Exakt, tack!
Den här krönikan stämmer jag in och helt fullt med, det är nämligen så det är. Visst finns det slackers som hellre käkar praliner på sofflocket och stormtrivs med det. Men! Långt ifrån alla 80-talister är såhär! Som krönikören tar upp så är massor i Norge och jobbar på fiskrenserier men även andra ställen. Det är slitsamt, hårt, men betydligt mer givande än vad Sverige erbjudit/erbjuder. Jag blir också grinig över att stämplas som bekväm 80-talist. Ända sen jag gick ur skolan har jag strävat efter ett fast jobb med lön som går att kalla lön. Att vara teleförsäljare har jag provat och det är ganska..ja hopplöst. Att jag sedan råkat ut för mkt oseriösa arbetsgivare och andra nötter i arbetslivet är också oerhört energikrävande. Jag har, oavsett vad andra säger, verkligen slitit för mina anställningar. Jag har aldrig legat på latsidan gällande jobb och aktivitet. När jag först skulle ha praktik gick jag bokstavligen runt i timmar på företag och affärer för att få praktikplats.
Jag har alltid sökt jobb efter jobb, ringt, mailat och postat brev. Ett av alla jobb fick jag genom att sitta o leta i telefonkatalogen sida upp och sida ned, det var en sån där period där jag var utless på allt. Tog håglöst telefonkatalogen och började ringa. Och det gav ju nåt, men inte fan föll det från himlen och rakt i armarna på mig. Jag har inte fått nån som helst hjälp från någon , utan allt har legat på mig. inte mig emot, men så har det varit. En enda gång har arbetsförmedlingen "hjälpt" mig, fast lite annorlunda. Via arbetsförmedlingen fick den där restuarangchefen tag mig. Och helt ärligt, fan det värsta jobb jag haft. Där "latade" jag mig verkligen inte, enligt avtal skulle jag jobba cirka sju timmar per dag...det var sällan det understeg nio timmar per dag. Och även tolv timmar förekom. Dessutom skulle jag vara på "två" platser samtidigt, alltså både i disken och i städet. Som om det inte räckte med det var lönen minimal. Och ja, restaurang förvisso..men ändå. Överlag har jag alltid gått in hundratio procent för varje jobb jag haft, men inte ens hälften av vad jag tjänat har motsvarat hur tungt jobbet varit.
Om jag är otacksam? Nej, jag har klarat mig mirakulöst bra, bara en sån sak som att slippa vända sig till socialen är ett stort plus i kanten.
Jag har också klarat mig från sjukskrivningar och att tvingas leva på sjukpenning. Så jag har haft tur. Däremot är det oerhört felvinklat att påstå att 80 talister är bortskämda personer som väntar på flådiga mediajobb eller andra glassiga erbjudanden. Sedan är såklart ingen status på disk-jobb och städ-jobb. Men ändå intressant..för hur skulle samhället och restauranger fungera utan dessa? Vilka skulle vilja käka på en restaurang där tallrikar, bestick och glas är lite småskitiga? Vem eller vilka vill besöka skitiga kontor, äckliga toaletter, och så vidare? Jag vet då ingen som tycker sånt är lajbans direkt.