Nu har sympatikus slagit av..
ja..det autonoma nervsystem som slås på när vi blir arga/upprörda. Är fortfarande helt stum över hur man kan behandla sina medmänniskor...någon man dessutom aldrig mött. Däremot är jag nu helt slut och måste nog sova...jag måste ut en sista gång med hunden. Skulle inte alls förvåna mig om någon ny fullfjädrad idiot dyker upp ur tomma intet och börja kasta förolämpningar. Denna gång är jag dock redo,,,jag har alltid undrat vad som driver såna människor? Måste röra sig om dålig självkänsla och ett sjukligt behov av att försöka applicera detta på andra. Undrar när folk ska lära sig att reda upp sin egen skit istället för att skyffla över den på andra? Enda tröst jag kan komma på och som faktiskt kan få mig att le är att deras beteende säger mer om DEM än vad det gör om MIG. Det är inte min mun som det kommer massa oprovocerad skit ur. Däremot kan jag inte heller låta bli att lite fnissigt undra om hon inte gnällt på mig även om inte hunden var med? Jag trodde faktiskt hon skulle bara masa om sopsorteringen när hon först tog till orda..men det klart..jag gjorde ju inget fel gällande det så då fick man ju hitta annat o klaga på.
Well..jag får väl ge mig ut då...