People grows up, gets married and having children....
Jag sa redan direkt då jag joinade facebook att detta skulle bli minnenas allé för mig. -Indeed! Jag har på den korta stunden då jag varit medlem sett så mkt nunor från förr att det inte liknar någonting. Jag hittar ansikten som jag sett för många, många år sen. Ansikten jag helst vill ge en käftsmäll åt. Ansikten som väcker minnen om forna skoldagar, kommentarer etc. Ansikten som förändrats oerhört mkt eller också inget alls.
They are all there, anyway.
Ikväll hittade jag en av dem som verkligen ansträngde sig hårt för att göra mina skolår till ett helvete. Han har bytt namn. Gissar på att han gift sig eller bara bytt. Han bor dock kvar där hemma. Direkt jag såg hans bild var det som om något rasslade till minnes verket på mig. Sedan lade jag allt eftersom ihop ett och ett. Resultatet blev; fy fan.
Pappa o jag pratade i telefonen härom kvällen,han sa att han röjt ur gamla kläder osv ur källaren. Han sa också att jag gärna kunde få börja titta vad jag vill ha med mig från mitt gamla rum. Inte så att jag ska köras ut, haha, men han tyckte liksom att det är ju mina grejor, då kan jag ha dem. Och fine! no problems. Det finns en sak jag samtidigt vill göra och ändå inte; under min gamla säng finns en träkoffert. Med lås. I den finns massor av dagböcker. Jag har skrivit dagbok sen jag lärde mig att skriva. Jag bävar för att öppna de där böckerna, jag vill å ena sidan inte påminnas om hur tarvligt man kan bli behandlad i skolan. Tänkte iaf plocka med mig den o sen får vi se...
Facebook har också en annan effekt då jag ser dessa ansikten från förr passera; tiden gick så fort. Då o där mådde man jättedåligt och tiden tycktes stå stilla. det är 13 år sedan jag var tio år. 13 år! Det känns som en eon av tid, ofattbart långt. Ändå känns det så nära, ändå minns man så mkt. Det är otroligt.
Jag är väl glad över utgången på allt. Jag kom därifrån. Jag fick iaf två jättefina år att se tillbaka på.
En sak som dock retar mig jävligt mkt är hur folk bemöter mig däruppe i Tanum; som vi vore värsta gamla polarna. Varje gång jag varit där, så nog fasen har det dykt upp en fejja från förr och varit så hiimla hjärtlig mot mig.Why?! Ni brydde er inte om mig då och ni behöver inte spela gull-gull nu. Theres no need for that. Okej det som hände när vi var barn men för mig förändrar det inget. De här små asen har inte ens, på dessa 13 år bett om ursäkt. Och nej, jag tror inte ungar är dumma i huvudet, det klart som fan de fattade hur illa dem gjorde mig! ingen ska komma o påstå att dem var omedvetna om det. Att sen ovanpå det komma o verka kompis med en är ju helt sjukt. Helt plötsligt har dessa idioter "tänkt så mkt" på mig, de har "undrat över vad jag tog vägen" hahahahaha, yeah right. Ni är nyfikna små imbeciller , inget annat.
Thats all from me tonight....
They are all there, anyway.
Ikväll hittade jag en av dem som verkligen ansträngde sig hårt för att göra mina skolår till ett helvete. Han har bytt namn. Gissar på att han gift sig eller bara bytt. Han bor dock kvar där hemma. Direkt jag såg hans bild var det som om något rasslade till minnes verket på mig. Sedan lade jag allt eftersom ihop ett och ett. Resultatet blev; fy fan.
Pappa o jag pratade i telefonen härom kvällen,han sa att han röjt ur gamla kläder osv ur källaren. Han sa också att jag gärna kunde få börja titta vad jag vill ha med mig från mitt gamla rum. Inte så att jag ska köras ut, haha, men han tyckte liksom att det är ju mina grejor, då kan jag ha dem. Och fine! no problems. Det finns en sak jag samtidigt vill göra och ändå inte; under min gamla säng finns en träkoffert. Med lås. I den finns massor av dagböcker. Jag har skrivit dagbok sen jag lärde mig att skriva. Jag bävar för att öppna de där böckerna, jag vill å ena sidan inte påminnas om hur tarvligt man kan bli behandlad i skolan. Tänkte iaf plocka med mig den o sen får vi se...
Facebook har också en annan effekt då jag ser dessa ansikten från förr passera; tiden gick så fort. Då o där mådde man jättedåligt och tiden tycktes stå stilla. det är 13 år sedan jag var tio år. 13 år! Det känns som en eon av tid, ofattbart långt. Ändå känns det så nära, ändå minns man så mkt. Det är otroligt.
Jag är väl glad över utgången på allt. Jag kom därifrån. Jag fick iaf två jättefina år att se tillbaka på.
En sak som dock retar mig jävligt mkt är hur folk bemöter mig däruppe i Tanum; som vi vore värsta gamla polarna. Varje gång jag varit där, så nog fasen har det dykt upp en fejja från förr och varit så hiimla hjärtlig mot mig.Why?! Ni brydde er inte om mig då och ni behöver inte spela gull-gull nu. Theres no need for that. Okej det som hände när vi var barn men för mig förändrar det inget. De här små asen har inte ens, på dessa 13 år bett om ursäkt. Och nej, jag tror inte ungar är dumma i huvudet, det klart som fan de fattade hur illa dem gjorde mig! ingen ska komma o påstå att dem var omedvetna om det. Att sen ovanpå det komma o verka kompis med en är ju helt sjukt. Helt plötsligt har dessa idioter "tänkt så mkt" på mig, de har "undrat över vad jag tog vägen" hahahahaha, yeah right. Ni är nyfikna små imbeciller , inget annat.
Thats all from me tonight....
Kommentarer
Trackback