channy- the right kind of wrong

Japp, snacka om flyt, lyckad arbetsintervju idag. (kommer få provjobba) plus att jag fått jobb på ett annat ställe. Problematiken är att det är bara är två dagar. Alltså jagar jag vidare efter bättre möjligheter, helst heltidstjänst, som är lediga. Men jag har nog aldrig tidigare haft sånt flyt, som nu, i arbetssökandet! =)
Och jag är förbannat nöjd och stolt över mig själv. Tänkte jaga vidare i eftermiddag, men behöver ta en paus och göra lite annat. Märkliga är att jag är så sjukt motiverad, kan sitta i timmar och skriva brev, ringa, maila...ja, you name it!

Jag körde vilse i Vänersborg, där intervjun var. Kom in i stan från "fel" håll och allt bara gick åt helvete. Först efter en kvart hittade jag kontoret. Jag kände mig inte alls vare sig fräsch lr pigg, fortfarande förkyld o krasslig. Hade inga förhoppningar heller, intervjuer är inte min grej! Sitta och förklara varför just jag är bra osv. Men det blev inte så "uppstolpat", utan rätt avslappnat. Det som gjorde mig extra glad var hans kommentar om min "verbala förmåga". Jag hade fått ett glas vatten som jag sippade på, (min hals var som Sahara), och han började nämna detta. Jag tänkte "åh nej, nu vill han inte ha mig där, pga min sociala framtoning...har varit trubbel med det förr ju". Istället sa han att de andra tjejerna (o tydligen killarna) inte var så verbala av sig och att det var ett _stort_ plus i kanten att jag var det. Att kunna kommunicera lätt med kunderna var tydligen väldigt viktigt. Jag blev alldeles varm inombords och riktigt glad av att höra så mycket positivt.

Han var inte samma människa som ringt mig, tydligen var det hans son som ringt mig. Så under vårt samtal så ringer han sonen och säger att han vill ha mig på provjobb och hör efter om det finns möjligheter den närmaste tiden!! =))
Jag är helt omtumlad, den här veckan har öppnat så mycket dörrar för mig. Aldrig har jag haft sån här........tur(?), då jag sökt jobb. Men jag tror bestämt det har att göra med att jag vuxit som person det senaste året. Jag är inte lika rädd för att "göra bort mig". Jag skickar ansökningar till höger och vänster, jag ringer helt sonika upp arbetsgivare, jag mailar som en galning. Jag är på ren svenska, inte ett jävla dugg rädd längre. Jag kör så det ryker för jag vill ha jobb. Jobb som jag inte tror på jättemkt själv, nähä, so what då? Jag bara sänder in ett brev.  Eller saker/uppgifter jag inte gjort tidigare? Jaha, so what, jag kanske inte kan det nu, men vad fan. jag lär mig väl! :P

Mår just nu förträffligt :)
Efter mina eskapader i Vbg blåste jag direkt hem till UA. Börjar verkligen få pejling på körning, i början då jag fått körkortet var jag livrädd för allting. :P Folk, djur, att bilar skulle missa mig och preja mig i sidan, att de skulle köra ut rakt framför mig. Allt sådant har släppt, även om jag är vaksam och på min vakt är det inte alls samma sak längre. Mkt säkrare, "more confident" som Tyra i Top modell skulle sagt :P

Stannade på bibblan innan jag åkte helt hem. Lånade massa böcker;:
"Stjärnfabriken" - Clare Naylor och Mimi Hare
"Vänaste land" - Åke Edwardsson
"Dömd att stenas"- Safiya Hussaini
"Himmel och Helvete, mord i Knutby"-Terese Christiansson
....som sagt, här ska läsas. Har varit så sugen på bra och spännande böcker så nu ska jag riktigt frossa i dem.

Allt jag önskar nu, är värme (det är sviiinkallt här nu), sol, och att mitt flyt håller i sig. =)