Till Emma, om Emma
Tänkte egentligen inte blogga idag, är nåt djävulskt trött och seg. Skrivit ihop psykologin till imorrn i ett nafs, läst i min klassiker som jag senare ska recensera i svenskan *snaaark* Har noll energi.
Men jag tänkte ändå blogga, om Emma och till Emma. För hon åker nämligen till Thailand om en vecka och stannar borta i flera månader. Its heavy :S
Nåja, here we go, all for you Emma;
Jag träffade Emma en kall januari dag (lr kanske februari?, whatever), hon gick handels på gymnasiet och skulle göra sin praktik på Cervera Glas & Porslin. Och gissa vem som mer hade praktik där då? Jo, jag. Det var en av de värsta perioderna i mitt liv, hittills. Jag mådde psykiskt dåligt pga all arbetslöshet, jag grubblade dag som natt över jobb och att försöka få ihop ekonomin. Jag åt dåligt, sov dåligt och undrade ofta vad meningen med mitt liv var.
Just denna dag hade jag åkt tidigare till Torp, skulle kolla på lampor på Bauhaus. Några minuter innan tio, då affären öppnar, suckade jag djupt och lämnade Bauhaus för ytterligare en tråkig praktikdag. Utanför affären står en tjej, gissade att hon kanske var mellan 17-20 år. En midjekort jacka, en axelväska och brunt på gränsen till svart hår. Jag gav människan en trött blick bara. Just a customer, trodde jag.
Inne i butiken stod det klart för mig att hon var en elev på sjutton år som kom från gymnasiet. Jag minns att jag stönade invärtes. En sjuttonårig bimbo, oh yes, just give me more pleasure, tänkte jag surt och sarkastiskt.
Det var alltså mitt första intryck av Emma, och hur löjligt det än låter så såg hon precis ut som sådana som alltid avskytt och föraktat mig. Hennes stil...ja allt gav en negativ inverkan på mig. Jag var iaf bestämd, mig sätter du dig inte på, bitch! Jag jobbade nästan mekaniskt, ville ogärna prata med Emma. Jag var samtidigt lite föraktfull och samtidigt lite skamsen över mig själv. Emma verkade inte alls så dum, hon var trevlig, såg bra ut och verkade inte ha några stora problem, iaf inte med att kunna överleva ekonomiskt, som en annan hade problem med....:S
För varje dag som gick förändrades min inställning till Emma, hon hade en smittande humor o man fick vara gjord av stål för att inte ryckas med i hennes skämtsamma sinne. Jag märkte även en förändring hos mig själv, jag började koppla av och var inte lika hård mot mig själv. Emma var otroligt rolig att jobba ihop med, vi kunde garva hysteriskt åt nästan ingenting. Vi svor och ömsom skrattade över vad vi fick utstå på den praktikplatsen. Och praktiken! Helt plötsligt längtade jag till de dagar då Emma var där, för då och endast då, gick tiden någorlunda fort.
Jag har många roliga och knäppa minnen från praktiken, Emma, minns du den där jävla matmixern som du fick ta ned, från en pelare? Den som vägde nästan ett ton och som höll på att döda oss båda? *S* Eller alla eviga varupallar som kom till butiken som vi pallade upp på hyllor sedan? Jag minns hur irriterad Emma var då hon tvingades packa upp säkert två pallar med enbart bestick. Eller köksmärket "Anders-Petter" (ett märke som tillverkar köksredskap)...hahahaha dem gillade inte Emma. Minns mycket väl hennes klockrena kommentar "Anders-Peter!!, jävla skitgrejer"
Hon kunde minst sagt konsten att vara skitförbannad och samtidigt skitrolig.
Det jag minns mest är då jag gjorde min sista dag, minns du kärringen som bad mig sluta använda pallyften, Emma? Och hur jag sedan inne på lagret, släppte den rakt ned så det åstadkom ett ljud som gick rakt igenom folks trumhinnor? hahahahaha
Det finns mycket jag skulle kunna berätta om den praktiken, den svarta mattan var väl trevlig att dammsuga eller hur, Emma? *asg*
Nåja, efter min praktik trodde jag aldrig att jag skulle se röken av Emma nåt mer. Men vi höll kontakten, ganska lite iofs men ändå kontakt. Thomas o jag skulle ha fest hemma och han föreslog att vi skulle bjuda in Emma. Jag var inte heltänd på förslaget, jag trodde ännu inte riktigt att hon ville umgås så mkt med oss. Men Thomas gav sig inte "Fråga då, du har ju sagt hur rolig och trevlig hon är"...
Tillslut bjöd jag in Emma, and I will never regreat it! Damn, vad hon var rolig.
Sedan dess har hon varit med på de flesta av våra fester, varit på bio med oss, fikat med mig och mycket mera. Det som förvånat mig hos Emma, är hur lik våran humor är. Vi kan finna det roliga i något helt sjukt. Och det är extremt sällan jag träffar någon som matchar min humor såpass bra.
Så det känns sorgligt att du åker nu, Emma. Du har varit en av få vänner som jag faktiskt kunnat gå till. Alla andra bor långt ifrån mig. Jag försöker däremot trösta mig med att du kommer tillbaka till våren, säkert sprittande av energi. Jag kommer få se alla roliga kort du fotat och jag hoppas att få läsa en resedagbok över internet på alla galenskaper du hittar på. Så off you go, my dear. Och du, glöm inte att ha reda på alla värdehandlingar, pengar, pass, ppiller, kondomer, kläder, och mycket mera. Jag vill heller inte läsa om någon jävla tsunami som dränkt dig, att du förolämpat deras kung, att du åkt fast i tullen för knarkinnehav eller hur du jagat thailändska munkar halvnaken. :P Stay away from that, please!
Eftersom jag varken kan eller vill åka med o vinka av dig på Landvetter, (du vet, det skulle inte funka, de har inte tillräckligt mycket papper för alla mina tårar och snorande. Jag kommer stå o böla i armarna på någon stackars vakt som får sin skjorta nedgrisad, o då kanske de misstar mig för någon riktig maniac och låser in mig på psyket...)
Så jag vill hellre avsluta detta här med att önska dig en helt underbar resa och ett par äventyrliga månader i det stora landet i öster. And no matter what, I will never,ever forget you!!! (Och du, du är verkligen INTE någon bitch, utan en helgo tjej med skönt riv i, keep going, babe!" )
//A
Men jag tänkte ändå blogga, om Emma och till Emma. För hon åker nämligen till Thailand om en vecka och stannar borta i flera månader. Its heavy :S
Nåja, here we go, all for you Emma;
Jag träffade Emma en kall januari dag (lr kanske februari?, whatever), hon gick handels på gymnasiet och skulle göra sin praktik på Cervera Glas & Porslin. Och gissa vem som mer hade praktik där då? Jo, jag. Det var en av de värsta perioderna i mitt liv, hittills. Jag mådde psykiskt dåligt pga all arbetslöshet, jag grubblade dag som natt över jobb och att försöka få ihop ekonomin. Jag åt dåligt, sov dåligt och undrade ofta vad meningen med mitt liv var.
Just denna dag hade jag åkt tidigare till Torp, skulle kolla på lampor på Bauhaus. Några minuter innan tio, då affären öppnar, suckade jag djupt och lämnade Bauhaus för ytterligare en tråkig praktikdag. Utanför affären står en tjej, gissade att hon kanske var mellan 17-20 år. En midjekort jacka, en axelväska och brunt på gränsen till svart hår. Jag gav människan en trött blick bara. Just a customer, trodde jag.
Inne i butiken stod det klart för mig att hon var en elev på sjutton år som kom från gymnasiet. Jag minns att jag stönade invärtes. En sjuttonårig bimbo, oh yes, just give me more pleasure, tänkte jag surt och sarkastiskt.
Det var alltså mitt första intryck av Emma, och hur löjligt det än låter så såg hon precis ut som sådana som alltid avskytt och föraktat mig. Hennes stil...ja allt gav en negativ inverkan på mig. Jag var iaf bestämd, mig sätter du dig inte på, bitch! Jag jobbade nästan mekaniskt, ville ogärna prata med Emma. Jag var samtidigt lite föraktfull och samtidigt lite skamsen över mig själv. Emma verkade inte alls så dum, hon var trevlig, såg bra ut och verkade inte ha några stora problem, iaf inte med att kunna överleva ekonomiskt, som en annan hade problem med....:S
För varje dag som gick förändrades min inställning till Emma, hon hade en smittande humor o man fick vara gjord av stål för att inte ryckas med i hennes skämtsamma sinne. Jag märkte även en förändring hos mig själv, jag började koppla av och var inte lika hård mot mig själv. Emma var otroligt rolig att jobba ihop med, vi kunde garva hysteriskt åt nästan ingenting. Vi svor och ömsom skrattade över vad vi fick utstå på den praktikplatsen. Och praktiken! Helt plötsligt längtade jag till de dagar då Emma var där, för då och endast då, gick tiden någorlunda fort.
Jag har många roliga och knäppa minnen från praktiken, Emma, minns du den där jävla matmixern som du fick ta ned, från en pelare? Den som vägde nästan ett ton och som höll på att döda oss båda? *S* Eller alla eviga varupallar som kom till butiken som vi pallade upp på hyllor sedan? Jag minns hur irriterad Emma var då hon tvingades packa upp säkert två pallar med enbart bestick. Eller köksmärket "Anders-Petter" (ett märke som tillverkar köksredskap)...hahahaha dem gillade inte Emma. Minns mycket väl hennes klockrena kommentar "Anders-Peter!!, jävla skitgrejer"
Hon kunde minst sagt konsten att vara skitförbannad och samtidigt skitrolig.
Det jag minns mest är då jag gjorde min sista dag, minns du kärringen som bad mig sluta använda pallyften, Emma? Och hur jag sedan inne på lagret, släppte den rakt ned så det åstadkom ett ljud som gick rakt igenom folks trumhinnor? hahahahaha
Det finns mycket jag skulle kunna berätta om den praktiken, den svarta mattan var väl trevlig att dammsuga eller hur, Emma? *asg*
Nåja, efter min praktik trodde jag aldrig att jag skulle se röken av Emma nåt mer. Men vi höll kontakten, ganska lite iofs men ändå kontakt. Thomas o jag skulle ha fest hemma och han föreslog att vi skulle bjuda in Emma. Jag var inte heltänd på förslaget, jag trodde ännu inte riktigt att hon ville umgås så mkt med oss. Men Thomas gav sig inte "Fråga då, du har ju sagt hur rolig och trevlig hon är"...
Tillslut bjöd jag in Emma, and I will never regreat it! Damn, vad hon var rolig.
Sedan dess har hon varit med på de flesta av våra fester, varit på bio med oss, fikat med mig och mycket mera. Det som förvånat mig hos Emma, är hur lik våran humor är. Vi kan finna det roliga i något helt sjukt. Och det är extremt sällan jag träffar någon som matchar min humor såpass bra.
Så det känns sorgligt att du åker nu, Emma. Du har varit en av få vänner som jag faktiskt kunnat gå till. Alla andra bor långt ifrån mig. Jag försöker däremot trösta mig med att du kommer tillbaka till våren, säkert sprittande av energi. Jag kommer få se alla roliga kort du fotat och jag hoppas att få läsa en resedagbok över internet på alla galenskaper du hittar på. Så off you go, my dear. Och du, glöm inte att ha reda på alla värdehandlingar, pengar, pass, ppiller, kondomer, kläder, och mycket mera. Jag vill heller inte läsa om någon jävla tsunami som dränkt dig, att du förolämpat deras kung, att du åkt fast i tullen för knarkinnehav eller hur du jagat thailändska munkar halvnaken. :P Stay away from that, please!
Eftersom jag varken kan eller vill åka med o vinka av dig på Landvetter, (du vet, det skulle inte funka, de har inte tillräckligt mycket papper för alla mina tårar och snorande. Jag kommer stå o böla i armarna på någon stackars vakt som får sin skjorta nedgrisad, o då kanske de misstar mig för någon riktig maniac och låser in mig på psyket...)
Så jag vill hellre avsluta detta här med att önska dig en helt underbar resa och ett par äventyrliga månader i det stora landet i öster. And no matter what, I will never,ever forget you!!! (Och du, du är verkligen INTE någon bitch, utan en helgo tjej med skönt riv i, keep going, babe!" )
//A
Kommentarer
Trackback