Såhär är det...
Jag ska sluta på mitt nuvarande arbete för att de tydligen inte kan erbjuda någon tjänst nu efter provanställningen. Jag är riktigt glad över detta, då jag vantrivts något oerhört. Mått dåligt i tre månader över att man tvingats vara på ett ställe där man blir hunsad, inte respekterad och folk verkar driva med en.
Folk som känner mig vet, att i vanliga fall skulle jag kanske blivit orolig nu. Riktigt orolig, för detta med pengar osv. Men, jag har haft så mycket runt mig det senaste. Att slippa det här stället är en lättnad, en sten har fallit från bröstet. Och nej..jag vet inte så mycket hur framtiden ser, och jag orkar inte heller bry mig. Eller lägga ner massa tid just nu på det iaf.
Jag vet att i sommar blir det Carlia och kanske Mcdonalds beroende på vad de tycker. Kommer jag in på kursen kommer jag att tacka ja och plugga till hösten.
Folk är så otroligt korkade, sorry,.,.,men vad tänker somliga med? Någon sa om det jag ska göra i sommar "Ja..det lät inte mycket bättre"
Nähä, gör det inte? Är det bättre att sitta hemma som någon looser och inte ha några pengar alls då? Eller sitta hemma och bli folkskygg? (Jag vet hur arbetslöshet kan påverka en,,,,efter ett halvår i hemmet var jag jätteblyg och ville knappt prata med folk)
Listen up, folks; man måste jobba, man behöver jobba. Pengar går åt och behövs, man behöver se människor och aktivera sig.
Varför väljer någon att sitta hemma och bara glo? När jag var arbetlös i ett halvår mådde jag pest, jag undvek att gå utanför dörren, jag undvek medvetet vänner, jag ville närmast springa om jag såg någon bekant på stan.
Nu, efter att man har praktiserat och arbetat mår jag mycket bättre, jag tror att varje människa mår bra av att göra något. Plugga eller jobba är nog skitsamma, men GÖR något för Guds skull.
Jag för min del, mår ypperligt bra nu. Jag vet att om en vecka slipper jag må dåligt varje dag på jobbet, jag slipper vara gråtfärdig i tid och otid. Jag slipper framför allt gå o vara förbannad på arbetstid.
Det ska bli så himla skönt.
Och nu verkar våren verkligen komma, det är varmare, soligare och ljusare.
I just love it!
Folk som känner mig vet, att i vanliga fall skulle jag kanske blivit orolig nu. Riktigt orolig, för detta med pengar osv. Men, jag har haft så mycket runt mig det senaste. Att slippa det här stället är en lättnad, en sten har fallit från bröstet. Och nej..jag vet inte så mycket hur framtiden ser, och jag orkar inte heller bry mig. Eller lägga ner massa tid just nu på det iaf.
Jag vet att i sommar blir det Carlia och kanske Mcdonalds beroende på vad de tycker. Kommer jag in på kursen kommer jag att tacka ja och plugga till hösten.
Folk är så otroligt korkade, sorry,.,.,men vad tänker somliga med? Någon sa om det jag ska göra i sommar "Ja..det lät inte mycket bättre"
Nähä, gör det inte? Är det bättre att sitta hemma som någon looser och inte ha några pengar alls då? Eller sitta hemma och bli folkskygg? (Jag vet hur arbetslöshet kan påverka en,,,,efter ett halvår i hemmet var jag jätteblyg och ville knappt prata med folk)
Listen up, folks; man måste jobba, man behöver jobba. Pengar går åt och behövs, man behöver se människor och aktivera sig.
Varför väljer någon att sitta hemma och bara glo? När jag var arbetlös i ett halvår mådde jag pest, jag undvek att gå utanför dörren, jag undvek medvetet vänner, jag ville närmast springa om jag såg någon bekant på stan.
Nu, efter att man har praktiserat och arbetat mår jag mycket bättre, jag tror att varje människa mår bra av att göra något. Plugga eller jobba är nog skitsamma, men GÖR något för Guds skull.
Jag för min del, mår ypperligt bra nu. Jag vet att om en vecka slipper jag må dåligt varje dag på jobbet, jag slipper vara gråtfärdig i tid och otid. Jag slipper framför allt gå o vara förbannad på arbetstid.
Det ska bli så himla skönt.
Och nu verkar våren verkligen komma, det är varmare, soligare och ljusare.
I just love it!
Kommentarer
Trackback