channy- the right kind of wrong

....Som jag är så kommer jag ägna en kategori där jag recenserar hudvård-och make up som jag provar. Dels för mitt egna intresse o sedan för att ge andra i alla fall en viss inblick i olika produkter. Min syn på saken ;)

Håll ut kik i denna kategori härefter...

Skitsnack, taskiga kommentarer, tillmälen o annan dynga som jag eventuellt fått höra bara rinner av mig. De tar inte fäste på mig. Jag kan komma på med mig att undra över vad de sa egentligen. eller så. Men vad som gör mig riktigt jävla förbannad är folk som har förutfattade åsikter om mig. Människor som i sin enfald verkar tro att de KÄNNER mig. Det är faktiskt rent skrattretande att ni ens kan med o framstå på det sättet! Vad vet en människa om mig som har träffat mig i typ....tre timmar? Eller en timme för den delen? Jag är en ärlig människa,  jag är också uppvuxen på det sättet att jag aldrig, någonsin, skulle få för mig att på nåt sätt nedvärdera, dumförklara eller förringa en främmande människa. Inte heller skulle jag få för mig att behandla, t.e.x. en tjugoåring annorlunda än en femtioåring.

Ändå har jag blivit utsatt för ovanstående saker. Fyra år, gott folk. Det är så lång tid som det gått sen min student. Under dessa fyra år har jag mött så mkt underligt folk. Ja, jag väljer att ettikera människor så när dem antingen försöker "känna mig" leka amatör psykologer, tala om mig vad jag kan o inte kan. Det har även inträffat åtskilliga gånger att äldre människor försökt trampa på en, i form av olika, patetiska försök.  Nej. jag säger inte att det är konstigt, unikt eller bara hänt mig. Det händer säkert alla någon gång. Det jag förvånas över är i herrans namn man kan bete sig så. Hur kan man ha mage att bete sig så mot en främmande människa? Jag har starka minnen från tiden då mamma levde. Skulle jag betett mig som vissa bemött mig, så hade hon skämts ögon ur sig över mig.

Och ja, man väljer i stort sett hur man ska ta saker som händer. Jag kan tycka att detta är skit sak samma, men å andra sidan kan jag inte det.  Jag tycker nämligen inte att det är ett acceptabelt beteende från andra. Och jag tycker verkligen inte att jag ska acceptera vad som helst. Bortskämd? Bitter? Sur? Ja, ettikera mig bäst fan ni vill. Men jag kan sätta en peng på att ni inte skulle vilja bli förolämpade, felanalyserade och dumförklarade av människor som absolut inte vet ett skvatt om er.

Jag orkar inte förklara grunden till detta inlägg, men jag mår uselt nu för tiden. sen två veckor tillbaka har jag mått dåligt. ömsom arg, ömsom likgiltig. Och det är ingen idé att förklara för det är ingen som förstår....

Well, shit the same. idag har jag arbetat o är ledig i två dagar nu. Enda jag vet är att bilen ska få sig en omgång. Städning alltså. Dammsuga, torka med Ajax, skura mattor, rolla med klädroller så allt "fint" damm o hår försvinner, torka med fuktig trasa i sätena, slänga skräp. 

Och ikväll såg jag på åttonde säsongen av Top model America. Ska bli kul, nu när jag inte sett ett enda avsnitt på Youtube, som jag brukar annars. Kan verkligen bli festligt o se vilka sammandrabbningar det kan bli i denna säsong, tyckte gänget som utvalt var en spridd skara av personligheter. Lovely!

Fick också mitt paket från Adlidbris och Eleven idag. Har blivit helt såld på nätshopping, fullständig beautyjunkie och böcker!! Åh, alla dessa böcker. Det mesta i skönlitteratur slinker ned. Har förresten en bokhög åt min farmor, för hon är lika boktokig som jag ;)

Snart dags att sova. Bästa tiden på dygnet. Bara sova igenom alla jobbiga funderingar....

För ett år sedan, knappt, fanns det underbara chokladmuffins på Pressbyrån. sådär krispig yta och saftiga inuii. Rik på chokladsmak och smakade inte alls sådär torrt och smaklöst som andra bake-off kaffebröd kan göra. Kan ju aldrig tro att Pressbyråns personal stod och bakade muffins runt halv fem på morgonen....hur som helst är dessa godsaker borta! Blev så besviken när jag upptäckte detta, inte för att jag springer ned dörrarna på Pressbyrån för muffins. men ändå. De var så grymt goda!


Fick jobba idag och det var djävulskt segt! inte jobb på en hel vecka resulterar i förslappning. Jag var oändligt trött och inte förrän framåt elva - tolv började jag piggna till. Om ens det, för jag ännu trött. Efter arbetet gick jag förbi affären och köpte mjölk och det jag behöver inför min farmors present. Hon fyller år imorrn och jag fick en idé om vad som skulle passa. Sedan löste jag ut mina pengar. den summan jag råkat betala för mkt till Telia. Sedan har sommartiderna hos bussarna äääntligen tagit slut. Istället för att vänta sega halvtimmar eller timmar så går bussen varje kvart igen. Tack för det!!

kom hem, gick ut med hunden (vi är hundvakter) sedan in och gjorde i ordning mat till mig. Var så hungrig att jag hade ont :S Nu är jag helt slut., mätt, trött men belåten...:)

Igår krämade jag in hela mig med bodybuttret från Hawiian Tropic (som jag tidigare skrev om) och vilken mjukhet! Vilken doft! Ni måste prova! ;)

Får börja titta efter nya velourbyxor, mina hello kitty byxor har fått nån jävla fläck som inte gått bort i maskinen :( Trots att jag tvättade dem direkt då fläcken hamnat där + hällde på fläckborttagning. HATAR fettfläckar!

För några dagar sen nämnde jag att Mia Eriksson, bakom böckerna Gömda, Asyl och Mias hemlighet, kommit ut med ytterligare en bok; Mias systrar.
Jag har läst mer än hälften och det räckte med bara några sidor för att bli helt rasande. Vad fan är fel på Sveriges rättsystem egentligen? När dem tillåter psyksjuka karlar leva rövare hejvilt utan några som helst konsekvenser?! Boken ska porträttera tre kvinnoöden. Ena handlar om Veronika, hennes historia är identisk med så många andras; häftig förälskelse, löften om guld och gröna skogar, hon blir överröst med smicker och komplimanger. Sedan kommer små diskreta invändningar mot mat, kläder, kroppsfigur och mkt mer. För att sedan blir värre och slutligen kommer första slaget. Veronikas man är fullständig idiot, han ljuger ihop helt makalösa historier i rättssalen, han slår i socialtjänsten en massa dravel. Inget av hans påstående dubbelkollas, nej, helt kallt tar man HANS uppgifter på blodigt allvar. Som t.e.x att Veronika är usel mamma, prostituerad, "springer" med karlar och mkt mer. Det är rena orddiarrén han häver ur sig och ändå kan ingen ens få tanken att ifrågasätta det hela!!
Jag vill inte säga för mkt för den som eventuellt vill läsa boken, men jag har bara en sak att säga; Fyyy faaan.
Och Sverige ska föreställa rättsstat. hahahahahaha. Jojo, verkligen när dem låter vilken rappakalja som helst bara godtas.

Det som verkligen tar mig hårt är hur dessa problem behandlas. Poliser trodde inte Veronika, de verkar inte alls ha fått någon psykologi under sina jävla år i polisskolan. För om man begriper en människas psyke så blir en misshandlad kvinna helt uppenbar att förstå sig på. Det handlar om ett psykologiskt mönster där normaliseringsprocessen sätter in. Dvs; man normaliseras vid våld, tortyr, förnedring och annan galenskap. För att man blivit hjärntvättad. Alla som tycker att kvinnor bara ska lämna en karl är verkligen dåligt pålästa. Det finns inga människor som frivilligt går in i en sjuk relation. Det är något man hamnar i. Trots att det handlar om våldsamma, kanske psykiskt störda män, så vet dem precis hur de ska göra/säga för att få kvinnan runt sin lillfinger.
Som jag tidigare skrev; det handlar om en successiv process, att ta ifrån kvinnan självförtroendet, baktala vänner och familj, det mannen i regel vill är att få kvinnan beroende av sig. Hans sjuka värld går ut på att ingen ska kunna vilja ha henne.

Jag skrev ett arbete om hedersmord under förra hösten då jag pluggade. Det är högst irriterande att Sverige, t.e.x vill göra skillnad på ett HEDERSmord och ett "vanligt" kvinnomord. För det är nämligen ingen skillnad. De som mördar i heders namn är lika mkt Pelle Svensson som Mustafa Assam. Samma faktorer ligger bakom; kvinnan har frigjort sig (alternativt försöker) och tack vare det anses mannen ha blivit vanärad. Det handlar om någon fånig "äganderätt" av en människa och dess sexualitet. De kan inte acceptera att kvinnan vill gå egen väg, ha egen sexuell relation med någon annan och mkt mer. Därför slår dem, hotar och lever om. Det som Veronika utsattes för är skrämmande likt så många andras kvinnors öden. Man kanske kan tycka att hedersmord är inte samma sak, ty då är det en FAR och DOTTER det handlar om. Men ser ni inte samma faktorer; fadern vill kontrollera, han ska välja vad hon ska göra, vem hon ska gifta sig med, hon får inte välja kläder efter egen smak osv.
Systematiskt våld riktat mot kvinnor är oftast kopplat med kontroll och makt.

Jag var både tårögd och ilsken under mitt arbete, för varenda gång en löpsedel eller notis om hedersmord dyker upp så knarrar svensken så belåtet att det är "de där muslimerna". Så fan heller, så sent som förra året dödades en kvinna med YXA av sin sambo, svensk, i Norrland. Häromveckan läste Thomas högt att något svingat sin kvinnliga sambo i håret så att skalpen lossnade. Anette som också boken handlar om träffade en "normal svensk man" som blev hennes mardröm.

Våldet är helt sinnessjukt. Men vad som är absolut värst är att dessa kvinnor blir misstrodda, förklarade som hysteriska kärringar och sedan hittas dem mördade i värsta fall.
Jag undrar när rättsalarna slutar sparka på den som redan ligger och istället börja bestraffa den skyldige....

Helvetes jävla dag. Nej, jag tänker inte be om ursäkt nu för mitt kommande blogg inlägg, för nu är jag lack värre. Orkar inte ge någon detaljerad förklaring på vad som hänt, men det är helt otroligt vad allt ska krångla!

Man tycker att annonser borde stämma, dvs det som står där ska också efterlevas. Men nej. Samtidigt som jag blir så ursinnig så är det nästan komiskt. Som dolda kameran eller något sånt. För varenda gång så är det någonting som ska gå snett. Aldrig kan något helt och hållet stämma. Alltid är det någon skitdetalj allting stupar på. som detta, en dag? Åååårgh! Ett par dagar!! Åååargh! VARFÖR?!! i början fick man inget jobb alls, nu får man däremot svar men istället så skiter det sig på något annat håll. Helt sanslöst.
Ovanpå allting så hade man gått upp i ottan, satt sig på en buss fastän ögonen fortfarande gick i kors och man var lite spänd. Sedan irrade man runt för att hitta rätt anslutningsbussar och allting. Sen ut i längs Skandia hamnen, fick förresten efter det usla mötet sitta och vänta på bussen i något som nästan var en ridå av oljestank och diesel. Jovisst ja, jag kastade ut 200 hundra på detta.

Man tycker att någon gång borde gå, alla tjatar om det också; "någon gång vänder det". Jamen NÄR då?! Hur länge till ska man orka med olika bakslag hela tiden. All möjlig skit ska hindra en. Det kanske är lätt för andra som inte upplevt detta o säga att man ska hålla humöret uppe. Personligen har jag lust att skrika rakt ut, slå någon på käften och sen bara skita i allting.
För tro mig, jag gör allt jag bara kan, ändå lyckas det ideligen bli fel.
Det är faan mig inte rättvist, skiter i om livet inte är rättvist. Det är upp efter väggarna galet då andra slackers som ligger hemma på sofflocket lyckas men en annan som sliter och kämpar aldrig fixar det.


så - once again I am back on square one. Alltid såhär; ett steg framåt och två tillbaka.
Helvetes jävla skit fan.