channy- the right kind of wrong

Igår fick jag en obehaglig känsla, jag har vidrört tanken förut och även tagit upp det med Thomas som försökt lugna mig med relativt vettiga argument. Men ändå. The bitch is everywhere and she has already turned a several peoples lifes into a hell. Varför skulle jag då vara undantag? Med tanke på hur mkt tur mitt liv innehållit så,,,,,? Jag försöker göra som jag brukar, ta ett djupt andetag  o tänka "okej DÅ, låt gå för att det är så, hur gör vi då? Lösningar? Råd? Hjälp?" Jag brukar slå på autopilot o bara köra på. En tanke brukar också vara att a) jag har klarat så mkt redan i livet b) det finns folk i u-länder som skulle byta till sig mitt liv på en sekund.
Men..de här tankarna får det att isa neröver ryggraden. Såpass mkt att jag tänkt ringa dem o kanske höra efter om de möjligtvis har något reggat på mig? Jag inbillar mig att man kanske iaf kan dämpa slaget.
O sen vet jag inte vad jag gör om det framkommer något om/på mig -också. Min allra första tanke då jag tänker detta scenario är jävligt mkt våld. Våld o illvrål som kommer eka över hela stan. Jag har hållt inne med så mkt, dels för andras skull, dels för att inte jag, specifierat, varit drabbat. Kommer nu detta också....så kan jag inte garantera att jag inte gör mig rejält olycklig.
och. -JAG SKÄMTAR INTE! MITT TÅLADMOD HAR VARIT JÄÄÄÄVLIGT STORT NÄR DET KOMMER TILL DETTA!
Jag måste verkligen ringa imorrn, de här är inte bra för hjärtat.

Working day today! Och efteråt har jag varit på biblioteket o lånat böcker, bland annat Martina - koden. Martina Haag är så vansinnigt rolig.  Hennes "Underbar o älskad av alla..." var en riktigt höjdare. Nu är jag otroligt nyfiken på hur denna bok är.  Sedan gick jag en sväng på stan o sen åkte hem. Nu kom Thomas hem o han har gastat om våfflor. jeje. Så kan det vara.