Varför kan inget vara helt bra?

Jag tappade mitt goda humör imorse när jag ringde akassan för att kolla om mina intyg kommit in. Det hade dem. So far so good. Då börjar hon dra upp förra sommaren o varför inte anställningsbevis samt arbetsgivarintyg kommit. Jag känner att jag inte orkar. Jag drar mekaniskt upp att jag jobbat där och att det visst borde finnas papper om det, så sent som i november skickade vi nya papper. (ni vet den där ljuget  om att jag skulle sagt upp mig självmant)Men nej, det finns inga papper, det finns inget som talar för hösten och sommaren 2007. Jag känner att jag börjar stocka mig i halsen. Hur länge ska det vara såhär? Värst av allt var att sist blev det gny om varför just jag hela tiden ränner med alla dessa eviga papper och intyg? Jag kände mig så nedstämd efter detta. Tårar. Dessa jävla tårar. Varför just jag? Varför hela tiden det här jävla gnölet om intyg? De måste ju bada i alla intyg jag sänt in!

Ringde o pratade med jobbet, de kändes lite bättre. Härefter ska jag dra kopia på varenda bokstav till dem. Jag borde skaffa en pärm eller mapp och sortera upp allting. Skaffa ordning.
Jag. Blir. Så. Förbannat. Trött.

Och efter detta blev jag uppringd och fick fyra dagars jobb tilldelat mig. Kan ju tyckas kanon, två heltidsdagar också. MEN. Eftersom att jag kommer knega dessa dagar och såklart skriva detta i kassakortet, så kommer det låta "Jaha o var du jobbat nuuu då? nu måste vi ha intyyyyyg" Och så är karusellen igång igen.

Jag har också intagit min gamla taskiga matvanor. Jag har svårt o äta, äter skitmat och ¨på mest underliga tider.
Om bara februari och mars kunde vara förbi! Jag hatar vinter. Jag mår dåligt av allt gråväder och regn.

Men värst av allting är att ingen förstår mig. Ingen. Alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback