Still feels like a truck went over me
Ja, det känns fortfarande overkligt och jag tror främst det hastiga händelseförloppet orsakat den känslan. Man hann inte med. Man var med kroppsligen men själsligen var man nån annanstans. Det som också förvirrar mig och gör mig obehaglig till mods är att jag känner en deja-vú över hela dagen igår. Vi har iaf sovit som stockar, jag var helt utmattad..gick inte ur sängen förrän vid tolvtiden. Jag känner mig underligt rastlös...och lustigt nog kunde inte eländet kommit mer olämpligt..jag är ledig några dagar nu innan praktiken...o under praktiken slipper jag läxor och sånt. Hade tänkt vara ute med Muzze då massa, hinna med massa promenader osv. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Bara att bli av med rutiner som utfodring, rastning etc känns underligt. Jag städade bort skålarna igår, orkade inte se dem. Speciellt när han lämnat kvar massa mat..som han inte orkade igår ;´(
Nu sitter jag bara här o tittar. Vi ska förvisso åka ut en sväng på mc..vädret är jättefint. Också ironiskt. ..perfekt promenadväder...Sedan vi vet inte. Imorrn ska jag besöka praktiken och senare åker vi upp till pappa en sväng. Äter lunch där.
Sen råkar jag surfa runt och hittar denna artikel och jag känner mig direkt oändligt trött. Hur många löjliga skäl kan det finnas för uppsägningar tro? Och så fort jag läser sånt här har jag lust att vinna äckligt mkt pengar o vara därmed HELT obereonde av jobb, myndigheter etc., slippa stå under massa konstiga människor. Att folk kan ställa krav på kläder, kunskaper, etc har jag inget emot..men herregud, alla är inte sådana som flinar dygnet runt. Men se, man kan vara glad och trevlig iaf.