Det var tider det!
Fick ett ryck och började gå igenom gamla cdskivor, (köper ju aldrig några numera ;P ) och där fanns mina skivor med Kent. Det snackas så mycket skit om Kent, om det är "musik för depressiva fjortisar som skär sig i armarna" osv. Det klart fjortisar tar patent på låtar med dystert innehåll. And so what? Blir en grupp dålig för det? Jag älskar Kent för deras texter, dem är så vackert sorgliga att man både vill skratta och gråta. En del av minnena är roliga, andra jobbiga. Mådde ju så dåligt i början av trean på gymnasiet.
Plötsligt bodde jag ensam och trots att jag hade både klasskompisar och andra runt mig, så kände jag mig så grymt ensam.
Jag var alldeles ifrån mig, kände mig som ett flyende djur. Då, och än idag, kan jag förstå varför jag mådde sådär. En del menar att eftersom jag helt plötsligt fick så mkt tid för mig själv, så sattes chocken in på riktigt. Alltså chocken efter mammas hastiga bortgång. Jag vet inte, det var ju ett och ett halvt år efteråt. Fast å andra sidan, då jag bodde hemma var jag upptagen jämnt. Läxor, hushållsarbete, tvätt, hetsiga bråk och annat jobbigt. Helt plötsligt hade jag så mycket tid, trots läxor osv så hade egentiden förändrats drastiskt. Jag mådde piss, bästa var natten, då kunde jag koppla bort allting. Bara sooova. jag minns tydligt hur jag varje morgon tyckte det var en kraftansträngning att ta sig ur sängen. Jag låg hellre kvar. Jag sket i det mesta runt mig. Hur det sakta klingade av minns jag inte....men en dag slapp jag ur ångestens klor. Och faktum är att jag aldrig, sen dess, mått sådär dåligt. Och det känns bra.
Nu ska jag sova iaf. Har mejlat iväg arbetet till samhällsläraren, ska bränna ut en skiva o sedan sussa. Så förbannat mycket att tänka på nu.....förresten, någon som vet hur man lägger ut videoklipp här? Tänkte försöka lägga ut en video med underbara Caridee från sjunde säsongen av Top modell. Klippet är från youtube. Så...smarta människor som vet, berätta hur jag gör :P
Plötsligt bodde jag ensam och trots att jag hade både klasskompisar och andra runt mig, så kände jag mig så grymt ensam.
Jag var alldeles ifrån mig, kände mig som ett flyende djur. Då, och än idag, kan jag förstå varför jag mådde sådär. En del menar att eftersom jag helt plötsligt fick så mkt tid för mig själv, så sattes chocken in på riktigt. Alltså chocken efter mammas hastiga bortgång. Jag vet inte, det var ju ett och ett halvt år efteråt. Fast å andra sidan, då jag bodde hemma var jag upptagen jämnt. Läxor, hushållsarbete, tvätt, hetsiga bråk och annat jobbigt. Helt plötsligt hade jag så mycket tid, trots läxor osv så hade egentiden förändrats drastiskt. Jag mådde piss, bästa var natten, då kunde jag koppla bort allting. Bara sooova. jag minns tydligt hur jag varje morgon tyckte det var en kraftansträngning att ta sig ur sängen. Jag låg hellre kvar. Jag sket i det mesta runt mig. Hur det sakta klingade av minns jag inte....men en dag slapp jag ur ångestens klor. Och faktum är att jag aldrig, sen dess, mått sådär dåligt. Och det känns bra.
Nu ska jag sova iaf. Har mejlat iväg arbetet till samhällsläraren, ska bränna ut en skiva o sedan sussa. Så förbannat mycket att tänka på nu.....förresten, någon som vet hur man lägger ut videoklipp här? Tänkte försöka lägga ut en video med underbara Caridee från sjunde säsongen av Top modell. Klippet är från youtube. Så...smarta människor som vet, berätta hur jag gör :P
Kommentarer
Trackback