i vissa fall. och dem som hängde på rea-snurran var såklart för små, alternativt _för_ stora. Handlade click-on lösnaglar på Kicks, men nu ger jag upp! Dessa var förlimmade och utav "kort modell", men skitlånga på mig och jag kan fortfarande inte förlika mig med tanken på långa tankar, oavsett hur snyggt jag än tycker det är. Det får vara vanliga nagellack och såna där nageldekorationer för min del. Allt annat funkar inte...Men jag älskar nagelstickers, dvs små, påminnande om klistermärken. Kan ha formen av blommor, hjärtan, etc. Jättefint o enkelt

Annars har jag röjt upp här hemma. Nu måste jag väl försöka fundera ut någon lämplig föda....tråååk.

Vad händer?

Var eviga dag då man läser någon tidning,på nätet lr i fysisk form så är det allsköns galenskap som haglar över en. Vad sägs t.e.x om manlig _sjuksköterska_ som våldtar sin patient? Eller femtonåring som drogs in i bil o våldtogs av två okända män? På ett vis tar jag mer illa vid mig av att en sjuksköterska begår sexualbrott än några vilt främmande dårar som sliter in någon i deras bil. Man har, iaf jag, mer förtroende för någon som jobbar inom sjukvården, eller vad som helst. Känns ungefär som om hela samhället är sinnessjukt. Blotta tanken på att någon, undera mina läkarbesök, skulle begå nåt övergrepp på mig ger kalla kårar.

En sak vore ju säker; aldrig i helvetet att jag hade återvänt dit nåt mer. Jag skulle utan tvekan förlora tilliten till läkare efter sånt. Det är så dubbla budskap vi får, vi ska inte vara rädda och inte inbilla oss massa saker. Men samtidigt står det nästan _varje_ dag i tidningen om våldtäkter. Eller annat såsom rån, mord, misshandel. En kille blev misshandlad  kraftigt för att han sagt att han inte hade några ciggarretter! Sjukt, mkt sjukt. Visar också hur lite som krävs för att man ska råka illa ut. 

Har precis duschat, himmelsk känsla! Duscha av sig arbetsdammet och ta på sig något rent, fräscht. och imorrn är det redan onsdag. The times is just running. En aning stressad inför jul men absolut inget större. Måste skriva en lapp med mitt kontonummer, min bank, personnummer, och adress. Annars blir det ju svårt att få ut nån lön.
Är fortfarande helt nollställd inför vad jag ska bjuda min familj på, som kommer hit på jul eller annandagen. Potatisgratäng är bestämt, men mer då? Och efterrätt? *suck*
I just dont know....

I agree

Jag har tidigare nämnt att jag stört mig på Katrin Schulman, det var nåt inlägg om hur hon verkade ha total oförståelse för kvinnor som levde med farliga, våldsamma män. Men idag skrev hon om något jag kan hålla med om; väntan/inte viljan att skaffa barn. Hon lade ut ett videoklipp på sin blogg där vi fick ta del av en diskussion mellan hennes pappa o henne själv angående barn. Jag blir så frustrerad, varför och varför ska alltid kvinnor få köra värsta utläggningarna om varför dem vill vänta eller inte alls skaffa barn? Varför trängs alltid kvinnor in i ett hörn angående det ämnet? Vilka sitter och tjatar på män på samma vis? "Ska du inte skaffa barn?" "Är det inte dags snart" "längtar du inte efter barn" osv i all evighet.

Jag tror inte sådana diskussioner (eller tjat i mina öron) hjälper. Jag tror effekten snarare blir omvänd, att människan ifråga låser sig ännu mer. Jag är 23 och har verkligen inget sug efter barn. Det finns så mkt som bidrar till det, dels vill jag hinna med mer innan jag kan känna mig redo, dels anser jag mig för ung och har för osäker tillvaro för ett barn. Sedan har jag ett annat problem; i o med att min mamma är borta känner jag mig otroligt ensam i vissa lägen. "Barn-läget" är ett sådant. Känner mig både rädd och obekväm med tanken att vänta ett barn o inte ha någon att vända sig till. Thomas, med flera, hävdar att det finns andra stöd i form av vänner, hans syster (som har barn) etc. Men det är inte samma sak för mig.  Jag förstår kort o gott varför inte alla, män som kvinnor, kan få ha sina tankar ifred om barn.

Nu är det söndag, andra advent och jag seg som sirap i hela kroppen. Haft så satans ont i ben o knän pga allt byggstäd. Varit himmelskt med helg o bara få vila och göra det som faller en in. Men nu är det slut.....helger har en förmåga att bara försvinna. Gå upp i rök lr nåt. Nyss var det ju fredag!

Har bokat klipptid nästa lördag, ska bli såå skönt. Mitt hår har vuxit som ogräs och är bara långt o fult. Ska klippa av nån cm lr två o sen klippa ur hela håret plus luggen. Skönt!! Såvitt jag vet får jag pengar på torsdag och värst är att jag behöver så mkt. Dels klippningen, men två sabla julklappar till plus antagligen skittråkigt busskort. Verkligen avskyr den utgiften.

Men snart är det jul = ledighet och massa kul saker som väntar. Lovely!!!

long time no see

Har varken hunnit lr orkat blogga. Känns som om de senaste två veckorna gått i hundrasextio. Men nu ÄNTLIGEN är det helg, jag är fri från den jävla förkyldningen, och jag har liksom inga förpliktelser den här helgen. Himmel så skönt.

Några reflektioner innan helgen börjar;

ICA-skandalen; mjaaa, är detta så konstigt egentigen? Tittar inte folk sig omkring i en matvaruaffär? Ligger ju fan dammråttor i hörnen, hyllor har massa damm, vissa paket/förpackningar med mat längre in på hyllan är alldeles _gråa_ av skit. Och folk förvånas över att datumstämpeln inte stämmer?!

Idol; Orka bry mig. Begriper inte att det där kan dra så mkt uppmärksamhet.

Vinter; eller höst lr vad det nu är vi har. Några fjuttiga plusgrader och regn, regn, regn, regn, regn.

Tvätta: jag måste. Annars har varken jag eller Thomas någonting rent. Bara hitta energin till att vika eländet också.

feels like its killing me

Fyyy fan vad förkyld jag varit/är nu. började ju i tisdags och idag o igår har det varit olidligt. Smak, doft är helt borta, kan äta vad som helst utan att känna nånting. Använder Fischermans halstabletter som det är bra "krut" i, men inte ens dem känner jag! :S

Tänkte sova snart, har varit på väg o somna hela dagen. Sov på soffan i en timme runt lunch, sedan vaknade jag o kände mig spyfärdig. Fresh! :/ Hostan har dragit igång också. Förkyldningar borde fan utrotas! =(


Som avrundning ikväll; jag _vet_ att det åtminstone springer 50 människor o läser min blogg. Vilka är ni? Har ni träffat mig? Jag vill veta ju!

Livet är en diskriminering..eller?

Aftonbladet har haft mkt löjliga så kallade nyheter, t.e.x gubben som uppmanades visa leg i kassan på mataffären. Det skrev AB om i tre dagar, gubben verkade helt  ifrån sig och skulle tala med sin pensionärsförening, bland annat...(vad nu dem kunde göra åt saken...) och idag finns denna artikel med. En kille med ovanlig hårklippning o knallrött kort hår i nacken nekas jobba vidare såvida han inte ändra hårfärgen. Killen tycker det är så orättvist och fel, eftersom man ska få, tydligen, se ut hur som helst. . Jag begriper inte det svåra med att följa en policy, jurister svassar knappast runt i shorts och linne, poliser kommer inte mjukisbyxor och tshirt. Samma sak gäller extrema saker, t,e,x piercings,makeup, etc i ansiktet.
Vart jobb har sin kläd/stil policy,det handlar om att vara klädd för sin uppgift. Ingen rörmokare eller vaktmästare skulle gå omkring i kostym, liksom en advokat aldrig skulle klä sig i blåställ eller färga håret i nån skrikig nyans.

Men Sverige verkar fullständigt marinerat i mjäkeri, bortskämdhet osv. så fort någon regel, fullständig normal sådan, som t.e.x inga mobiler påslagna i klassrummen/jobben så går alltid någon bananas och börjar yra om fritt land o annat flum. Eller att folk förväntas hålla en viss stil på sina arbetsplatser.
Om anser att det är viktigare att få "klä sig / se ut som man vill" istället för att behålla ett jobb o därmed inkomst, så kanske man ska säga upp sig då? Tänk om AB, med flera, kunde ägna tid åt dem människor som blir diskriminerade på riktigt istället?

Jag tajmar allt så bra....

INTE! Första arbetsdagen och jag mår som ett as. Kände retningarna igår i näsa o svalg men ignorerade dem. Idag har jag nyst i ett, varit lätt snuvig och en infernalisk kliande/värkande hals. Finns värre saker än detta men är det inte typiskt så säg! Och värst med förkyldning; den här berg o dalbanan i kroppstemperatur, ena stunden fryyyser jag för att i nästa känna mig glödhet, som om blodet kokar :S
Enda bra med denna dag var att det gick bra, helt friktionsfritt. Och egentligen vore annat lite konstigt eftersom det inte är första gången jag sysslar med de här arbetsuppgifterna.

Nu ska jag äta innan jag faller samman. Har snott en stickad kofta tätt, tätt runt mig, hällde i mig varmt te när jag kom hem. Thomas inhandlar lite grejer på apoteket, jag ska åtminstone försöka skrämma skiten ur de små bacilljävlarna. Det ska drickas brus, ätas apelsiner, drickas vatten, o sen soooova.

Usch.....

Stress X2

ikväll vill jag hinna

* se NAVY CSI
* kolla på reprisen av Predikanten på webben
* Se på ANTM episode 10 , youtube
* Skriva färdigt en årsanmälan
* Vika färdigt den rena tvätten
* Kolla efter jobb (ziljonte gången lr nåt,..suck)
..och ja, dessförinnan ska jag hinna laga middag.

Och jag ska försöka lägga mig tidigt ikväll.....yeah.right...



***********
ÅHhHHH! Hade sett sååå fram emot att få vara _ifred_ imorrn, inte massa mas, tjat o folk, och framförallt äckliga tårtor. Men nu så ringde de från jobbet o jag ska arbeta, och visst, jobb är bara bra...men imorrn och _givetvis_ ska jag bli inringd på jobb samma jävla dag som jag ska till barnmorskan! Kl två dessutom, jag frågade förvirrat hur jag skulle kunna jobba eftersom jag ska sluta kvart i två. (och man är sällan _ifrån_ jobbet innan två prick!) Slutsatsen blev att jag börjar nio o går vid kvart över ett. Det låter ju jättebra förutom att jag alltid är helt hysteriskt hungrig när jag går hem därifrån. Mitt i allt ska en hund ut. Blir säkert tvungen o ta något äcklig korv som någon slags mellanmål. Annars går jag loss på inredningen hos barnmorskan. Och mitt i all skit så har jag jordens pms-humör.
Jag skriker fan rätt ut snart. Låt  mig vara ifred!

Tidigare inlägg Nyare inlägg