Vem har ett problemfritt liv?
I fredagens Klick! kunde man läsa om BB-Jessica´s "mörka hemlighet", den bestod av att hon tydligen förlorat ett syskon, "gravidchocken", och hennes "brottsliga förflutna".En sak har jag förundrats över och det är denna ömkan som folk verkar älska att köra med. "buhuu, jag har så mörka hemligheter" eller "Snyft, jag har såna problem med maken/sambon/barnen/skolan/jobbet....."whatever.
För säg mig nu, vilka här i livet glider fram på en räkmacka helt problemfritt? Jag vet ingen. Har läst om både kändisar och vanliga "svenssons" som haft diverse problem och motgångar.
Självklart är det hemskt att förlora en anhörig, jag vet. Jag är en av dem. Men jag har ett val, antingen sitter jag kvar i min sorg och inte går vidare eller också hugger jag tag i livet och försöker göra det bästa. Jag väljer det sistnämnda. Ingen mår bra av att jag fastnar i sorgen, inte jag, inte min sambo, inte någon.
Varje dag saknar jag mamma, hon finns i bakhuvudet hela tiden, varje minut, varje sekund. Men jag kan inte, eller får inte brytas ned av det. Jag försöker vara stursk, ta tag i saker och ting. Varje gång något känns riktigt svårt intalar jag mig bestämt att mamma ser mig och vakar över mig. Det har hjälpt mig oerhört, ska ni veta.
Hur som helst är jag skittrött på människor som gör big deal av minsta motgång. De säger att deras liv "är så svåra" och ojar sig över otaliga saker och händelser. Men, stopp! Vem sa att livet skulle vara en långa bana av positivitet och glada händelser? Ingen.
Jag tror att livet aldrig blir problemfritt eller perfekt. Things happens all the day. Men, vi kan alla göra det bästa av situationen. Och jag tror att motgångar även stärker en själv som person.
************
Jaha! Så var det slut på helgen då. Dags för ny, trist vecka. Kan inte rå för att jag känner så, vill just nu bara rymma.
Och jag är så fylld av längtan, till sommar, till körkortet, till GBG, och massa, massa mer.
Har haft grymt dåligt samvete under veckan som gått för att jag inte hunnit plugga nåt större. Men hur lätt är det är plugga då man kommer hem vid nio varje kväll? Så fort jag börjar plugga faller ögonlocken mer och mer neråt, jag gäspar ideligen och till slut får jag bara lägga ned det.
Jag måste få mer tid att läsa denna vecka. Tänker säga det också....jag jobbade skitlånga arbetspass både veckan som gick och förra igen. Nu måste jag försöka få mer tid till plugget. Annars kan jag lika gärna boka om tiden till provet, direkt. Och det vill jag inte. Men om de sätter sig emot, så kan ju dem få betala skiten. Är asförbannad på dem titt som tätt numera.
Apropå på att betala, Västtrafik har höjt månadskortet med ytterligare fem kr. Duktigt av dem. Tankar man en bil med 300 kr kommer man lika långt. Så....Västtrafik...hur exakt menar ni att det skulle "löna" sig att åka kollektivt? Det är lika dyrt, så shut up.
*suck* Sova nu. Måste dock in på internet banken först.
För säg mig nu, vilka här i livet glider fram på en räkmacka helt problemfritt? Jag vet ingen. Har läst om både kändisar och vanliga "svenssons" som haft diverse problem och motgångar.
Självklart är det hemskt att förlora en anhörig, jag vet. Jag är en av dem. Men jag har ett val, antingen sitter jag kvar i min sorg och inte går vidare eller också hugger jag tag i livet och försöker göra det bästa. Jag väljer det sistnämnda. Ingen mår bra av att jag fastnar i sorgen, inte jag, inte min sambo, inte någon.
Varje dag saknar jag mamma, hon finns i bakhuvudet hela tiden, varje minut, varje sekund. Men jag kan inte, eller får inte brytas ned av det. Jag försöker vara stursk, ta tag i saker och ting. Varje gång något känns riktigt svårt intalar jag mig bestämt att mamma ser mig och vakar över mig. Det har hjälpt mig oerhört, ska ni veta.
Hur som helst är jag skittrött på människor som gör big deal av minsta motgång. De säger att deras liv "är så svåra" och ojar sig över otaliga saker och händelser. Men, stopp! Vem sa att livet skulle vara en långa bana av positivitet och glada händelser? Ingen.
Jag tror att livet aldrig blir problemfritt eller perfekt. Things happens all the day. Men, vi kan alla göra det bästa av situationen. Och jag tror att motgångar även stärker en själv som person.
************
Jaha! Så var det slut på helgen då. Dags för ny, trist vecka. Kan inte rå för att jag känner så, vill just nu bara rymma.
Och jag är så fylld av längtan, till sommar, till körkortet, till GBG, och massa, massa mer.
Har haft grymt dåligt samvete under veckan som gått för att jag inte hunnit plugga nåt större. Men hur lätt är det är plugga då man kommer hem vid nio varje kväll? Så fort jag börjar plugga faller ögonlocken mer och mer neråt, jag gäspar ideligen och till slut får jag bara lägga ned det.
Jag måste få mer tid att läsa denna vecka. Tänker säga det också....jag jobbade skitlånga arbetspass både veckan som gick och förra igen. Nu måste jag försöka få mer tid till plugget. Annars kan jag lika gärna boka om tiden till provet, direkt. Och det vill jag inte. Men om de sätter sig emot, så kan ju dem få betala skiten. Är asförbannad på dem titt som tätt numera.
Apropå på att betala, Västtrafik har höjt månadskortet med ytterligare fem kr. Duktigt av dem. Tankar man en bil med 300 kr kommer man lika långt. Så....Västtrafik...hur exakt menar ni att det skulle "löna" sig att åka kollektivt? Det är lika dyrt, så shut up.
*suck* Sova nu. Måste dock in på internet banken först.
Kommentarer
Trackback