channy- the right kind of wrong

Helgen har varit hemskt tråkig. Jag kan inte gå in på varför för det finns säkert nyfikna personer här som fiskar efter något o köra i halsen på mig. Men jag kan sammanfatta det med att jag varit frukstansvärt arg och besviken. Det har känts bättre under kvällen nu. Pratade lite förut och det lättade lite på det värsta trycket. Jag har klargjort min ståndpunkt i frågan o jag tänker inte rubba mig en millimeter angående det! Personen lider ju helt uppenbarligen av psykiska störningar av något slag och varför i helvete ska vi, omgivningen, finna oss i hennes jävla nycker och påfund? Speciellt då dem är olagliga? Näe! Det  finns som sagt inget som helst skäl för det.
Mitt svar på folkets eventuella invändningar är kort o gott; ge mig ett jävligt bra skäl till varför jag ska acceptera det. Motivera mig, tack. Och den ska vara sjuhelsickes bra. Samma sak sa jag till Thomas.

Jag fick i dagarna tillfälle att ge den där andra kärringen ( det var ju  två som flög på mig här ute) något att tänka på. Hade varit ute på rastnings runda med Muzze o ska precis gå ned för trappan intill gården då jag får se henne. Hon står o pratar med några, o hennes hund är med också. Helt plötsligt hör jag ett illvrål i stil med "Nej, för helvete, nu lägger du av!!" och så rycker hon tag i hund. Jag lyfter lojt handen, sätter den mot munnen o ropar; "Misshandla inte hunden nu, vetja!!"
Så. In your face, kärring.