Återigen på ruta ett
Helvetes jävla dag. Nej, jag tänker inte be om ursäkt nu för mitt kommande blogg inlägg, för nu är jag lack värre. Orkar inte ge någon detaljerad förklaring på vad som hänt, men det är helt otroligt vad allt ska krångla!
Man tycker att annonser borde stämma, dvs det som står där ska också efterlevas. Men nej. Samtidigt som jag blir så ursinnig så är det nästan komiskt. Som dolda kameran eller något sånt. För varenda gång så är det någonting som ska gå snett. Aldrig kan något helt och hållet stämma. Alltid är det någon skitdetalj allting stupar på. som detta, en dag? Åååårgh! Ett par dagar!! Åååargh! VARFÖR?!! i början fick man inget jobb alls, nu får man däremot svar men istället så skiter det sig på något annat håll. Helt sanslöst.
Ovanpå allting så hade man gått upp i ottan, satt sig på en buss fastän ögonen fortfarande gick i kors och man var lite spänd. Sedan irrade man runt för att hitta rätt anslutningsbussar och allting. Sen ut i längs Skandia hamnen, fick förresten efter det usla mötet sitta och vänta på bussen i något som nästan var en ridå av oljestank och diesel. Jovisst ja, jag kastade ut 200 hundra på detta.
Man tycker att någon gång borde gå, alla tjatar om det också; "någon gång vänder det". Jamen NÄR då?! Hur länge till ska man orka med olika bakslag hela tiden. All möjlig skit ska hindra en. Det kanske är lätt för andra som inte upplevt detta o säga att man ska hålla humöret uppe. Personligen har jag lust att skrika rakt ut, slå någon på käften och sen bara skita i allting.
För tro mig, jag gör allt jag bara kan, ändå lyckas det ideligen bli fel.
Det är faan mig inte rättvist, skiter i om livet inte är rättvist. Det är upp efter väggarna galet då andra slackers som ligger hemma på sofflocket lyckas men en annan som sliter och kämpar aldrig fixar det.
så - once again I am back on square one. Alltid såhär; ett steg framåt och två tillbaka.
Helvetes jävla skit fan.