Gnället
Jag är faktiskt helt utled på att höra folk beklaga sig om allt. Nu det sista har valet varit det största samtalsämnet, vilket ju är ganska självklart. Men poängen är att folk ger sig så förbannat över t.e.x att akassan ska sänkas. Ja, det jävligt dumt, det håller jag med om. Men vet ni egentligen om hur bra vi har det i Sverige? Folk gnäller hela jävla tiden om pengar, och det är samma sak hela tiden; de har för LITE för pengar. Tror ni att t.e.x andra delar av världen har det så himla fett ställt med t.e.x sjukersättningar, akassor, och studiemedel? Bland annat så jag har förstått att t.e.x Frankrike har extremt lite att erbjuda studenter, ekonomiskt sett. En tjej hörde jag påstå att de skulle ha 900 kr! Tänk en student i Sverige som fått 900 av Csn. (alltså ingen gymnasie-elev nu) , vilket rama-skri som skulle utbrutit. (iofs med ganska stor rätta eftersom hyran ligger på mellan 2-3 tusen för en lägenhet). Men ändå. En vän till mig läser i USA, han säger att massa, om inte alla han känner och pluggar med jobbar extra för att kunna överleva som studenter. Som det lät på honom var det självklarhet att eleverna skulle jobba också, inte bara förvänta sig att myndigheter ska punga ut med flera tusen.
Sedan är det många som grämer sig över ifall, och de ställen där vården kostar. Jag säger såhär; alla ska få vård och man ska inte behöva köpa vården. Men många jag känner väljer hellre att köpa, betala privat för vård. De är pisströtta på nonchalans, orimliga väntetider, etc. Det är ju deras val ifall de hellre vill betala o få vård. Men vad jag stör mig på är att Sverige verkar allt mer vara ett land där folk förväntar sig att allt ska trilla från himlen på dem. Många verkar tro att staten är någon slags jätte-förälder som ska försörja allt och alla. Ta inte detta fel nu, givetvis ska det finnas en grundtrygghet, dvs akassor, sjukpenning osv. Men jag tycker många pratar om detta som om det vore något ALLA ska ha rätt till. Vet många dönickar som går på bidrag osv, till ingen nytta. Människorna är friska, arbetsdugliga men ser hellre att leva på bidrag. Varför?
En tjejkompis till mig känner en sån kille. Han vägrar jobba. Varför i hela fridens namn vägrar man arbeta? Jag gick, hemska tid, arbetslös i ett år ungefär. Absolut en av mina värsta tider i livet hittills. Och så finns det som väljer en sån tillvaro. Helt sjukt ju.
Och sedan är jag trött på alla lata jäklar, i den form att dem visst kan jobba, att dem visst fixar många saker samtidigt. Men ändå "orkar inte" Vilket crap, jag läser 400 poäng på en termin nu, jag sliter förgäves med körkort,OCH jobbar samtidigt. Tungt? Ja, såklart. Men vem sa att livet är någon rosenskimrande dröm utan hinder? Och jag sliter hellre arslet av mig på alla sätt o vis för att slippa alla bidrag och jox. Jag orkar inte gny om CSN´s bidrag utan försöker hellre jobba ihop lite extra vid sidan av.Så gör massvis av andra länder runt om i världen, så vad hindrar svenska studenter egentligen?
Och jag hoppas verkligen att mitt budskap gick fram, dvs att bidrag ska folk få som behöver det, inte ni som inte orkar göra ett skit. Vi hade lika gärna kunnat leva på gatan i någon öststat, alldeles utblottade, eller levt i ett vindpinat tält i Pakistan, vi hade kunnat haft en miljon ggr värre mot hur vi har det, ändå är det bara massa gnäll som genomsyrar vardagen.
Sedan är det många som grämer sig över ifall, och de ställen där vården kostar. Jag säger såhär; alla ska få vård och man ska inte behöva köpa vården. Men många jag känner väljer hellre att köpa, betala privat för vård. De är pisströtta på nonchalans, orimliga väntetider, etc. Det är ju deras val ifall de hellre vill betala o få vård. Men vad jag stör mig på är att Sverige verkar allt mer vara ett land där folk förväntar sig att allt ska trilla från himlen på dem. Många verkar tro att staten är någon slags jätte-förälder som ska försörja allt och alla. Ta inte detta fel nu, givetvis ska det finnas en grundtrygghet, dvs akassor, sjukpenning osv. Men jag tycker många pratar om detta som om det vore något ALLA ska ha rätt till. Vet många dönickar som går på bidrag osv, till ingen nytta. Människorna är friska, arbetsdugliga men ser hellre att leva på bidrag. Varför?
En tjejkompis till mig känner en sån kille. Han vägrar jobba. Varför i hela fridens namn vägrar man arbeta? Jag gick, hemska tid, arbetslös i ett år ungefär. Absolut en av mina värsta tider i livet hittills. Och så finns det som väljer en sån tillvaro. Helt sjukt ju.
Och sedan är jag trött på alla lata jäklar, i den form att dem visst kan jobba, att dem visst fixar många saker samtidigt. Men ändå "orkar inte" Vilket crap, jag läser 400 poäng på en termin nu, jag sliter förgäves med körkort,OCH jobbar samtidigt. Tungt? Ja, såklart. Men vem sa att livet är någon rosenskimrande dröm utan hinder? Och jag sliter hellre arslet av mig på alla sätt o vis för att slippa alla bidrag och jox. Jag orkar inte gny om CSN´s bidrag utan försöker hellre jobba ihop lite extra vid sidan av.Så gör massvis av andra länder runt om i världen, så vad hindrar svenska studenter egentligen?
Och jag hoppas verkligen att mitt budskap gick fram, dvs att bidrag ska folk få som behöver det, inte ni som inte orkar göra ett skit. Vi hade lika gärna kunnat leva på gatan i någon öststat, alldeles utblottade, eller levt i ett vindpinat tält i Pakistan, vi hade kunnat haft en miljon ggr värre mot hur vi har det, ändå är det bara massa gnäll som genomsyrar vardagen.
Kommentarer
Trackback