Meningen?
Det verkar ha kommit ett nytt högtryck nu, det har varit varmt sedan i fredags. Härligt. Jag formligen älskar sommaren. Att kunna gå ut utan en massa jackor, varma skor, halsdukar och sånt.
Jag tycker också värmen och solen gör så att hela staden, eller rent av Sverige blommar upp. Uteserveringarna surrar av liv, folk slänger sig handlöst på bryggan och lapar sol, läser tidningar eller bara slappar.
Ja, det bara sjuder av liv överallt.
Så jag förstår verkligen inte varför man måste ha vinter? Eller vad får man ut av den?
Från ungefär november till maj mår jag psykiskt dåligt nästan, är trött nästan dygnet runt, är deppig och ser inga direkt ljusglimtar i tillvaron.
På stan skyndar folk hit och dit, ingen vill vara ute i snålblåst och regn eller snö och minusgrader. När skolor och jobb slutat så finns nästan ingen kvar på stan, det är helt öde nästan överallt.
Man tvingas pälsa på sig jacka, halsduk, mössa och vantar. Vinterstövlar eller kängor.
Jag vet inte, men jag tycker det känns som om livet, iaf det sociala livet tar en rejäl paus under vintermånaderna. Allt är stendött!
Jag som älskar kjolar, linnen, piratbyxor, shorts....ja..dem får man använda högst två-tre månader om året. Skandal ju.
På sommaren händer det så mkt, fester, festivaler, grillkvällar, midsommarfirande, eller bara spontant sitta på serveringar. Njuta vädret och sitt sällskap.
Från ungefär maj och fram till iaf september är iaf min kalender ofta fullbokade fester, kompisträffar, spontana fikor, kvällar då man spelar kubb eller minigolf. På vintern är det kanske nån enstaka fest och nån sömnig filmkväll.
Jag tror också det är därför svenskar har ryktet om sig att vara blyga, kanske osociala. Vem blir inte inbunden och trött av ungefär 8 månader av mörker och kyla? Som en före detta arbetskamrat sa "näe, hur lätt är det att vara sociala när man fryser hela tiden" när vi pratade om den hårda vintern vi hade. Precis, vintern som gick var iaf för mig en av de värsta. Fy fan, vad kallt det var! Minns den där morgonen då det var nästan 20 minus. Att man inte förfrös. Och då menar jag, när det blåser snålblåst och en temperatur på ca minus tjugo...vem vill vara social och påhittig? Jag längtade hem efter jobbet om kvällarna, in i värmen, under en fleecefilt och en varm kopp te.
Nåja..jag får försöka njuta så mkt som möjligt av sommaren. Men jag skulle gärna haft en mycket, mycket längre sommarperiod.....
Jag tycker också värmen och solen gör så att hela staden, eller rent av Sverige blommar upp. Uteserveringarna surrar av liv, folk slänger sig handlöst på bryggan och lapar sol, läser tidningar eller bara slappar.
Ja, det bara sjuder av liv överallt.
Så jag förstår verkligen inte varför man måste ha vinter? Eller vad får man ut av den?
Från ungefär november till maj mår jag psykiskt dåligt nästan, är trött nästan dygnet runt, är deppig och ser inga direkt ljusglimtar i tillvaron.
På stan skyndar folk hit och dit, ingen vill vara ute i snålblåst och regn eller snö och minusgrader. När skolor och jobb slutat så finns nästan ingen kvar på stan, det är helt öde nästan överallt.
Man tvingas pälsa på sig jacka, halsduk, mössa och vantar. Vinterstövlar eller kängor.
Jag vet inte, men jag tycker det känns som om livet, iaf det sociala livet tar en rejäl paus under vintermånaderna. Allt är stendött!
Jag som älskar kjolar, linnen, piratbyxor, shorts....ja..dem får man använda högst två-tre månader om året. Skandal ju.
På sommaren händer det så mkt, fester, festivaler, grillkvällar, midsommarfirande, eller bara spontant sitta på serveringar. Njuta vädret och sitt sällskap.
Från ungefär maj och fram till iaf september är iaf min kalender ofta fullbokade fester, kompisträffar, spontana fikor, kvällar då man spelar kubb eller minigolf. På vintern är det kanske nån enstaka fest och nån sömnig filmkväll.
Jag tror också det är därför svenskar har ryktet om sig att vara blyga, kanske osociala. Vem blir inte inbunden och trött av ungefär 8 månader av mörker och kyla? Som en före detta arbetskamrat sa "näe, hur lätt är det att vara sociala när man fryser hela tiden" när vi pratade om den hårda vintern vi hade. Precis, vintern som gick var iaf för mig en av de värsta. Fy fan, vad kallt det var! Minns den där morgonen då det var nästan 20 minus. Att man inte förfrös. Och då menar jag, när det blåser snålblåst och en temperatur på ca minus tjugo...vem vill vara social och påhittig? Jag längtade hem efter jobbet om kvällarna, in i värmen, under en fleecefilt och en varm kopp te.
Nåja..jag får försöka njuta så mkt som möjligt av sommaren. Men jag skulle gärna haft en mycket, mycket längre sommarperiod.....
Kommentarer
Trackback